En ledare i Financial Times den 17 maj 2010 har rubriken Nothing shamful about weak euro och underrubriken Common currency´s fall is good for eurozone economy. Det är alltså inget skamligt att ha en svag euro och valutan fall är bra för eurozonens ekonomi. Det beror på vad man jämför med. Jämfört med när euron infördes 1999 stod både euron och dollarn på cirka 7 kronor. Sedan dess har euron stigit med cirka 2 kronor.
Sverige har en tradition med lyckosamma devalveringar liksom Tyskland har en historia med dito revalveringar. Sverige började redan på 1930-talet när man devalverade med 30 procent år 1931 och fick därefter en god ekonomisk utveckling under 1930-talet. 1950 var det åter dags för en ny stor devalvering och de borgerliga fortsatte efter det att de kommit till makten 1976 med tre små devalveringar. När socialdemokraterna återkom till makten 1982 fanns det en tro på att devalveringar kunde ta landet ur krisen. Man ville ursprungligen devalvera med 20 procent men stannade slutligen vid 16 procent. Den senaste stora nedskrivningen av kronan skedde 1994 när man lät kronan flyta i förhållande till andra valutor. Det blev en nedskrivning med 30 procent.
En följd av de många devalveringarna har blivit att exportföretagen haft gyllene tider och att Sverige kan ståta med två personbilföretag och likaledes två last- dito. De som förlorade på valutaförsämringen var löntagarkollektivet som genom ökade importkostnader fått en eroderad köpkraft. Därigenom blev det ett ökat tryck på löneökningar för att kompensera för prisökningarna och inflationsförväntningar.
Ledaren i Financial Times hyser samma tro på devalveringarnas förtjänster som socialdemokraterna en gång gjorde 1982. Exporten från EU skulle gynnas och länderna med en svag ekonomi skulle stärkas.
söndag 23 maj 2010
onsdag 19 maj 2010
Sjunkande valuta bra för EU.
I en ledare i Financial Times den 17 maj 2010 med följande rubrik:” Nothing shameful about weak euro” med underrubrik” Common currency`s fall is good for eurozone economy” förklaras att nedskrivningen av EURO:n bara är positiv för EURO-länderna.
En artikel i Sourze med rubriken ”Vi bör stanna utanför eurozonen tills den blir stabil”hade följande underrubrik:” Ett problem med eurozonen är att den inte är ett optimalt valutaområde. Det bör råda likartade förhållanden när det gäller produktionsstruktur, konjunkturmönster och finanspolitik och dessa bör konvergera över tid för att undvika asymmetriska störningar.”
Per T. Ohlsson skriver i Sydsvenskan den 14 febr. 2010 med rubriken Zonterapi följande:” Tanken är att ekonomierna i eurozonen med tiden konvergerar så pass mycket att risken för asymmetriska chocker undanröjs, det vill säga störningar som slår hårdare mot vissa länder än mot andra. Men dit är det långt.”
Den sista uppskattningen att dit är det långt var en felbedömning av Per T. Ohlsson. EU har drabbats av en svår asymmetrisk chock. Grekland var i behov av en operation men behandlades med zonterapi
En artikel i Sourze med rubriken ”Vi bör stanna utanför eurozonen tills den blir stabil”hade följande underrubrik:” Ett problem med eurozonen är att den inte är ett optimalt valutaområde. Det bör råda likartade förhållanden när det gäller produktionsstruktur, konjunkturmönster och finanspolitik och dessa bör konvergera över tid för att undvika asymmetriska störningar.”
Per T. Ohlsson skriver i Sydsvenskan den 14 febr. 2010 med rubriken Zonterapi följande:” Tanken är att ekonomierna i eurozonen med tiden konvergerar så pass mycket att risken för asymmetriska chocker undanröjs, det vill säga störningar som slår hårdare mot vissa länder än mot andra. Men dit är det långt.”
Den sista uppskattningen att dit är det långt var en felbedömning av Per T. Ohlsson. EU har drabbats av en svår asymmetrisk chock. Grekland var i behov av en operation men behandlades med zonterapi
torsdag 6 maj 2010
Ekonomiskt stålbad väntar britterna.
Per T. Ohlsson har i Sydsvenskan den 2 maj 2010 skrivit ännu en mycket upplysande artikel. Denna gång gällde det valet i Storbritannien. Rubriken är När spåren förskräcka och underrubriken har följande lydelse:” Oavsett vem som bildar regering stundar drakoniska nedskärningar i Storbritanniens finanser.”
Särskilt förskräcka spåren från de gånger landet hade haft s.k. ”hung parlament” d.v.s. när varken Labour eller de konservativa har majoritet i parlamentet. Storbritannien har i modern tid haft hungparlament två gånger 1929 och 1974.
År 1929 bildade Labours Ramsay MacDonald en minoritetsregering med stöd av liberalerna. När depressionen kom stod regeringen handfallen och avgick 1931 till förmån för en samlingsregering. Per T. Ohlsson frågar sig om inte Storbritannien hade klarat depressionen bättre med en majoritetsregering.
År 1974 var läget prekärt med hög inflation och stigande arbetslöshet. I valet fick de konservativa under Heath något mer röster än labour och försökte bilda regering med liberalerna. När dessa krävde en reform av valsystemet sade Heath nej till detta och labour under Harold Wilson bildade regering. I oktober 1974 utlystes nyval men labour fick bara tre mandats övervikt. Om vad som hände sedan skriver Per T Ohlsson följande:”Den parlamentariskt skakiga situation som uppstod 1974 bidrog till att dra Storbritannien allt längre in i ett ekonomiskt och politiskt förfall som vintern 1978 – 1979 kulminerade i en förlamande våg av strejker ,” The Winter of Discontent” som röjde väg för Margret Thatchers första valseger."
År 2010 skriver Dan Lucas i DN den 5 maj följande:” När finanskrisen slog till och den brittiska regeringen tvingades rädda bankväsendet, samtidigt som skatteinkomsterna föll, formligen exploderade underskottet. Den senaste beräkningen är att det ligger på 163 miljarder pund – runt 1800 miljarder kronor. Det motsvarar 12 procent av bruttonationalprodukten och är i linje med läget i Grekland.
Vilken regering som än kommer till makten måste räkna med att få låta brittisk ekonomi genomgå ett stålbad. Ett institut klagar över att inte partierna förklarar hur allvarligt läget är för Storbritanniens ekonomi. En svekdebatt kan bli följden.
Särskilt förskräcka spåren från de gånger landet hade haft s.k. ”hung parlament” d.v.s. när varken Labour eller de konservativa har majoritet i parlamentet. Storbritannien har i modern tid haft hungparlament två gånger 1929 och 1974.
År 1929 bildade Labours Ramsay MacDonald en minoritetsregering med stöd av liberalerna. När depressionen kom stod regeringen handfallen och avgick 1931 till förmån för en samlingsregering. Per T. Ohlsson frågar sig om inte Storbritannien hade klarat depressionen bättre med en majoritetsregering.
År 1974 var läget prekärt med hög inflation och stigande arbetslöshet. I valet fick de konservativa under Heath något mer röster än labour och försökte bilda regering med liberalerna. När dessa krävde en reform av valsystemet sade Heath nej till detta och labour under Harold Wilson bildade regering. I oktober 1974 utlystes nyval men labour fick bara tre mandats övervikt. Om vad som hände sedan skriver Per T Ohlsson följande:”Den parlamentariskt skakiga situation som uppstod 1974 bidrog till att dra Storbritannien allt längre in i ett ekonomiskt och politiskt förfall som vintern 1978 – 1979 kulminerade i en förlamande våg av strejker ,” The Winter of Discontent” som röjde väg för Margret Thatchers första valseger."
År 2010 skriver Dan Lucas i DN den 5 maj följande:” När finanskrisen slog till och den brittiska regeringen tvingades rädda bankväsendet, samtidigt som skatteinkomsterna föll, formligen exploderade underskottet. Den senaste beräkningen är att det ligger på 163 miljarder pund – runt 1800 miljarder kronor. Det motsvarar 12 procent av bruttonationalprodukten och är i linje med läget i Grekland.
Vilken regering som än kommer till makten måste räkna med att få låta brittisk ekonomi genomgå ett stålbad. Ett institut klagar över att inte partierna förklarar hur allvarligt läget är för Storbritanniens ekonomi. En svekdebatt kan bli följden.
fredag 30 april 2010
Jobbiks extrema historia del 2.
Jag har tidigare skrivit en artikel om Ungerns högerextrema parti Jobbik ( Jobbiks extrema historia – Sourze Yngve Karlsson sidan 2). Samma ämne avhandlas i Per T. Ohlssons söndagsartikel den 25 april 2010 med rubriken Tillbaka till gatorna och med underrubriken:” Vad gör EU åt det grasserande hatet mot romerna? I stort sett ingenting.” Ingrid Hedström behandlar också detta problem i DN den 27 april 2010 med rubriken Ungerns nya ledning släppte anden ur flaskan.
När jag läser om förhållandena i forna Östblocket tänker jag på att det var tur att det blev vänsterdiktaturer där och inte högerdiktaturer som under mellankrigstiden. Balkan var före andra världskriget Europas oroliga hörn och blev det ännu en gång efter kommunismens fall 1989. Kommunisterna var i stort sett förnuftigt tänkande människor som ordnade med full sysselsättning åt alla där även romer fick arbete. Jämför med dagens nationalistiska och fascistiska övertoner i dessa länder. Det kommer nog att visa sig att de kommunistiska länderna kommer att klara sig bättre än de forna högerdiktaturerna i Sydeuropa (Grekland, Spanien och Portugal)
Hedström skriver:” Kommer anden att kunna stoppas tillbaka i flaskan? Den enda opposition som har någon chans att höras i Ungern den närmaste tiden är oppositionen från höger, oppositionen från Jobbik. Och den kommer att höras. Jobbiks ledare Gabor Vona lovade valkvällen att använda alla redskap i parlamentet och alla demokratiska redskap utanför parlamentet för att kritisera Fidesz (regeringspartiet) nya allmakt och ställa regeringen till svars för löftesbrott.”
Fidesz började som en liberal ungdomsrörelse men drev i valrörelsen en populistisk kampanj som fiskade i storungerska nationalistiska krafternas mest grumliga vatten. Den 4 juni 2010 firas 90-årsdagen av Trianonfördraget dagen då Ungern styckades efter första världskriget.
När jag läser om förhållandena i forna Östblocket tänker jag på att det var tur att det blev vänsterdiktaturer där och inte högerdiktaturer som under mellankrigstiden. Balkan var före andra världskriget Europas oroliga hörn och blev det ännu en gång efter kommunismens fall 1989. Kommunisterna var i stort sett förnuftigt tänkande människor som ordnade med full sysselsättning åt alla där även romer fick arbete. Jämför med dagens nationalistiska och fascistiska övertoner i dessa länder. Det kommer nog att visa sig att de kommunistiska länderna kommer att klara sig bättre än de forna högerdiktaturerna i Sydeuropa (Grekland, Spanien och Portugal)
Hedström skriver:” Kommer anden att kunna stoppas tillbaka i flaskan? Den enda opposition som har någon chans att höras i Ungern den närmaste tiden är oppositionen från höger, oppositionen från Jobbik. Och den kommer att höras. Jobbiks ledare Gabor Vona lovade valkvällen att använda alla redskap i parlamentet och alla demokratiska redskap utanför parlamentet för att kritisera Fidesz (regeringspartiet) nya allmakt och ställa regeringen till svars för löftesbrott.”
Fidesz började som en liberal ungdomsrörelse men drev i valrörelsen en populistisk kampanj som fiskade i storungerska nationalistiska krafternas mest grumliga vatten. Den 4 juni 2010 firas 90-årsdagen av Trianonfördraget dagen då Ungern styckades efter första världskriget.
lördag 24 april 2010
Nytt kapitel i Rysslands och Polens historia.
I min artikel i Sourze under rubriken Polen anföll Sovjet 1920 (Sourze Yngve Karlsson sidan 6) har jag försökt att förklara Katynmorden 1940. Den enda möjliga förklaringen till morden är enligt min mening en hämndakt på grund att den polske ledaren Pilsudskis anfall på Sovjet när landet var försvagat av nästan tre års inbördeskrig. Polen hade uppfört sig mycket aggressivt mot grannländerna. Litauen blev av med sin huvudstad Vilnius som var polskt under hela mellankrigstiden.
Om anfallet på Sovjet avsåg att krossa kommunismen eller att få en förmånligare gräns mot Sovjet har jag inte fått någon förklaring på. Det första misslyckades man med skändligen och man flydde tillbaka in i Polen. Nu stod Sovjetledarna i valet och kvalet om att sprida kommunismen längre västerut eventuellt även till Tyskland. Bland Sovjetledarna fanns åsikten att regimen inte kunde överleva om inte kommunismen spreds till de mest utvecklade länderna i Europa. Det var Stalin som myntade begreppet Socialismen i ett land. Per T. Ohlsson skriver i en artikel i Sydsvenskan den 18 april 2010 om undret vid Wisla och att Europa kunde andas ut men nämner inte med ett ord att det var Polen som startade kriget. Sovjet var alltför utmattat för att starta ett krig.
En incident som Ohlsson uppehåller sig vid är det faktum att de sovjetiska trupperna inte hjälpte de upproriska polackerna 1944 när Sovjetarmén närmade sig Warszawa. Ohlsson skriver:” Hemmaarmén dominerades av motståndskämpar som ville se ett fritt och demokratiskt Polen efter kriget. Det passade inte in i Stalins planer… I oktober, när tyskarna slagit ner revolten, hade 180 000 civila och 20 000 soldater i Hemmaarmén mist livet. Stalin lät Hitler göra smutsjobbet.” Jag tror att det var samma anledning som Katynmorden. Det var hämndlystnad helt enkelt. Det bör dock påpekas att många polacker kämpade tillsammans med Sovjetarmén.
Kanske har både Ryssland och Polen gjort upp med det förflutna och kan ha normala diplomatiska förbindelser med varandra i framtiden.
Om anfallet på Sovjet avsåg att krossa kommunismen eller att få en förmånligare gräns mot Sovjet har jag inte fått någon förklaring på. Det första misslyckades man med skändligen och man flydde tillbaka in i Polen. Nu stod Sovjetledarna i valet och kvalet om att sprida kommunismen längre västerut eventuellt även till Tyskland. Bland Sovjetledarna fanns åsikten att regimen inte kunde överleva om inte kommunismen spreds till de mest utvecklade länderna i Europa. Det var Stalin som myntade begreppet Socialismen i ett land. Per T. Ohlsson skriver i en artikel i Sydsvenskan den 18 april 2010 om undret vid Wisla och att Europa kunde andas ut men nämner inte med ett ord att det var Polen som startade kriget. Sovjet var alltför utmattat för att starta ett krig.
En incident som Ohlsson uppehåller sig vid är det faktum att de sovjetiska trupperna inte hjälpte de upproriska polackerna 1944 när Sovjetarmén närmade sig Warszawa. Ohlsson skriver:” Hemmaarmén dominerades av motståndskämpar som ville se ett fritt och demokratiskt Polen efter kriget. Det passade inte in i Stalins planer… I oktober, när tyskarna slagit ner revolten, hade 180 000 civila och 20 000 soldater i Hemmaarmén mist livet. Stalin lät Hitler göra smutsjobbet.” Jag tror att det var samma anledning som Katynmorden. Det var hämndlystnad helt enkelt. Det bör dock påpekas att många polacker kämpade tillsammans med Sovjetarmén.
Kanske har både Ryssland och Polen gjort upp med det förflutna och kan ha normala diplomatiska förbindelser med varandra i framtiden.
måndag 19 april 2010
Sådan fader sådan son.
Jag läser med stort intresse en artikel av Martin Wolf i Financial Times den 18 april 2010 med underrubriken:” Martin Wolf pays tribute to the life and works of his late father, who was born in Wienna 100 yeas ago”. År 2005 skrev jag en artikel som byggde på en artikel av Martin Wolf med rubriken “ Blir det en krasch i ekonomin” (Sourze Yngve Karlsson sidan 9) När det gäller ekonomi kan jag hänvisa till min artikelserie Frihandel eller protektionism del 6 ( sidan 3). Där går att länka till de övriga fem artiklarna.
Edmund Wolf var född i Österrike – Ungern och där växte han upp. Han livnärde sig med att författa pjäser till teatrarna. 1937 flydde han till England och resten av den närmsta familjen tog sin tillflykt till Palestina. Eftersom släkten var judar dog resten av släkten i förintelsen.
Han gifte sig med en holländsk judinna och fick två söner Daniel och Martin. Han arbetade som organiserare av program på den tyska avdelningen av BBC och skrev kolumner i de tyska tidningarna Die Zeit och Süddeutsche Zeitung . Ett arbete om Hitler och hans generaler var alltför positivt till generalstaben och blev inte inspelat. Under 1979 gjorde han en film om vad som då kallades Sydrhodesia numera Zimbabwe. Då var den i dagarna avlidne Abel Muzorewa premiärminister. Den engelska regeringen ville inkludera rebellerna Mugabe och Nkomo i regeringen och så blev det i Lancaster House Agreement. Edmund Wolf sympatiserade med Muzorewa och anade redan då att Mugabe skulle bli en tyrann. Han sympatiserade aldrig med utopisk socialism och var knappast någon vänsterman.
Medan Martin Wolf växte upp anade han inte att han också skulle bli journalist. Av en tillfällighet vid 41års ålder blev han journalist. Han trodde att han skulle bli ekonom.
Edmund Wolf var född i Österrike – Ungern och där växte han upp. Han livnärde sig med att författa pjäser till teatrarna. 1937 flydde han till England och resten av den närmsta familjen tog sin tillflykt till Palestina. Eftersom släkten var judar dog resten av släkten i förintelsen.
Han gifte sig med en holländsk judinna och fick två söner Daniel och Martin. Han arbetade som organiserare av program på den tyska avdelningen av BBC och skrev kolumner i de tyska tidningarna Die Zeit och Süddeutsche Zeitung . Ett arbete om Hitler och hans generaler var alltför positivt till generalstaben och blev inte inspelat. Under 1979 gjorde han en film om vad som då kallades Sydrhodesia numera Zimbabwe. Då var den i dagarna avlidne Abel Muzorewa premiärminister. Den engelska regeringen ville inkludera rebellerna Mugabe och Nkomo i regeringen och så blev det i Lancaster House Agreement. Edmund Wolf sympatiserade med Muzorewa och anade redan då att Mugabe skulle bli en tyrann. Han sympatiserade aldrig med utopisk socialism och var knappast någon vänsterman.
Medan Martin Wolf växte upp anade han inte att han också skulle bli journalist. Av en tillfällighet vid 41års ålder blev han journalist. Han trodde att han skulle bli ekonom.
måndag 12 april 2010
Strid om folkmordsbeslut.
Ju mer jag läser under-strecketartikeln i SvD den 3 april 2010 under rubriken Folkmordet som aldrig ägde rum av Ingmar Karlsson, ju mera rätt tycker jag att han har.Att ensidigt fördöma turkarna är inte ett riktigt ställningstagande. Greklands planer på ett Storgrekland kunde man också lägga i vågskålen.
Armenierna var inte de enda som dog på Balkan. Karlsson skriver:” Under balkankrigen 1912-13 och under första världskriget hade omkring 2,5 miljoner anatoliska muslimer, 600 000 – 800 000 armenier och 300 000 greker mist livet. Anatoliens befolkning hade minskat med 20 procent. I tolv provinser var över 30 procent av de vuxna kvinnorna änkor och stora delar av landsbygden låg öde.”
Grekland hade alltså planer på att bilda ett Storgrekland och sändebuden från det Osmanska riket tvingades att underteckna den hårda freden i Sévres som innebar att allt turkiskt territorium i Europa och Mindre Asiens västkust skulle tillfalla Grekland. Armenier och kurder skulle bilda egna stater i Anatolien. Istanbul skulle placeras under internationell kontroll och en särskild kontrollkommission bildades för att administrera både Bosporen och Dardanellerna. Turkiet skulle således bara bli en rumpstat i stort sett bestående av anatoliska höglandet runt Ankara.
Sedan Turkiet vunnit kriget mot Grekland 1922 beslutades om ett folkutbyte där 1,3 miljoner i många fall turkspråkiga grekisk-ortodoxa varav 130 000 pontiska greker utbyttes mot 500 000 muslimer varav många hade grekiska som modersmål. Något liknande hände efter andra världskriget när tyskar tvingades att lämna stora områden i östra Europa där man hade bott i hundratals år. Grekerna hade bott i Anatolien i tusentals år.
Om riksdagens ledamöter hade läst Karlssons artikel före beslutet att påstå att det var fråga om ett folkmord, hade nog utgången av omröstningen blivit en annan. Nu fattades beslutet utan ordentligt faktaunderlag och det medverkar inte till en försoning mellan turkar och armenier. I en artikel i SvD den 4 april 2010 under rubriken Fortsatt strid om folkmordsbeslut vidhåller Bodil Ceballus(mp), Fredrik Malm (fp) och Hans Linde (v) att det var ett riktigt fattat beslut. Samtidigt tog statsminister Reinfeldt och utrikesminister Bildt avstånd från riksdagens beslut.
Armenierna var inte de enda som dog på Balkan. Karlsson skriver:” Under balkankrigen 1912-13 och under första världskriget hade omkring 2,5 miljoner anatoliska muslimer, 600 000 – 800 000 armenier och 300 000 greker mist livet. Anatoliens befolkning hade minskat med 20 procent. I tolv provinser var över 30 procent av de vuxna kvinnorna änkor och stora delar av landsbygden låg öde.”
Grekland hade alltså planer på att bilda ett Storgrekland och sändebuden från det Osmanska riket tvingades att underteckna den hårda freden i Sévres som innebar att allt turkiskt territorium i Europa och Mindre Asiens västkust skulle tillfalla Grekland. Armenier och kurder skulle bilda egna stater i Anatolien. Istanbul skulle placeras under internationell kontroll och en särskild kontrollkommission bildades för att administrera både Bosporen och Dardanellerna. Turkiet skulle således bara bli en rumpstat i stort sett bestående av anatoliska höglandet runt Ankara.
Sedan Turkiet vunnit kriget mot Grekland 1922 beslutades om ett folkutbyte där 1,3 miljoner i många fall turkspråkiga grekisk-ortodoxa varav 130 000 pontiska greker utbyttes mot 500 000 muslimer varav många hade grekiska som modersmål. Något liknande hände efter andra världskriget när tyskar tvingades att lämna stora områden i östra Europa där man hade bott i hundratals år. Grekerna hade bott i Anatolien i tusentals år.
Om riksdagens ledamöter hade läst Karlssons artikel före beslutet att påstå att det var fråga om ett folkmord, hade nog utgången av omröstningen blivit en annan. Nu fattades beslutet utan ordentligt faktaunderlag och det medverkar inte till en försoning mellan turkar och armenier. I en artikel i SvD den 4 april 2010 under rubriken Fortsatt strid om folkmordsbeslut vidhåller Bodil Ceballus(mp), Fredrik Malm (fp) och Hans Linde (v) att det var ett riktigt fattat beslut. Samtidigt tog statsminister Reinfeldt och utrikesminister Bildt avstånd från riksdagens beslut.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
