Kina skapar lata företagsbjässar.

Nyliberalen Johan Norberg har skrivit en artikel den 20 juni i Metro med rubriken ” Kina skapar lata företagsbjässar.”

Norberg skriver : ” Så kan Kina pressa priserna på stål, cement och solpaneler och konkurrera ut våra företag.. Men om det är fusk får vi gråta över det hela vägen till banken för det innebär att Kina subventionerar oss konsumenter. Produktion är ju inte till för producenterna, utan för att vi vill ha vissa varor och tjänster.”

 Norberg skriver ofta bra artiklar men den här artikeln är ogenomtänkt när han beskriver Kinas och USA:s förhållande till varandra. I själva verket är det en vinn vinn-situation för båda parter. Kina har lyckats lyfta 400 miljoner kineser från fattigdom och USA har tack vare billiga kinesiska konsumtionsvaror lyckats hålla nere inflationen. Kina har lyckats öka lönerna så mycket att en del amerikanska företag har börjat ta hem produktionen. Kineserna kommer kanske aldrig att få tillbaka de miljarder dollar som man har lånat ut till USA men det spelar kanske ingen roll. De lata företagsbjässarna har fyllt sin uppgift och blir nog i längden utkonkurrerade på marknaden.

Artikeln avslutas på följande sätt : ” Kina bygger tomma bostadskomplex och vägar och broar till ingen ting bara för att hålla verksamheten i gång. Det är den största bubbla vi har sett i modern tid, säger ratinginstitutet Fitch. Men du behöver inte lita på dem. Kinas ekonomi ” är allt mer instabil, obalanserad, okoordinerad och ohållbar” sa en bedömare för några år sedan. Det var Kinas premiärminister.”

Om Kinas ekonomi är så obalanserad och instabil kommer att avgöras det närmaste decenniet.

Israels svarta guld.

I en artikel i Metro den 5 juni 2013 med rubriken ” Israels svarta guld förändrar regionen ” skriver Per Jönsson om Israels nyupptäckta skifferoljefyndigheter.

Artikeln har följande inledning : ” Nya omständigheter pekar på att Israel är det land som sitter på mest utvinningsbar olja per capita i världen. Utrikespolitiska Institutet skriver för Metro om en upptäckt som dramatiskt kan förändra maktbalansen i Mellanöstern.”

Israels tillgångar i form av skifferolja beräknas till cirka 250 miljarder fat. Störst tillgångar har USA med cirka en biljon fat och Kina med en tredjedel så mycket. Dessutom har stora gasfyndigheter upptäckts i östligaste Medelhavet och börjat exploateras av bland annat Israel. Man kan undra hur olje- och gasjättar  som Saudiarabien, Irak, Förenade arabemiraten kommer att handskas med den nya situationen.

Artikeln har följande avslutning : ” Att USA:s och övriga västvärldens oljeimportbehov från de oljerika arabstaterna kommer att avta drastiskt till följd av egen skifferbaserad olja lär också röra till maktrelationerna i Mellanöstern.”

Toppröta i Stora Enso.

I en artikel i SvD den 25 maj 2013 med rubriken ”Toppröta i Stora Enso och hos Wallenberg” behandlar Per Lindvall skandalen kring Stora Ensos köp av amerikanska Consolidated Papers

Artikeln har följande inledning :” Redovisningsskandalen i Stora Enso drar fram gamla lik ur Wallenbergarnas ostädade garderob, som ABB och ” Pirres” pension. Och en parallell till Vattenfalls Nuonförvarv. De två borde få var sin hedersplats i nordiskt näringslivs ” Hall of shame ”.”

När jag såg TV-programmet om Stora Enso blev jag förvånad över att Marcus Wallenberg med sin långa erfarenhet av att göra affärer på det internationella planet, kunde göra en så dålig affär och därtill begått rena olagligheter. Consolidated Papers köptes år 2000 och såldes 2007 med en förlust på 2.3 miljarder euro på aktieförsäljningen. Ansvaret vilar tungt på finska staten och den röstmässigt dominerande ägaren Wallenbergs stiftelser. Investors förre vd  Claes Dahlbäck var styrelseordförande och ledamot i bolagets finans- och revisionskommitté som granskade företagets affärer. Också Marcus Wallenberg som suttit i Stora Ensos styrelse sedan 1998 har ett stort ansvar för den dåliga affären.

Artikeln har följande avslutning :” En annan aktuell parallell till Stora Enso är förstås Vattenfalls hantering av förvärvet av holländska Nuon, en affär som i absoluta tal lär bli långt sämre än vad Stora Enso lyckades prestera.”

Medelklassen i Moskva.

I en artikel i SvD den 13 maj 2013 under rubriken ” Medelklassen i Moskva besatt av mammon” behandlar Anna – Lena Laurén förhållandena för den nutida medelklassen i Moskva. Jag har ofta hört talas om att ryska turister spenderar mycket i utlandet. I artikeln har jag delvis fått en förklaring till detta.

Laurén skriver : ” Vissa specifika element gör att ryska medelklassfamiljer ofta klarar sig på en lön. En av dem är låga bostadskostnader. Under sovjettiden fick alla gratis lägenheter och de har gått i arv till nästa generation. Samtidigt är lönenivån i Moskva hög i synnerhet för till exempel jurister och konsulter. Har man en gnutta tur kan man således bo flott och nästan gratis, få en lön högt över medelsnittet samt betala rysk platt skatt på 13 procent.

 Det innebär att man får pengar över. Väldigt mycket pengar över.”

Man kan verkligen undra hur detta för medelklassen gynnsamma läge kan sluta. Sjunkande oljepriser kan framkalla en försämrad levnadsstandard. Ett problem är att man inte sparar till framtida pension eller bereder sig för en standardsänkning. Just nu slösas allt omedelbart på saker, resor och upplevelser.

Åtstramningen är katastrofal.

I en artikel i SvD den 2 maj 2013 med rubriken ” Åtstramningen är katastrofal” redogör Per Lindvall för hur katastrofal utvecklingen är för världsekonomin.

Artikeln har följande inledning : ” Politiska företrädare och ledande ekonomer har föreskrivit både åt sig själva och andra den sämsta ekonomiska medicinen i rådande tider. Nu är det dags att lägga åtstramningsgiftet åt sidan….Den mest bokstavstrogna eleven i den rådande åtstramningsyran är ändå Sverige”.

Det första misstaget var att tillväxten i ekonomin skulle upphöra om skulderna översteg 90 procent av BNP. I själva verket är det så att om en ekonomi växer med tre procent så kan statsskulden öka med tre procent utan den statsfinansiella hälsan urholkas.

Enligt stabilitets- och tillväxtpakten fick inte EU-ländernas budgetunderskott överstiga mer än tre procent och statsskulden inte överstiga 60 procent av BNP. När såväl Tyskland som Frankrike underlät att följa kriterierna följde andra länder med svagare ekonomier efter. För Sveriges del är åtstramningen onödig eftersom vi har bara 34 procent av BNP i statsskuld. Trots detta följer regeringen ett överskottsmål på en procent över en konjunkturcykel. Detta infördes på 1990-talet efter den stora krisen för svensk ekonomi. Tack vare en förmånlig växelkurs kunde Sverige återhämta sig och de senaste åren har det varit reallöneökningar på 10 procent.

Nu kan man undra vem som blir först med att överge överskottsmålet. Blir det borgarna eller socialdemokraterna?

Kina kan gå om.

I en artikel i Dagens Industri den 15 april 2013 med rubriken ” Se upp, snart går Kina om” varnar Lars Sörqvist för utvecklingen i Kinas när det gäller kvalitet. Enligt Sörqvist befinner sig Kina nu på samma utvecklingsnivå som Japan befann sig på under 1950-talet.

Artikeln har följande inledning : ” Ägare, styrelser, ledningar, fackförbund och forskning måste agera gemensamt för att möta det kinesiska kvalitetsunder som är på gång. Situationen liknar Japans utveckling på 1950-talet – och kan bli ett hårt slag mot svensk och västerländsk industri och arbetstillfällen. ”

För inte så länge sedan ansågs konkurrensen från Kina bestå i låga löner och billiga produkter av låg kvalitet. Så är det inte längre. Inom vissa produktområden är ledande kinesiska företag redan ikapp västerländska konkurrenter och utvecklingen går snabbt. Vi missade den japanska kvalitetsutvecklingen en gång i tiden och det är därför viktigt att vi inte missar den kinesiska.

Artikeln avslutar på följande sätt :” Risken är stor att detta kan få allvarliga konsekvenser. Med rätt hantering finns dock en fantastisk möjlighet att ytterligare lyfta Sverige genom att återupprätta ”svensk kvalitet” i både näringsliv och offentlig verksamhet.”

Sex timmars arbetsdag är realistiskt.

I en ledare i Internationalen den 15 mars 2013 med rubriken ” Vi vill ha sex timmars arbetsdag!” behandlar man frågan om en sänkning av arbetstiden.

Liksom kvinnlig rösträtt beslutades 1919 kom också åtta timmars arbetsdag och 48 timmars arbetsvecka till stånd detta år. År 2019 finns det därför mycket att fira. Jag har tidigare skrivit om kvinnors rösträtt i artikeln ”Demokratins genombrott i Sverige” ( Sourze Yngve Karlsson sidan 1 )

Artikeln har följande inledning : ” Den dagliga arbetstiden har inte sänkts sedan 1919. Lönerna har fått stå tillbaka i trettio år. Ta ut ökad produktivitet och vinster som ledig tid.

I en Svt dokumentär ” Lönesänkarna” som jag tyvärr inte såg, framhålls att ”lönernas andel av de totala inkomsterna i landet har minskat dramatiskt sedan början av 1980–talet. Vi behöver gå tillbaka till 1910-talet för att hitta en så låg andel av inkomsterna tillfaller löntagarna.”

Jag anser att en övergång till sex timmars arbetsdag är fullt möjligt. Om man arbetar i tvåskift med ett första skift mellan 6 och 12 och ett andra skift mellan 12 och 18. Det skulle minska arbetslösheten. Maskinparken skulle kunna användas under 12 timmar istället för som nu 8 timmar. Trots fördelarna med 6 timmars arbetsdag har det för närvarande låg prioritet hos både socialdemokraterna och vänsterpartiet. Hos socialdemokraterna finner man förslaget ” orealistiskt ” och ledarskapet i vänsterpartiet ser förslaget som ” långsiktigt”.

Artikeln har följande slutsats som jag instämmer i : ” Så kan sextimmarsdagen bli en väg till bättre livskvalitet för vanligt folk och samtidigt ett mera hållbart samhälle. Det står inte på något sätt i motsättning till att vi samtidigt kämpar för ett vettigt innehåll i arbetslivet och att vi som lönearbetare får mera att säga till om på jobbet. I förlängningen kan detta bara lösas genom att de som arbetar också tar över produktionsmedlen och får bestämma över vad som skall produceras och hur det skall fördelas.”