Svenska skolan bättre än sitt rykte.

Jag har vid flera tillfällen yttrat mina tvivel på kvaliteten hos den svenska skolan. Jag tog real-och studentexamen som vuxen. Jag tror att realexamen som man tog vid 17 års ålder var av samma klass som studentexamen i dagens skola som man tar vid 19 års ålder. Då återstod tre år i gymnasiet och studenten som man tog vid 20 års ålder. Jag har i dessa dagar kunnat studera det nästan hysteriska firandet av studentexamen. Jag förstår att man vill fira tre års slit i skolan. Pojkarna går omkring i kostymer liksom jag gjorde till min konfirmation vid 15 års ålder. Det är väl ett tecken att man blivit vuxen och studenten kallades förr i världen för en mogenhetsexamen.
Vad som föranlåter mig att skriva om skolan är en artikel i Financial Times den 2 juni 2008 av Philip Whyte med rubriken " Why free market have little to do with inequality"( Varför marknadsekonomi har lite att göra med ojämlikhet). Han jämför den sociala jämlikheten i det kontinentala Europa (Frankrike och Tyskland) med den anglosaxiska världens (Storbritannien och USA) ojämlikhet. Han jämför också Hollands och de nordiska ländernas utbildningsväsen i förhållande till Storbritannien och Sydeuropa (Portugal och Grekland).
Whyte frågar sig vad som gör de holländska och de nordiska eleverna speciella. Han kommer fram till att läs- och räkneförmågan hos 15-åringarna är högre än i Sydeuropa men att skoltidens längd också är av avgörande betydelse. I Danmark, Sverige och Finland har 90 procent av 25- till 34-åringarna slutfört gymnasiet (upper secondary education) och 40 procent gått vidare till universitet och högskolor (tertiary qualifications). I Portugal är motsvarande siffror 43 resp. 19 procent och i Grekland 57 resp. 25 procent. De brittiska universiteten är bland världens bästa men bara en av fyra fullbordar gymnasiet. Det stora antalet drop-out-elever är den främsta anledningen till ojämlikheten i det brittiska samhället enligt Whyte. Den brittiska regeringen har en ordentlig uppförsbacke om man skall minska ojämlikheten genom skatte- och understödsåtgärder. Det hade varit lättare om undervisningen varit av samma höga kvalité som i de nordiska skolorna.
Att den svenska skolan jämförs med den i Holland och Finland som har erkänt bra skolor måste anses som mycket tillfredsställande sett ur svensk synpunkt. I artikeln "Var pluggskolan bättre? har jag beskrivit skolan i Holland och i artikel "Tillbaka till kunskapsskolan" har jag gjort detsamma med den svenska skolan. I underrubriken skriver jag att skolan bör vara en plats för kunskapsinhämtande och inte en förvaringsplats för arbetslösa ungdomar. I det fallet har jag ändrat mig och anser nu att de okvalificerade arbeten som blir lediga bör gå till de 16-17-åringar som inte går i gymnasiet. De som går vidare i gymnasiet lär sig alltid något och kan studera vidare på universiteten där kunskapsluckor kan fyllas ut genom extrakurser. Jag gick själv en liknande kurs i matematik när jag studerade nationalekonomi.
Whyte anser att marknadsekonomin inte i sig skapar ojämlikhet utan det är dåliga skolor som är den främsta anledningen till bristen på jämlikhet. Jag anser dock att även marknadssystemet framkallar ojämlikhet. Se på alla nya miljardärer i fattiga länder t.ex. Indien, Kina och Mexico.