De första feministerna.

Lisbeth Lindeborgs essä i DN den 19 juli 2008 med rubriken "De första feministerna" beskriver också varför Tyskland blev en förbundsrepublik. Det var 1848 års Frankfurtsparlament de demokratiska krafterna i Tyskland efter andra världskriget ville återuppliva. Det löst organiserade Deutscher Bund (tyska förbundet) var bättre än kejsardömets enhetsstat som upprättades med hjälp av våld och krig. Det första kriget var det mot Danmark 1864 när Schleswig-Holstein erövrades. Sedan följde kriget mot Österrike 1866 och mot Frankrike 1870-71 som gjorde att kungadömet Preussen blev kejsardömet Tyskland. I spegelsalen i Wersailles i Frankrike utropades Wilhelm I till tysk kejsare. Så stor var den tyska segern över Frankrike. Kejsardömet skulle bestå till 1918 då det efterträddes av Weimarrepubliken som störtades av nazisterna 1933 och som efterträddes av förbundsrepubliken och DDR 1949. Tyskland enades för andra gången 1989-90.
Socialisterna och kommunisterna var de första feministerna. Demokraterna, liberalerna och de konservativa var motståndare till kvinnorörelsen som uppstod vid 1848 års revolution. Marx och Engels skrev samtidigt det kommunistiska manifestet. Parlamentet kallades professorsparlamentet på grund av att av de 830 ledamöterna var 75 procent akademiker. Underrubriken har följande lydelse:" Trots förbud tar 1848 års kvinnor varje chans att synas i de revolutionära sammanhangen. Lika påfallande är att männen söker osynliggöra dem."
Lindeborg skriver följande om slutet för rörelsen:" I Frankfurt am Main kommer det till upplopp i september, motrevolutionära krafter får övertaget i de allt fler europeiska länder och den 31 maj 1849 är det första folkvalda parlamentet historia.
Kännetecknande för 1800-talet var Bismarcks (tysk rikskansler) yttrande:" Tidens frågor löses inte med debatter och voteringar utan genom blod och järn.." Han lade därmed grunden till första världskrigets blodbad.