Ivar i Duvemåla berättar del 6.

I år var Vilhelm Mobergssällskapets årsmöte förlagt till en klassisk plats, Kungliga Bibiloteket i Stockholm. Där har många av våra författare nött trappstegen. Inte minst Moberg sägs ofta ha kommit till Kungl Biblioteket för källstudier. Årsmötet hålls alltid omkring d 20 augusti, som är Mobergs födelsedag. Det är alltid lika roligt att komma på mötena, träffa gamla bekanta och höra intressanta föredrag. I år var det särskilt uppmärksammat att sällskapet skulle utnämna Benny Andersson och Björn Ulvaeus till hedersmedlemmar. Lokalen var nästan full när ordföranden Ingrid Nettervik hälsade välkommen. Bland gästerna kunde jag notera 3 av Mobergs döttrar, Marianne, Gunnilla och Eva.Årsmötet förflöt programenligt. Nettervik omvaldes till ordförande. Sedan var det dags för utdelandet av årets stipendium på 30000 kr. Det gick till den japanske professorn Yasufumi Yamashita. Han har gjort den bedriften att översätta "Din stund på jorden" till japanska. Jag är väldigt imponerad av hur en person kan översätta så 2 olika språk. Jag beundrade honom så mycket att jag på eget bevåg stegade fram till honom med en blomsterbukett. Aino försökte stoppa mig, men det gick inte. Jag kunde inte undvika att titta lite på publiken, för de höjde på ögonbrynen. Det ingick inte i programmet. Utan att staka mig så sa jag att jag var en stor vän av Japan. Jag berättade om en lång tågresa som Aino och jag gjort upp till Hokaido. Vi åkte med det berömda tåget Shingsanzen. Och just den dagen var det Japans största reshelg, man firade alla helgons dag. Då reste man hem till släkten för att fira de bortgångna. Någon japanska kan jag inte, men jag har alltid ritblock och pennor med mig. Mitt ritande blev mycket populärt bland barnen, Jag ritade tomtar och troll, slott kungar och prinsessor. Fler ungar kom till mig. Föräldrarna tyckte att det var bra att barnen fick lite ombyte. De gav karameller och söta kakor till mig. Jag slutar min berättelse med att säga att jag nästan åkte upp till ainofolket, som är urbefolkning i Japan. Senare fick jag tillfälle att prata med prof Yamashita. Han talade förstås svenska, men med stark brytning och det är ju fullt förståeligt. Han var väldigt intresserad av att höra om min lilla by Duvemåla. Han var en ödmjuk man. Vi mäste hålla kontakten sa han. Kommer du till Japan så är du välkommen att hälsa på mig.Vid kaffepausen träffade jag Benny och Björn. Det första Benny sa var att han tackade för all info, bilder och klipp som jag skickat. Bägge herrarna är alltid lika väldiga och artiga. När jag redogjorde för Duvemåla lyssnade de mycket uppmärksammat. Till Benny hade jag en speciell hälsning från en skolkamrat som bor i Emmaboda. De gick i skolan tillsammans i Vällingby. Han kom ihåg henne direkt och sa att det var en mycket trevlig flicka. Han skrev en hälsning till henne som jag skall överlämna.Nästa punkt i programmet var installationen av de nya hdersledamöterna. Motiveringen löd: Björn Ulvaeus pietetsfull hållning till Vilhelm Mobergs text har resulterat i en berättelse som följer originalet tätt i spåren. Benny Anderssons medryckande och konstnärligt fullödiga musik har gjort vistexterna sångbara och tillgängliga. Tillsammans har de skapat ett konstverk som lyfter fram storheten i Vilhelm Mobergs epos, samtidigt som det har sin egen starka lyskraft. Musikalen som helhet har skapat intresse inte bara för Vilhelm Mobergs utvandrarepos utan också för författarskapet som helhet, inte minst hos unga läsare".Efter överlämandet av diplom till Björn och Benny så var det min tur att lämna blommor. Jag får väl säga att jag var lite tagen av stundens allvar inför allt folket. En dam i röd jacka lotsade fram mig till Björn och Benny. Jag hade en fusklapp med mig som jag skulle läsa upp. När jag skulle börja läsa så fanns inte mina glasögon i fickan. Jag kallsvettades måste jag säga. Men Benny lugnade ner mig och chevalereskt nog sa han att du kan få låna mina. Det blev allmän munterhet i bänkraderna. Jag kastade ett getöga på glasögonen, men de såg så fina och välputsade ut att jag inte vågade greppa dom. I stället riktade jag papperet på lagom avstånd och då gick det bra att läsa. Jag sa följande: Det är tre personer som betytt mycket för Duvemåla. Först Vilhelm Moberg. När Utvandrarna kom ut med berättelsen om Kristina tog svenska folket henne till sitt hjärta. Folk blev rörda av att läsa om hennes hemlängtan till Duvemåla och astrakanträdet. Duvemåla levde en törnrosasömn, nu blev byn bekant. De första turisterna kom cyklande. Vi går framåt i tiden. Björn Ulvaeus och Benny Andersson skrev musikalen "Kristina i Duvemåla". Det blev en jättesuccé, i milj människor såg musikalen. Livet i Duvemåla ändrades. Med hjälp av Björn och Benny fick vi ett café. Kristinastatyn kom upp med hjälp av Bennys sponsring. Varje sommar har vi en guidning. Hade inte Moberg, Björn och Benny kommit med idén om Kristina så hade Duvemåla varit en bortglömd by mitt i den småländska skogen.En del av programmet var ett samtal mellan Jens Liljestrand och Björn och Benny. Det var många intressanta saker som kom fram. De var överraskade över den stora succén med musikalen. Det blev ju ett sådant mediapådrag efter premiären i Malmö. Alla TV kanaler och de stora dagstidningarna toppade nyheten med musikalen. Inget är bestämt om musikalens framförande i USA. Förhandlingar pågår. Det tycks vara lite olika meningar mellan svenskarna och amerikanarna. Den skall framföras på engelska. Ett krav från Björn och Benny är att Helen Sjöholm skall spela Kristina. De talade också om en framtida uppsättning i Sverige, men i en kortad version.Besöket på Kungliga Biblioteket var en stor upplevelse för mig. Det var en dag som jag aldrig glömmer. Efter mitt "tal" kom vilt främmande människor fram till mig och gav mig eloge. Ditt tal till Björn och Benny var så bra. Du talade från hjärtat, du talade klart och tydligt och det var lagom långt. Jag tackar och bugar.Nästa punkt på programmet var ett besök vid Vilhelm Mobergs grav på Norra Kyrkogården i Solna. Vi var väl ett 100-tal församlade där för att bringa Moberg vår hyllning. Det var en vacker, c:a 2 m hög sten i röd granit. Ingrid Nettevik höll tal och la ner en bukett blommor.Sista punkt på programmet var middag på Solnadals värdshus. Det var trångt men gemytligt. Tal hölls, det skålades och trubaduren Lars Gunnar Wikland underhöll. Jag hade mycket att prata med Marianne Moberg och hennes sambo Bo om. Marianne är en mycket trevlig och pratsam person. Det blev en trevlig avslutning på dagen.Vilhelm Mobergs årsmöte växlar plats varje år. Men man har aldrig varit i Duvemåla. Det har varit ett önskemål från mig i många år. Problemet är att man inte har möjlighet att hysa 200 personer. Visst kan man hyra lokaler i Folkets Hus i Broakulla eller Emmaboda, men det bli aldrig samma känsla som det melodiska Duvemåla har. Ett större partytält kunde vara en lösning. Men det behövs ekonomisk understöd till det. Själv tycker jag att Algutsboda Hembygdsförening, Emmaboda Kommun och företagen i kommunen skulle kunna lösa den ekonomiska biten. Finns den rätta viljan skulle det absolut gå. Vilken PR skulle det inte bli för Duvemåla att ha ett årsmöte där med folk från hela landet.