Lenin vid makten 1917-24.

Jag möter ibland exempel på att man kallar den ryska revolutionen för en statskupp. Det tycker jag inte stämmer överens med verkligheten. Enligt min mening var det en socialistisk revolution den 7 nov. 1917 (oktoberrevolutionen) liksom det var en borgerlig revolution i februari 1917 när tsaren tvingades att abdikera.

När Lenin fått meddelandet om tsarens störtande satt han fast i Schweiz och måste få Tysklands hjälp att nå hemlandet. Man hoppades i Tyskland att få till stånd en separatfred med Ryssland om Lenin hade kommit till makten där. Denne hade ju uttalat sig mot kriget från aldra första början. Andra internationalen hade beslutat att arbetare inte slaktar andra arbetare av annan nationalitet.

Den 9 april 1917 kunde Lenin och hans sällskap lämna Zürich och återvända till hemlandet via Tyskland och Sverige. Bland det första som sysselsatte Lenin efter återkomsten var att åstadkomma en fred med centralmakterna Tyskland och Österrike – Ungern. Kriget fortsatte under sommaren 1917 och det var när den dåvarande regeringen Kerenskij satte i gång en offensiv som misslyckades som ett tillfälle yppade sig att ta makten den 7 nov.1917. Bolsjevikerna var mycket starka bland sovjeterna (arbetar- och soldatråden). Inte lika starka var man vid de val som anordnades till en konstituerande församling Detta val hölls den 25 – 27 nov. 1917. Enligt Stefan Lindgrens bok Lenin ” gick valen juste till och alla partier fick delta. Enligt det officiella resultatet hade socialistrevolutionärerna stöd av 40,4 procent av väljarna, bolsjevikerna 24,7 och mensjevikerna 2,6 procent.

Bolsjevikerna hade alltså långtifrån egen majoritet. Enligt parlamentariska spelregler skulle förstås Lenin ha avgått. Å andra sidan fanns inget alternativ. Socialistrevolutionärerna var splittrade i en vänster- och en högerfalang varav vänstern stödde bolsjevikerna. Att lämna över regeringen till höger – SR vore det samma som att kapitulera för de vita. Kerenskij hade redan en gång svikit folkets krav på fred och jord. Nu kunde inte bolsjevikerna göra detsamma…. Vid valet till andra allryska sovjetkongressen i oktober 1917 hade bolsjevikerna haft egen majoritet bland de 20 miljoner väljarna. I Petersburg hade bolsjevikerna före revolutionen fått 80 procent av rösterna i val och det första valet till Peterburg – duman efter Oktoberrevolutionen, ett på det hela taget fritt val, tog bolsjevikerna 188 av 200 platser.”

Något som liknade en statskupp skedde när den konstituerade församlingen upplöstes. Den 18 januari 1918 sammanträdde den i det Tauriska palatset i Petrograd. Efter att ha sammanträtt halva natten avbröts sessionen och nästa dag hindrade bolsjevikpatruller vidare sammanträden. Därefter utlyste regeringen val till den tredje sovjetkongressen där bolsjevikerna och vänster – SR tillsammans fick 94 procent av platserna och den godkände i sin tur upplösningen av den konstituerade församlingen. Visserligen hade sovjeterna röstats fram av bara hälften så många väljare som den konstituerande församlingen men en nödtorftig demokratisk legitimitet ansågs återställd.

Den rådsrepublik som regerade i Ryssland i januari 1918 var relativt demokratisk med hänsyn till att första världskriget pågick för fullt och skulle fortsätta ända till den 9 november 1918. Sverige fick kvinnlig rösträtt först 1921. Till att börja med hade sovjetregeringens mål varit ett allmänt stillestånd på alla fronter. Sedan detta hade bryskt avvisats av Ententen återstod bara att sluta separatfred med Tyskland. Enligt Lindgrens bok ”handlade det för Lenin att vinna tid – även på bekostnad av territoriella förluster – för att lösa de inre problemen. Men andra bolsjevikledare, och de hade majoriteten i centralkommittén, hävdade att en separatfred med Tyskland skulle vara döden för världsrevolutionen och sålunda också för den ryska.”

Den 3 mars 1918 undertecknade rådsrepubliken Ryssland fredsavtalet i Brest-Litovsk med Tyskland där man avträdde Polen, Baltikum, Ukraina, Finland och Åland. Världskriget var slut för Rysslands del. Men freden uteblev. I tre år skulle Ryssland skakas av ett inbördeskrig med fasansfulla följder. Det skulle bölja fram och tillbaka över landet ända fram till 1921.

Vad som påverkade demokratin i negativ riktning var mordförsöket mot Lenin den 30 augusti 1918. Det var socialistrevolutionären Fanny (Dora) Kaplan som drog upp en Browning och avlossade tre skott varav två träffade Lenin. En kula hade passerat halspulsådern på några millimeters avstånd. Det var på håret att Lenin hade dödats. Den 6 juli 1918 mördades tyske ministern Wilhelm von Mirbach av två vänster – SR. Två dagar senare uteslöt den femte allryska sovjetkongressen vänster- SR från alla lokala, provins- och nationella sovjeter. Eftersom de andra partierna redan tidigare hade uteslutits innebar det att Ryssland nu i praktiken var en enpartistat.

I maj månad 1922 drabbades Lenin av en hjärnblödning och dog den 21 januari 1924. Om sorgen efter Lenins död har Lindgren följande att förtälja.:” I fyra dagar, under den värsta köldknäppen på många år, köade hundratusentals kvinnor, barn och män natt och dag i timmar på de nedisade gatorna för att defilera förbi den öppna kistan. Moskva sörjde.”