Yiddish är talspråk mellan ortodoxa i Israel.

Enligt Financial Times den 5 aug. 2010 i en artikel med rubriken ” A not very secular shift” har Tobias Buck skrivit om två betydelsefulla grupper i Israel. Det är den palestinska befolkningen som är 21 procent av Israels befolkning och de har mellan tre och fyra barn per kvinna och den ultra-ortodoxa (haredim) som är 8-10 procent av befolkningen och sex barn per kvinna. Den palestinska folkökningen har avtagit de senaste åren. Haredim har däremot fortsatt att ha många barn.

Om de ultra-ortodoxa skriver Buck följande:” Trotsande hettan i Mellanöstern bär männen svarta rockar och hattar av skinn liksom sina förfäder. Eftersom man strikt följer seder undviker man sekulära arbetsplatser och ägnar sig åt religiösa studier och böner. Yiddish används allmänt som talspråk. TV, Internet. mini-kjolar och popmusik är hållna på armlängds avstånd med strikta koder som tar avstånd från värderingar och vanor i det moderna samhället.”

Vad som intresserar mig särskilt är att man fortfarande talar yiddish. Detta språk talades i Östeuropa före kriget och liknar tyska språket. Haredim har inte mycket till övers för den israeliska staten som den anser vara en styggelse. De gör inte värnplikten i den israeliska armén. Det stora inflytandet i politiken som haredim har i Knesset (riksdagen) beror på att de är tungan på vågen genom Shas och United Torah Judaism. Dessa två partier har 16 av Knessets 120 platser.

Ett stort problem utgör det faktum att 65 procent av ultra-ortodoxa män inte tillhör arbetsmarknaden. Motsvarande för palestinska israeliska kvinnor är 76 procent. Efter murens fall fick Israel en miljon ofta högutbildade personer från Östeuropa. Nu utvandrar en del av de högutbildade till framför allt Amerika.

Artikeln ha följande underrubrik:” Med högst födelsetal bland befolkningen som är avskild från den vanliga befolkningen kan man vänta sig växande problem av ekonomisk, militär och politisk natur.”