AB Kina - ett politiskt mirakel.

I SvD den 7 jan. 2011 har Göran Leijonhufvud skrivit en artikel med rubriken ”Maktfaktorn AB Kina ett politiskt mirakel”. Underrubriken fångar i ett nötskal innehållet i artikeln. Den har följande lydelse.” För något decennium sedan firade västvärlden slutet på historien och den liberala demokratins triumf. Richard McGregors bok ”The party” beskriver ett kommunistparti som är på väg att stöpa om hela världsekonomin.”

Artikelns innehåll fick mig att tänka på det nazistiska Tysklands framgångar på det ekonomiska området på 1930-talet då de liberala demokratierna hade förlorat självförtroendet på grund av depressionens återverkningar. Tyskland hade, om man hade avstått från kriget, kunnat ha stöpt om världsekonomin på motsvarande sätt.

De östeuropeiska länderna 1989 framstår i eftervärldens ljus i mindre positiv dager på grund av den chockpolitik som de liberala politikerna genomförde efter murens fall då man skänkte bort statliga företag och beredde väg stenrika oligarker. Utan chockterapin hade levnadsstandarden varit mycket högre i nästan samtliga länder. Liberalismen förlorade stort i anseende på grund av de brådstörtande reformerna i till exempel Ryssland. I Kina vill man till varje pris undvika något liknande. Dessutom har det kinesiska kommunistpartiet 75 miljoner medlemmar och vill inte i första taget förlora sin maktägande ställning.

Om oppositionen blir alltför utmanande kan deltagarna bli fängslade något som skedde med fredspristagaren Liu Xiaobo. Leijonhufvud skriver följande :” Liu Xiaobo har snarare verkat i en lång tradition bland kinesiska intellektuella att framträda som ” lojala dissidenter”. Han har faktiskt inte pläderat för att avskaffa kommunistpartiets maktinnehav utan ” bara” gått in för att påtala olika missförhållanden. Men då och då behöver partiet statuera exempel och beordrade domstolen att ge honom ett ovanligt långt fängelsestraff.”

McGregor skriver:” Partiets förbluffande överlevnadsförmåga gör det mera till ett politiskt mirakel fastän det bygger på ekonomisk tillväxt.” Vad som är stötande för västvärlden, som för bara några år sedan firade historien slut och demokratins triumf, är att denna ekonomiska megatrend styrs av ett kommunistparti.