I denna artikel hänvisar jag till två artiklar i DN skrivna av Peter Wolodarski och Philip Ramqvist, Wolodarskis artikel var inne i DN den 26 juli 2011 och hade följande rubrik ” Terrordåden. Vårt behov av ledarskap” Ramqvists artikel var inne i DN den 28 juli 2011 och hade följande rubrik ” En ledare måste visa sorg och empati”
Vad Wolodarski menar med ledarskap framgår av följande citat. ” Att det dröjde 16 timmar innan Fredrik Reinfeldt i TV kort och påtagligt svalt kommenterade terrordåden i Norge. Att han sedan dess konsekvent tackat nej till alla förfrågningar från Sveriges Television när SVT arrangerat extrasändningar om Oslo och Utöja. Att han inte deltog under söndagens minnesgudstjänster , vare sig i norska kyrkan i Stockholm eller i domkyrkan i Oslo.”
Wolodarski kommer till följande slutsats :” Norge är vår granne. Det är ett broderland som står oss mycket nära, ett land vars ungdomar har mycket gemensamt med våra egna. Den smärta som norrmännen känt sedan i fredags är också vår. I ett sådant läge får statsministern inte dra sig undan.”.
Reinfeldts långsamma agerande jämförs med Göran Perssons och Laila Freivalds under tsunamikatastrofen. Att göra som dåvarande utrikesministern Laila Freivalds, gå på teater efter larm om tsunamikatastrof, är otänkbart.
Från Ramqvists artikel har tagit följande citat :” Fredrik Reinfeldt kommenterade inte det som hände i Norge på flera timmar. Det går inte att sitta på sin kammare och tänka och sedan komma med ett uttalande. Förmågan att agera likställs med ledarskap säger Jenny Madestam och tillägger att en seg start inte går att reparera i efterhand.” (Jenny Madestam är lektor på statsvetenskapliga institutionen på Stockholms universitet.)
Knappast någon förväntar sig att en statsminister ska sitta inne med alla svar eller förklaringar när en kris uppstår, men han eller hon måste visa närvaro, medkänsla och förmåga till inlevelse.
fredag 29 juli 2011
måndag 25 juli 2011
Indiens supermaktsdrömmar.
I en artikel i Financial Times den 20 juli 2011 med rubriken ” India is too corrupt to become a superpower” framhåller artikelförfattaren Ramachandra Guha att Indien knappast kan bli en supermakt på samma sätt som Kina håller på att bli det.
Enligt vad sociologen Ashis Nandy noterar svävar Indien inte mellan kaos och stabilitet utan mellan hanterbart och ohanterbart kaos. Korruption förekommer i alla partier. När nuvarande premiärministern Manmohan Singh blev premiärminister för sju år sedan betraktades han som omutlig. Singh har dock varit nöjd med att sakerna har sin gång och har inte ingripit mot korrupta regeringskolleger. Vad som än förorsakar detta – om det beror på bristande självtillit eller politiskt beroende av Sonia Gandhi hans partiledare – har det i hög grad skadat hans och Indiens trovärdighet. Korruptionen är inte ny i Indien men detta allerstädes närvarande tillstånd är exempellöst.
De senaste tre decennierna har det talats om att reformera administrationen och domstolar från påverkan av nyckfulla politiker, hindra kriminella från att ställa upp i val och kompensera bybor för mark som förlorats vid industriella projekt. Korruptionsskandaler har gjort ett tillfälligt slut på talet om Indiens stjärnstatus och har också gjort slut på drömmarna om att hinna upp och till och med gå om Kina.
Enligt vad sociologen Ashis Nandy noterar svävar Indien inte mellan kaos och stabilitet utan mellan hanterbart och ohanterbart kaos. Korruption förekommer i alla partier. När nuvarande premiärministern Manmohan Singh blev premiärminister för sju år sedan betraktades han som omutlig. Singh har dock varit nöjd med att sakerna har sin gång och har inte ingripit mot korrupta regeringskolleger. Vad som än förorsakar detta – om det beror på bristande självtillit eller politiskt beroende av Sonia Gandhi hans partiledare – har det i hög grad skadat hans och Indiens trovärdighet. Korruptionen är inte ny i Indien men detta allerstädes närvarande tillstånd är exempellöst.
De senaste tre decennierna har det talats om att reformera administrationen och domstolar från påverkan av nyckfulla politiker, hindra kriminella från att ställa upp i val och kompensera bybor för mark som förlorats vid industriella projekt. Korruptionsskandaler har gjort ett tillfälligt slut på talet om Indiens stjärnstatus och har också gjort slut på drömmarna om att hinna upp och till och med gå om Kina.
fredag 15 juli 2011
Liberaler ville avskaffa studentexamen.
I en artikel i DN den 12 juli 2011 skriven av Olof Petersson behandlas frågan om studentexamens avskaffande i slutet av 1960-talet. Rubriken har följande lydelse :” Liberaler drev på när studentexamen försvann”. Inledningen säger mycket om artikelns innehåll och har följande lydelse :” Historieskrivningen om avskaffandet av studentexamen är vilseledande. Både S och FP stod bakom beslutet, men de unga liberalerna var pådrivande,”
Jag gick sju år i folkskolan och slutade skolan när jag var 14 år. När jag var 18 år gick jag i en tvåårig folkhögskola. Efter militärtjänsten arbetade jag åtta månader i en handelsträdgård i England och lärde mig då engelska. Efter hemkomsten från England började jag studera på NKI-skolan för att ta realexamen som privatist. Jag tog den examen 1961. Det var 50 år sedan. Jag fick bra betyg så jag trodde att jag kunde klara studentexamen på två år. Jag började därför studera vid Lunds privata elementarläroverks ( Spyken). tvååriga latinlinje.. Det visade sig alltför svårt vilket gjorde att jag slutade efter ett års studier på Spyken. Jag fortsatte studierna på kvällsgymnasiet i Göteborg och tog studenten efter det gamla systemet 1965. Litteraturprofessorn Viktor Svanberg var en av censorerna.
Läraren Helena von Schantz skrev den 12 juni i DN Debatt följande :” Ska vi få en bra skola måste vi städa upp efter Persson och Palme.” Hon påstår vidare att det var Palme som avskaffade studentexamen 1968. Det överensstämmer inte med verkligheten. Det formella beslutet om att avskaffa studentexamen togs redan 1964 och i praktiken bestämdes omläggningen långt tidigare.
Om avskaffandet av studentexamen skriver Olof Petersson följande :” Studentexamen avskaffades i samband med en omfattande reform av gymnasiet. Reformen hade en bred förankring. Förslaget hade lagts fram av en utredning som bland annat bestod av de blivande partiledarna Olof Palme och Gunnar Helén. I den allmänna debatten var det framför allt kristendomsämnets avskaffande som väckte debatt. Men även förslaget om ändrade examensformer ledde till viss debatt. Traditionsbevarande högerstudenter var emot. Mest entusiastiska för ett avskaffande var folkpartisterna. Folkpartiets ungdomsförbund skrev i ett remissvar undertecknat av den blivande folkpartiledaren Ola Ullsten att studentexamen i många avseenden var föråldrad och olämplig.”
Om det var rätt eller fel att avskaffa studentexamen kan diskuteras. Men söker man syndabockar bör man snarast söka efter dessa bland borgerliga politiker.
Jag gick sju år i folkskolan och slutade skolan när jag var 14 år. När jag var 18 år gick jag i en tvåårig folkhögskola. Efter militärtjänsten arbetade jag åtta månader i en handelsträdgård i England och lärde mig då engelska. Efter hemkomsten från England började jag studera på NKI-skolan för att ta realexamen som privatist. Jag tog den examen 1961. Det var 50 år sedan. Jag fick bra betyg så jag trodde att jag kunde klara studentexamen på två år. Jag började därför studera vid Lunds privata elementarläroverks ( Spyken). tvååriga latinlinje.. Det visade sig alltför svårt vilket gjorde att jag slutade efter ett års studier på Spyken. Jag fortsatte studierna på kvällsgymnasiet i Göteborg och tog studenten efter det gamla systemet 1965. Litteraturprofessorn Viktor Svanberg var en av censorerna.
Läraren Helena von Schantz skrev den 12 juni i DN Debatt följande :” Ska vi få en bra skola måste vi städa upp efter Persson och Palme.” Hon påstår vidare att det var Palme som avskaffade studentexamen 1968. Det överensstämmer inte med verkligheten. Det formella beslutet om att avskaffa studentexamen togs redan 1964 och i praktiken bestämdes omläggningen långt tidigare.
Om avskaffandet av studentexamen skriver Olof Petersson följande :” Studentexamen avskaffades i samband med en omfattande reform av gymnasiet. Reformen hade en bred förankring. Förslaget hade lagts fram av en utredning som bland annat bestod av de blivande partiledarna Olof Palme och Gunnar Helén. I den allmänna debatten var det framför allt kristendomsämnets avskaffande som väckte debatt. Men även förslaget om ändrade examensformer ledde till viss debatt. Traditionsbevarande högerstudenter var emot. Mest entusiastiska för ett avskaffande var folkpartisterna. Folkpartiets ungdomsförbund skrev i ett remissvar undertecknat av den blivande folkpartiledaren Ola Ullsten att studentexamen i många avseenden var föråldrad och olämplig.”
Om det var rätt eller fel att avskaffa studentexamen kan diskuteras. Men söker man syndabockar bör man snarast söka efter dessa bland borgerliga politiker.
torsdag 7 juli 2011
Invandringens betydelse.
I denna artikel utgår jag från två artiklar om invandringen. Dels är det Richard Floridas artikel ” Why immigrants help your city stay crime free” och dels Per T.Ohlssons ” Det stora misslyckandet”. Den förstnämnda artikeln var publicerad Financial Times den 1 juli 2011 och den senare artikeln var Per T Ohlssons söndagsartikel från den 3 juli 2011.
Florida skriver att graden av brottslighet i amerikanska städer är den lägsta på femtio år. Gamla tätbefolkade förstäder har sett brottsligheten minska mer än mindre tätbefolkade delar av städerna. Något som minskat kriminaliteten anses 70-talets fria aborter som kan ha minskat antalet oönskade barn. Svåra tider som 30-talets depression innebar lägre kriminalitet medan 60-talets mera utsvävande livsstil innebar högre kriminalitet. Man talar också om en Obama-effekt. Genom att de svarta kan få större självförtroende kan kriminaliteten bland dessa fås att minska när självaktningen ökar.
Per T Ohlsson skriver följande om invandringen ” Bland jämförbara länder är Sverige sämst på att integrera invandrare mätt som skillnaden i sysselsättningsgrad mellan inrikes och utrikes födda. I Sverige uppgick den 2009 till 14,7 procentenheter. Det kan jämföras med 8,5 procentenheter i Danmark, 4,5 i Storbritannien och 3,8 i Kanada enligt OECD-statistiken. Skillnaden är särskilt stor bland kvinnor.”
Förklaringen är inte enbart den omständigheten att Sverige har tagit emot många flyktingar i behov av humanitärt skydd, Eländet bottnar också i en kombination av missriktad politisk välvilja och diskriminering. För varje procentenhet högre sysselsättning bland invandrare förstärks de offentliga finanserna med 0,14 procent. Om sysselsättningen bland invandrare ökar till samma nivå som bland infödda svenskar tillförs statskassan 34 miljarder varje år.
Vad bör göras? Man bör underlätta eget företagande, effektivisera utvärderingen av utländska utbildningar och genomföra riktade stödinsatser till skolor med många nyanlända flyktingar. Man bör justera i trygghetssystemen där föräldrapenningen blir en passiviserande försörjning för utlandsfödda kvinnor och vårdnadsbidraget bör avskaffas av samma anledning..
Florida skriver att graden av brottslighet i amerikanska städer är den lägsta på femtio år. Gamla tätbefolkade förstäder har sett brottsligheten minska mer än mindre tätbefolkade delar av städerna. Något som minskat kriminaliteten anses 70-talets fria aborter som kan ha minskat antalet oönskade barn. Svåra tider som 30-talets depression innebar lägre kriminalitet medan 60-talets mera utsvävande livsstil innebar högre kriminalitet. Man talar också om en Obama-effekt. Genom att de svarta kan få större självförtroende kan kriminaliteten bland dessa fås att minska när självaktningen ökar.
Per T Ohlsson skriver följande om invandringen ” Bland jämförbara länder är Sverige sämst på att integrera invandrare mätt som skillnaden i sysselsättningsgrad mellan inrikes och utrikes födda. I Sverige uppgick den 2009 till 14,7 procentenheter. Det kan jämföras med 8,5 procentenheter i Danmark, 4,5 i Storbritannien och 3,8 i Kanada enligt OECD-statistiken. Skillnaden är särskilt stor bland kvinnor.”
Förklaringen är inte enbart den omständigheten att Sverige har tagit emot många flyktingar i behov av humanitärt skydd, Eländet bottnar också i en kombination av missriktad politisk välvilja och diskriminering. För varje procentenhet högre sysselsättning bland invandrare förstärks de offentliga finanserna med 0,14 procent. Om sysselsättningen bland invandrare ökar till samma nivå som bland infödda svenskar tillförs statskassan 34 miljarder varje år.
Vad bör göras? Man bör underlätta eget företagande, effektivisera utvärderingen av utländska utbildningar och genomföra riktade stödinsatser till skolor med många nyanlända flyktingar. Man bör justera i trygghetssystemen där föräldrapenningen blir en passiviserande försörjning för utlandsfödda kvinnor och vårdnadsbidraget bör avskaffas av samma anledning..
fredag 1 juli 2011
USA behöver mera planering.
I en artikel i Financial Times den 6 maj 2011 under rubriken ” US needs to shed its taboo on economic planning” har Kishore Mahbubani lagt fram synpunkter som kan gälla även för svenska marknadsekonomin. Jag anser att det kan gälla för regeringen behandling av saab. Maud Olofsson har ideligen inpräntat att staten inte skall äga bilfabriker. I Kina ägs stora delar av bilindustrin av staten och den kan inte anses ha mått dåligt av detta. Det säljs mest bilar i världen i Kina.
I artikeln framhålls Kina, Tyskland, Sverige och Singapore som exempel på framgångsrika åtgärder att utbilda arbetskraften för göra den anställningsbar i nya industrier. USA behöver skaffa sig ett ”mindset” och närmare sätta sig in i vad som USA kan göra bättre än Kina, Indien, Brasilien och Tyskland.
Artikelförfattaren använder ekonomisk planering avsiktligt eftersom detta är tabu i den amerikanska ” mindset” som domineras av Ayn Rand och Alan Greenspan. Dessa personer var ett rättesnöre för nyliberalerna men i en skoningslös konkurrensutsatt global ekonomi krävs ett noga genomtänkt ingripande från staten. Det gjorde Kina när man anslöt sig till WTO som tvingade statsägda företag att bli globalt konkurrenskraftiga. Nu fordras att USA gör något liknande.
I artikeln framhålls Kina, Tyskland, Sverige och Singapore som exempel på framgångsrika åtgärder att utbilda arbetskraften för göra den anställningsbar i nya industrier. USA behöver skaffa sig ett ”mindset” och närmare sätta sig in i vad som USA kan göra bättre än Kina, Indien, Brasilien och Tyskland.
Artikelförfattaren använder ekonomisk planering avsiktligt eftersom detta är tabu i den amerikanska ” mindset” som domineras av Ayn Rand och Alan Greenspan. Dessa personer var ett rättesnöre för nyliberalerna men i en skoningslös konkurrensutsatt global ekonomi krävs ett noga genomtänkt ingripande från staten. Det gjorde Kina när man anslöt sig till WTO som tvingade statsägda företag att bli globalt konkurrenskraftiga. Nu fordras att USA gör något liknande.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
