Cirkeln sluts över Libyen.

Per T. Ohlssons senaste söndagsartikel den 28 aug. 2011 med rubriken ”Cirkeln sluts över Libyen” var verkligen intressant. Inledningen hade följande lydelse :” Det var här, i vad som idag är Libyen, som USA för första gången gick i krig på denna sidan Atlanten.”

Vad som jag först kom att tänka på, när jag läst inledningen, var landstigningen av amerikanska trupper i Nordafrika under andra världskriget. Det visade sig vara intressantare än så. Ohlsson kallar det en ironisk blinkning från historien.

Ohlsson skriver följande :” Medelhavet gjordes under flera hundra år osäkert av muslimska pirater, som bordade europeiska handelsskepp. De kristna besättningarna såldes som slavar eller så användes de för utkrävande av lösensummor. Med tiden blev det rutin för europeiska länder. Sverige inberäknat, att betala lösen och tribut till de nordafrikanska sjörövarstaterna, eller barbareskstaterna : Tripoli, Tunis, Alger och Marocko. I slutet av 1700-talet började piraterna ge sig på fartyg från den nya republiken USA. Det skulle man inte ha gjort.”

Paschan av Tripoli krävde 225 000 dollar år 1801 för fängslade amerikaner. Det blev för mycket för president Jefferson som skred till verket med den nybildade amerikanska flottan – och den likaså nybildade marinkåren – sattes 1801-1805 in i det första så kallade barbareskkriget. År 1805 ledde en liten grupp marinkårssoldater en hoprafsad skara med 500 legoknektar genom öknen mot Tripoli och den befästa staden Derna. De intog Derna där den amerikanska flaggan för första gången hissades efter en militär seger i ett annat land.

Efter en flottblockad gick paschan med på ett fördrag och amerikanska fångar frigavs. Men snart återupptogs pirattrafiken vilket tvingade in USA i det andra barbareskkriget 1815. I det första kriget mot sjörövarna hade USA två europeiska allierade : Sicilien och Sverige. Svenskarna hjälpte amerikanarna att blockera Tripolis hamn men drog sig ur 1802 när ett avtal ingåtts med paschan. Ett hundratal svenska sjömän släpptes men piratattackerna fortsatte trots avtalet fram till 1840-talet. Genom det andra barbareskkriget då Alger kapitulerade befriades USA från tributbetalningar.

Ohlsson har följande konstaterande om dagens situation :” Nu, mer än tvåhundra år senare, har USA börjat vinka farväl till Europa och vårt närområde. I just Libyen. Och när denna cirkel sluts är Sverige återigen med på ett hörn. Lite tveksamt och med riskminimerande restriktioner, förstås. Endast spaning. Inga anfall.”