Första världskriget - en härdsmälta

Vem bar skulden till första världskrigets utbrott för hundra år sedan. Enligt den västtyske historikern Fritz Fischer var det tyska kejsarriket som bar huvudskulden till det första  världskrigets utbrott.” Han framhöll att Vilhelm II och den tyska militärledningen länge hade smitt planer att etablera en tysk hegemoni i Europa och utan skrupler tagit ett storkrig med i beräkningen.” Det skriver Barbro Eberan i SvD den 4 februari 2014 med rubriken Tysklands skuldfråga fortfarande infekterad.

Fischer framhöll att det fanns en tysk  ” särväg” (Sonderweg) som hade lett direkt från Vilhelm II till Hitler. Den konservativa delen av befolkningen ansåg däremot att Hitler var ett olyckfall i den tyska historien som genom propaganda och brutal terror tvingat det tyska folket att följa honom.

Eberan skriver  att ” Fischer-kontroversen” nådde sin kulmen under minnesåret 1964, ett halvsekel efter första världskrigets utbrott. Fischer åtnjöt stor respekt inte bara i utlandet utan hade också stort stöd i den unga tyska protestgenerationen. För de västtyska 68 – orna blev han en idol. När de klev upp på barrikaderna och krävde att krigsgenerationen äntligen skulle sluta skylla allt  på Hitler och i stället för att ta på sig ett eget ansvar för vad som skett använde de Fischers verk som slagträ i uppgörelse med föräldragenerationen.”

Krigsgenerationens barnbarn har tillräcklig distans till vad som skedde under 1900-talet för att känna sig personligt berörda och de har inte något behov att försvara sitt land. Men de vill förstå varför tidigare generationer tänkte och handlade som de gjorde och upplever 68-årsgenerationens anklagelser som destruktiva eftersom de blockerar kommunikationerna mellan generationerna.

Nu har barnbarnen fått en ny idol nämligen den australisk-engelske historikern Christopher Clark. Han hävdar i boken ”The sleepwalkers ”att de europeiska länderna likt sömngångare marscherat in i katastrofen 1914 utan att egentligen vara medvetna om vad de gjorde; att de snubblade in i ett krig som de egentligen inte önskade men heller inte aktivt sökte förhindra. Han skildrar den naivitet som härskade i Europa där inget krig förts under nästan ett halvsekel och ingen därför visste vad ett krig med moderna vapen verkligen innebar. Många hälsade kriget med jubel som ett reningsbad. Alla var lättsinniga och utgick från att kriget snabbt skulle vara avslutat.”

Jag har tidigare behandlat första världskriget i artikeln Första världskriget – en härdsmälta.