Allt ordnade sig till det bästa. Min boksamling tynger mig inte längre. Den ordnade min bror Lennart så att jag inte längre behöver bekymra mig för den. Han såg till att värdelösa böcker slängdes och andre såldes. En hel del intressanta böcker har jag kvar och kan hämta inspiration från dem när jag skriver artiklar. Kvar i bokhyllan finns Lukianus (ca 120-180 e.Kr.) Den narraktige boksamlaren." I förordet skriver Ejnar Munksgaard följande:" Lukianus var inte den förste, som gjorde sig lustig över boknarren, ty redan hos Seneca (ca 4 och 65 e. Kr)finns en passus, vari denne varnar för att begagna böckerna till prydande av rummen istället för till upplysning av förståndet."
Lukianus skriver följande om boknarren:" Om besittandet av böcker kunde göra ägaren till en bildad man vore det ju i sanning en egendom av största värde och endast för rikt folk som ni då ni ju kunde köpa bildningen på torget överbjudande oss fattiglappar. Och vem skulle då kunna tävla i bildning med bokhandlare och bokmånglare, genom vilkas händer så många böcker passera.? Men prövar du saken närmare skall du finna att de föga överträffa dig i detta avseende.
Min boksamling var en anledning till att jag genomlevde en livskris. Den första, den mellan 2002 och 2003, har bäst beskrivits av min holländske vän Eddy Otterloo i förordet till min bok "Mitt livs funderingar – artiklar 2000 – 2006" .
Han skriver:" Datorn har, efter pensioneringen, betytt mycket för Yngve. Tack vare den spottade han fram den ena artikeln efter den andra. All hans samlade kunskap printade han ner, i ett högt tempo, att han till slut höll på att stupa. Han var utbränd. Han kunde inte sova om nätterna och vacklade på förtvivlans rand. Han trodde att han skulle trilla av "pinn". Men till slut lyckades han bli inlagd och komma till ro och hälsa. Konfrontationen med den egna döden var en djup upplevelse. Han var glad över att i skrift ha bevarat sina tankar för framtiden. De utgör hans livsverk. Att ha diskat och burit ut tidningar i många herrans år ansåg han inte ge honom nog människovärde. De föreliggande artiklarna ger hans liv mening."
Att jag 2008 och 2009 på nytt skulle genomlida en likadan kris trodde jag inte skulle inträffa men det gjorde det faktiskt. Det började på valborgmässoafton 2008 med att jag inte tålde höga ljud. Ljudet från trummorna i Chalmerskortegen blev för mycket för mig. Sedan råkade jag ut för panikångestattacker. Det var ytterst plågsamt att uppleva. Skrivandet av artiklar upphörde nästan helt och om jag skrev några blev de ytterst korta. Nyårsafton 2009 befarade jag skulle bli min sista. En bit på det nya året var jag så deprimerad att jag bara ville ta mitt liv. Ett försök gjorde jag när jag tog en överdos av sömnmedel. Eddy anade oråd när jag inte hade kommit med SvD som jag brukade komma med när jag läst den på seven eleven. Han har nycklarna till min lägenhet. Han fann mig liggande på golvet men fortfarande vid liv. Jag blev tvångsinlagd för andra gången. Första tiden läste jag inga tidningar eller såg på TV. Jag hade eget rum vilket var tur för mig eftersom jag hela tiden vankade av och an eller låg på sängen rullande tummarna. Efter ett par veckor föreslog läkaren att jag skulle genomgå elschockbehandling för att försöka häva depressionen. Jag var ytterst tveksam till elschockerna. Jag var rädd att minnesfunktionen skulle drabbas. Att jag inte skulle komma ihåg det jag läst och tänkt. Det jag använde mig av när jag skrev artiklarna. Natten före första behandlingen fick jag inte en blund i ögonen. Så skärrad var jag. Jag skrev upp telefonnummer till bekanta ifall att jag skulle glömma dem. Mina farhågor besannades inte. Jag har efter sex behandlingar inte märkt någon större försämring av mitt intellekt. Enda förändringen är nog att korttidsminnet har försämrats så att jag när jag läser får gå tillbaka i texten för se vad man hänvisar till. Koncentrationen är nog något sämre än före behandlingen. Jag blev väl omhändertagen på Högsbo sjukhus och fick rikligt med mat vilket gjorde att jag gick upp fem kilo. Min dåliga mathållning kan ha varit en bidragande orsak till mitt insjuknande. Den intellektuella stimulansen var dock ringa. Tidningar, inte ens Göteborgsposten, fanns inte tillstädes. Det fanns två TV-apparater men var endast ett fåtal som såg på programmen. Det borde ha funnits en dator för patienterna men man måste betänka avdelningen för äldre som jag låg inlagd på man oftast inte var kunniga i användandet av en dator. Jag blev ibland erbjuden att använda sjukhusets dator.
När jag skriver detta går tankarna till personalen på Högsbo sjukhus som gjorde sitt bästa för att jag skulle få ro och hälsa. Jag tackar för god omvårdnad. När jag kom in på sjukhuset kunde jag inte skriva alls vilket i sig är mycket deprimerande för mig och ut kom en som redan har skrivit fem artiklar. Jag får ibland höra varningsrop att inte ta det för häftigt så att jag hamnar i samma situation igen. Jag är medveten om att de har rätt i att jag bör ta det försiktigt
onsdag 29 april 2009
tisdag 28 april 2009
Den narraktige boksamlaren.
Allt ordnade sig till det bästa. Min boksamling tynger mig inte längre. Den ordnade min bror Lennart så att jag inte längre behöver bekymra mig för den. Han såg till att värdelösa böcker slängdes och andre såldes. En hel del intressanta böcker har jag kvar och kan hämta inspiration från dem när jag skriver artiklar. Kvar i bokhyllan finns Lukianus (120-180 e.Kr.) Den narraktige boksamlaren." I förordet skriver Ejnar Munksgaard följande:" Lukianus var inte den förste, som gjorde sig lustig över boknarren, ty redan hos Seneca finns en passus, vari denne varnar för att begagna böckerna till prydande av rummen istället för till upplysning av förståndet."
Lukianus skriver följande om boknarren:" Om besittandet av böcker kunde göra ägaren till en bildad man vore det ju i sanning en egendom av största värde och endast för rikt folk som ni då ni ju kunde köpa bildningen på torget överbjudande oss fattiglappar. Och vem skulle då kunna tävla i bildning med bokhandlare och bokmånglare, genom vilkas händer så många böcker passera.? Men prövar du saken närmare skall du finna att de föga överträffa dig i detta avseende.
När livsledan anfäktade mig som mest skrev jag följande avskedsbrev.:"
Jag lämnar livet väl vetande dessa oerhörda problem jag ställer till men jag är gammal och sjuk och kan inte räta till det många fel jag gjort mig skyldig till under min livstid. Jag har ställt till ett rent helvete för Lennart och resten av familjen vilket jag ber tusen gånger om ursäkt för. Det kan kanske aldrig ursäktas. Släkten kommer att förbanna mig för mitt vettlösa boksamlande en sak som jag själv inte för förstår det minsta.av. Var alla dessa böcker avsedda att läsas en gång så kunde bokköpen såsmåningom förlåtas. Jag har läst kanske en tiondel av bokbeståndet. Det VAR JU MENINGSLÖSA HANDLINGAR FRÅN MIN SIDA . Jag har varit den dummaste bland de dumma. Det finns INTE.någon som helst förmildrande omständighet till mitt handlande. Jag hade en fix ide nämligen att samla böcker och fullföljde det in absurdum . Hur mycket bättre hade det inte varit om det varit rena pengar.. Dessa väger inte så mycket och kan genast användas. För att få ut värdena på böcker fordras ett oerhört arbete att sortera den i dem som måste slängas eller kan sparas. Man måste öppna och stänga dörrarna och porten med portlåset ett otal gånger för att leverera böcker till köpare eller på soptippen som de mesta böckerna går till...Skåpen är fulla av skräp i fullaste oordning. Det är nog ett fädernearv
Om jag åtminstone hade haft vett att sluta köpa böcker när bokhyllorna var fulla hade kunna gå an men nu lade jag böcker i kartonger och på bord ,stolar och golv. Vilket oerhört vansinne från min sida. Det har jag fått från min far som skulle köpa allt..
Mina far kunde inte hålla i pengar. Han satte sprätt på dem så ofta han kom åt. Jag kan inte erindra mig när jag köpte böcker eller bokhyllor.. Det var en dyr fix ide. Och jag såg ner på folk inte läste tidningar och böcker utan läste sportreferat och löste korsord i stället . JAG tycker mycket om de delar av min artiklar jag skrev om min ålderdom som varit mycket lycklig. Då var jag lyckligt ovetande om det bomb som tickade när det gäller min boksamling. Det var först när jag blev sjuk och gammal som det gick upp för mig vilken dåre jag varit .Ett barn skulle ha förstått hur farligt det är att samla böcker. MEN INTE JAG. Till mina bröders barn säger jag förlåt. Jag har inte vistats mycket tillsammans med dem av olika orsaker som har med min livsstil att göra. Jag ber förutsättningslöst om ursäkt att det inte har blivit av att vi träffats. Än en gång ber jag om förlåtelse för mina tillkortakommanden i livet. Och hoppas att Lennart skall kunna fortsätta sina skriverier trots det besvär han får med avvecklingen av min lägenhet. Jag orkar inte skriva något längre så därför lägger jag av att leva för det här livet. I nästa liv får jag det nog inta en låg position på grund av den dåliga karma jag fått i detta livet.. Som buddisterna tror jag på återfödelsen. Så jag dör nog som buddist."
Det var så jag kände mig för inte länge sedan. Då tog jag en överdos av ett sömnmedel Jag har just genomlevt en svår livskris. Den första, den mellan 2002 och 2003, har bäst beskrivits av min holländske vän Eddy Otterloo i förordet till min bok "Mitt livs funderingar – artiklar 2000 – 2006" .
Han skriver:" Datorn har, efter pensioneringen, betytt mycket för Yngve. Tack vare den spottade han fram den ena artikeln efter den andra. All hans samlade kunskap printade han ner, i ett högt tempo, att han till slut höll på att stupa. Han var utbränd. Han kunde inte sova om nätterna och vacklade på förtvivlans rand. Han trodde att han skulle trilla av "pinn". Men till slut lyckades han bli inlagd och komma till ro och hälsa. Konfrontationen med den egna döden var en djup upplevelse. Han var glad över att i skrift ha bevarat sina tankar för framtiden. De utgör hans livsverk. Att ha diskat och burit ut tidningar i många herrans år ansåg han inte ge honom nog människovärde. De föreliggande artiklarna ger hans liv mening."
Att jag 2008 och 2009 på nytt skulle genomlida en likadan kris trodde jag inte skulle inträffa men det gjorde det faktiskt. Det började på valborgmässoafton 2008 med att jag inte tålde höga ljud. Ljudet från trummorna i Chalmerskortegen blev för mycket för mig. Sedan råkade jag ut för panikångestattacker. Det var ytterst plågsamt att uppleva. Skrivandet av artiklar upphörde nästan helt och om jag skrev några blev de ytterst korta. Nyårsafton 2009 befarade jag skulle bli min sista. En bit på det nya året var jag så deprimerad att jag bara ville ta mitt liv. Ett försök gjorde jag när jag tog en överdos av sömnmedel. Eddy anade oråd när jag inte hade kommit med SvD som jag brukade komma med när jag läst den på seven eleven. Han har nycklarna till min lägenhet. Han fann mig liggande på golvet men fortfarande vid liv. Jag blev tvångsinlagd för andra gången. Första tiden läste jag inga tidningar eller såg på TV. Jag hade eget rum vilket var tur för mig eftersom jag hela tiden vankade av och an eller låg på sängen rullande tummarna. Efter ett par veckor föreslog läkaren att jag skulle genomgå elschockbehandling för att försöka häva depressionen. Jag var ytterst tveksam till elschockerna. Jag var rädd att minnesfunktionen skulle drabbas. Att jag inte skulle komma ihåg det jag läst och tänkt. Det jag använde mig av när jag skrev artiklarna. Natten före första behandlingen fick jag inte en blund i ögonen. Så skärrad var jag. Jag skrev upp telefonnummer till bekanta ifall att jag skulle glömma dem. Mina farhågor besannades inte. Jag har efter sex behandlingar inte märkt någon större försämring av mitt intellekt. Enda förändringen är nog att korttidsminnet har försämrats så att jag när jag läser får gå tillbaka i texten för se vad man hänvisar till. Koncentrationen är nog något sämre än före behandlingen. Jag blev väl omhändertagen på Högsbo sjukhus och fick rikligt med mat vilket gjorde att jag gick upp fem kilo. Min dåliga mathållning kan ha varit en bidragande orsak till mitt insjuknande. Den intellektuella stimulansen var dock ringa. Tidningar, inte ens Göteborgsposten, fanns inte tillstädes. Det fanns två TV-apparater men var endast ett fåtal som såg på programmen. Det borde ha funnits en dator för patienterna men man måste betänka avdelningen för äldre som jag låg inlagd på man oftast inte var kunniga i användandet av en dator. Jag blev ibland erbjuden att använda sjukhusets dator.
Lukianus skriver följande om boknarren:" Om besittandet av böcker kunde göra ägaren till en bildad man vore det ju i sanning en egendom av största värde och endast för rikt folk som ni då ni ju kunde köpa bildningen på torget överbjudande oss fattiglappar. Och vem skulle då kunna tävla i bildning med bokhandlare och bokmånglare, genom vilkas händer så många böcker passera.? Men prövar du saken närmare skall du finna att de föga överträffa dig i detta avseende.
När livsledan anfäktade mig som mest skrev jag följande avskedsbrev.:"
Jag lämnar livet väl vetande dessa oerhörda problem jag ställer till men jag är gammal och sjuk och kan inte räta till det många fel jag gjort mig skyldig till under min livstid. Jag har ställt till ett rent helvete för Lennart och resten av familjen vilket jag ber tusen gånger om ursäkt för. Det kan kanske aldrig ursäktas. Släkten kommer att förbanna mig för mitt vettlösa boksamlande en sak som jag själv inte för förstår det minsta.av. Var alla dessa böcker avsedda att läsas en gång så kunde bokköpen såsmåningom förlåtas. Jag har läst kanske en tiondel av bokbeståndet. Det VAR JU MENINGSLÖSA HANDLINGAR FRÅN MIN SIDA . Jag har varit den dummaste bland de dumma. Det finns INTE.någon som helst förmildrande omständighet till mitt handlande. Jag hade en fix ide nämligen att samla böcker och fullföljde det in absurdum . Hur mycket bättre hade det inte varit om det varit rena pengar.. Dessa väger inte så mycket och kan genast användas. För att få ut värdena på böcker fordras ett oerhört arbete att sortera den i dem som måste slängas eller kan sparas. Man måste öppna och stänga dörrarna och porten med portlåset ett otal gånger för att leverera böcker till köpare eller på soptippen som de mesta böckerna går till...Skåpen är fulla av skräp i fullaste oordning. Det är nog ett fädernearv
Om jag åtminstone hade haft vett att sluta köpa böcker när bokhyllorna var fulla hade kunna gå an men nu lade jag böcker i kartonger och på bord ,stolar och golv. Vilket oerhört vansinne från min sida. Det har jag fått från min far som skulle köpa allt..
Mina far kunde inte hålla i pengar. Han satte sprätt på dem så ofta han kom åt. Jag kan inte erindra mig när jag köpte böcker eller bokhyllor.. Det var en dyr fix ide. Och jag såg ner på folk inte läste tidningar och böcker utan läste sportreferat och löste korsord i stället . JAG tycker mycket om de delar av min artiklar jag skrev om min ålderdom som varit mycket lycklig. Då var jag lyckligt ovetande om det bomb som tickade när det gäller min boksamling. Det var först när jag blev sjuk och gammal som det gick upp för mig vilken dåre jag varit .Ett barn skulle ha förstått hur farligt det är att samla böcker. MEN INTE JAG. Till mina bröders barn säger jag förlåt. Jag har inte vistats mycket tillsammans med dem av olika orsaker som har med min livsstil att göra. Jag ber förutsättningslöst om ursäkt att det inte har blivit av att vi träffats. Än en gång ber jag om förlåtelse för mina tillkortakommanden i livet. Och hoppas att Lennart skall kunna fortsätta sina skriverier trots det besvär han får med avvecklingen av min lägenhet. Jag orkar inte skriva något längre så därför lägger jag av att leva för det här livet. I nästa liv får jag det nog inta en låg position på grund av den dåliga karma jag fått i detta livet.. Som buddisterna tror jag på återfödelsen. Så jag dör nog som buddist."
Det var så jag kände mig för inte länge sedan. Då tog jag en överdos av ett sömnmedel Jag har just genomlevt en svår livskris. Den första, den mellan 2002 och 2003, har bäst beskrivits av min holländske vän Eddy Otterloo i förordet till min bok "Mitt livs funderingar – artiklar 2000 – 2006" .
Han skriver:" Datorn har, efter pensioneringen, betytt mycket för Yngve. Tack vare den spottade han fram den ena artikeln efter den andra. All hans samlade kunskap printade han ner, i ett högt tempo, att han till slut höll på att stupa. Han var utbränd. Han kunde inte sova om nätterna och vacklade på förtvivlans rand. Han trodde att han skulle trilla av "pinn". Men till slut lyckades han bli inlagd och komma till ro och hälsa. Konfrontationen med den egna döden var en djup upplevelse. Han var glad över att i skrift ha bevarat sina tankar för framtiden. De utgör hans livsverk. Att ha diskat och burit ut tidningar i många herrans år ansåg han inte ge honom nog människovärde. De föreliggande artiklarna ger hans liv mening."
Att jag 2008 och 2009 på nytt skulle genomlida en likadan kris trodde jag inte skulle inträffa men det gjorde det faktiskt. Det började på valborgmässoafton 2008 med att jag inte tålde höga ljud. Ljudet från trummorna i Chalmerskortegen blev för mycket för mig. Sedan råkade jag ut för panikångestattacker. Det var ytterst plågsamt att uppleva. Skrivandet av artiklar upphörde nästan helt och om jag skrev några blev de ytterst korta. Nyårsafton 2009 befarade jag skulle bli min sista. En bit på det nya året var jag så deprimerad att jag bara ville ta mitt liv. Ett försök gjorde jag när jag tog en överdos av sömnmedel. Eddy anade oråd när jag inte hade kommit med SvD som jag brukade komma med när jag läst den på seven eleven. Han har nycklarna till min lägenhet. Han fann mig liggande på golvet men fortfarande vid liv. Jag blev tvångsinlagd för andra gången. Första tiden läste jag inga tidningar eller såg på TV. Jag hade eget rum vilket var tur för mig eftersom jag hela tiden vankade av och an eller låg på sängen rullande tummarna. Efter ett par veckor föreslog läkaren att jag skulle genomgå elschockbehandling för att försöka häva depressionen. Jag var ytterst tveksam till elschockerna. Jag var rädd att minnesfunktionen skulle drabbas. Att jag inte skulle komma ihåg det jag läst och tänkt. Det jag använde mig av när jag skrev artiklarna. Natten före första behandlingen fick jag inte en blund i ögonen. Så skärrad var jag. Jag skrev upp telefonnummer till bekanta ifall att jag skulle glömma dem. Mina farhågor besannades inte. Jag har efter sex behandlingar inte märkt någon större försämring av mitt intellekt. Enda förändringen är nog att korttidsminnet har försämrats så att jag när jag läser får gå tillbaka i texten för se vad man hänvisar till. Koncentrationen är nog något sämre än före behandlingen. Jag blev väl omhändertagen på Högsbo sjukhus och fick rikligt med mat vilket gjorde att jag gick upp fem kilo. Min dåliga mathållning kan ha varit en bidragande orsak till mitt insjuknande. Den intellektuella stimulansen var dock ringa. Tidningar, inte ens Göteborgsposten, fanns inte tillstädes. Det fanns två TV-apparater men var endast ett fåtal som såg på programmen. Det borde ha funnits en dator för patienterna men man måste betänka avdelningen för äldre som jag låg inlagd på man oftast inte var kunniga i användandet av en dator. Jag blev ibland erbjuden att använda sjukhusets dator.
fredag 24 april 2009
Kan Kina föda sin befolkning? del 2.
Den 8 febr. 2005 hade jag en artikel inne på Sourze med rubriken " Kan Kina föda sin befolkning? Den har nu 1954 läsare. I Financial Times den 8 nov. 2007 finns en artikel skriven av Jing Ulrich med rubriken" China is key to whether high food prices are here to stay." I artikeln finns en rad uppgifter om Kinas matproduktion. Det är förvånansvärt att man kan producera så mycket mat.
Kina försörjer 22 procent av världens befolkning med mat men har bara 7 procent av dess åkerareal och måste göra det med en svag försörjning (endowment) av jordbruksresurser. Det som förvärrar saken är att vattenförsörjningen är bara en fjärdedel av världens medeltal och dessutom ojämnt fördelat i landet med torka i norr och översvämningar i söder.
I underrubriken i min artikel på Sourze skriver jag:" Urbaniseringen i Kina minskar den brukbara arealen och ökar behovet av att importera livsmedel. Hur länge kan detta fortgå?"
Om detta skriver Ulrich följande:" Om man ser framåt väntar vi att Kina kommer att sikta på att förbli självförsörjande på spannmål som ris och vete medan man importerar mer foderspannmål. Kina kommer sannolikt att bli en nettoimportör av spannmål (corn) för första gången på ett decennium för att ersätta bortfall i den inhemska produktionen."
Hon fortsätter:" En mera välbeställd generation av kinesiska konsumenter håller på att ersätta en traditionell diet med en som lägger tyngdpunkten på kött, ägg och mjölkprodukter. Kinas stadsbefolkning som växer med 15 till 20 miljoner människor om året, konsumerar tre gånger mer kött än landsbygdsbefolkningen. Detta har stora återverkningar på landets konsumtion av spannmål, 70 procent av Kinas spannmål(corn) och sojabönor och omkring halva potatisproduktionen går till djuruppfödning. Det går åt 5-7 kg spannmål till ett kilo griskött som är stapelvaran när det gäller kött i Kina. Sedan 1990 har Kinas fodermedelsindustri ökat produktionen med 18 procent om året för att försörja landets djurfarmer med foder.
Mitt i stigande efterfrågan på mat har ett plötsligt initiativ att öka produktionen av det för miljön mindre nedsmutsande biobränslet skapat en alarmerande källa till konkurrens om spannmålen. Kinas etanolproducenter har ökat produktionen av spannmålsbaserad etanol som tar hand om en ökande del av spannmålsproduktionen. En ökande oro för matförsörjningen gör att myndigheterna har avslagit nya tillstånd att starta ny etanolproduktion baserad på spannmål och gynnar nu övergång till att använda cassava och sorghum som råvara./-/
De kinesiska strävandena till självförsörjning har inneburit ingrepp i marknadens funktionssätt. När begränsningarna för import av sojabönor togs bort under 1990-talet blev Kina världens främste importör av soja. Samtidigt tas nya initiativ för att modernisera Kinas jordbruk. Ett 20 miljarder dollars projekt för att leda vatten från söder till norr är ett av dessa projekt. De närmaste åren väntar vi att böndernas inkomster ökar och att ett utbildningsinitiativ för att öka produktionen av organiska gödselmedel och ett avancerat bevattningssystem sätts i verket."
Artikeln slutar med följande analys:" Kinas framgång att lösa sina begränsningar vid produktionen av mat kommer att bestämma om höga matpriser kommer att bestå inte bara i Kina utan också i resten av världen."
En ny stor matproducent verkar Ryssland att bli enligt ett TV8- program om Stenbeck och Lundin Oil. Dessa har köpt 200 000 hektar mark där för att starta ett modernt jordbruk där man producerar uppåt nio gånger mer spannmål per hektar än nu. Området som köps är lika stort som Skåne. Det verkar otroligt att den nuvarande produktionen skulle vara så ineffektiv. Vi får nog snart erfara återverkningar av detta nya eldorado. Det blir jordbruk liknande det på prärien i USA med extensiva jordbruksmetoder till skillnad mot det arbetskraftskrävande jordbruket i Kina. Det är anmärkningsvärt att de små jordbruken där kan producera ett överskott som räcker till foderproduktion och etanoltillverkning. Frågan är om Afrika inte skulle kombinera båda systemen genom att öka produktionen hos småjordbruken och samtidigt sälja områden som ligger för fäfot till sådana som kan driva stora jordbruk. Det skulle likna den koloniala eran i Afrika men Afrika är nog i behov av ett omtänkande som man gjort i Kina och Ryssland.
I längden måste Kina utvecklas från att ha en majoritet av befolkningen sysselsatt i ett arbetsintensivt jordbruk till att större delen av befolkningen bor i städer med dess högre krav på levnadsstandard och konsumtion av animaliska produkter. Hur man löser detta med förluster av bördig jordbruksmark, behovet av bostäder och miljöpåverkningarna är en fråga som kommer att påverka hela världens framtid. En del ledare i utvecklingsländer kommer nog att åka till Kina i framtiden för att se om Kina har någon utvecklingsmodell som det egna landet kan dra lärdom av.
Om utvecklingen spårar ur kanske man måste chockhöja priserna på animaliska produkter för att minska konsumtionen. Under den kommunistiska tiden i Polen var köttpriserna mycket låga men så fort att priserna höjdes blev det demonstrationer. Man fick i stället importera mängder med foder för att tillfredsställa efterfrågan på kött. Efter Solidaritets makttillträde marknadsanpassades priserna och om man tidigare kunde köpa ett kilo kött kunde man nu bara köpa ett hekto till samma kostnad.
På frågan om Kina kan föda sin befolkning är jag nästan säker att man kan besvara den frågan med ett ja. Kina har en god ekonomi och kan lätt importera det som man inte producerar själv även om priserna på livsmedel på världsmarknaden skulle chockhöjas.
I Financial Times den 21 april 2009 behandlar Javier Blas möjligheten att köpa eller hyra landområden i Afrika. Han skriver:" China has said it will not join the growing trend of outsourcing production by investing i overseas farmland, particularly in Africa, expressing doubts that such deals could improve its food security."
På Madagascar har det sydkoreanska företaget Daewoo hyrt ett stort landområde vilket skapat oroligheter vilket tvingat president Marc Ravalomanana att fly. Att starta storjordbruk i Afrika kan försvåras av det koloniala förflutna.
.
Kina försörjer 22 procent av världens befolkning med mat men har bara 7 procent av dess åkerareal och måste göra det med en svag försörjning (endowment) av jordbruksresurser. Det som förvärrar saken är att vattenförsörjningen är bara en fjärdedel av världens medeltal och dessutom ojämnt fördelat i landet med torka i norr och översvämningar i söder.
I underrubriken i min artikel på Sourze skriver jag:" Urbaniseringen i Kina minskar den brukbara arealen och ökar behovet av att importera livsmedel. Hur länge kan detta fortgå?"
Om detta skriver Ulrich följande:" Om man ser framåt väntar vi att Kina kommer att sikta på att förbli självförsörjande på spannmål som ris och vete medan man importerar mer foderspannmål. Kina kommer sannolikt att bli en nettoimportör av spannmål (corn) för första gången på ett decennium för att ersätta bortfall i den inhemska produktionen."
Hon fortsätter:" En mera välbeställd generation av kinesiska konsumenter håller på att ersätta en traditionell diet med en som lägger tyngdpunkten på kött, ägg och mjölkprodukter. Kinas stadsbefolkning som växer med 15 till 20 miljoner människor om året, konsumerar tre gånger mer kött än landsbygdsbefolkningen. Detta har stora återverkningar på landets konsumtion av spannmål, 70 procent av Kinas spannmål(corn) och sojabönor och omkring halva potatisproduktionen går till djuruppfödning. Det går åt 5-7 kg spannmål till ett kilo griskött som är stapelvaran när det gäller kött i Kina. Sedan 1990 har Kinas fodermedelsindustri ökat produktionen med 18 procent om året för att försörja landets djurfarmer med foder.
Mitt i stigande efterfrågan på mat har ett plötsligt initiativ att öka produktionen av det för miljön mindre nedsmutsande biobränslet skapat en alarmerande källa till konkurrens om spannmålen. Kinas etanolproducenter har ökat produktionen av spannmålsbaserad etanol som tar hand om en ökande del av spannmålsproduktionen. En ökande oro för matförsörjningen gör att myndigheterna har avslagit nya tillstånd att starta ny etanolproduktion baserad på spannmål och gynnar nu övergång till att använda cassava och sorghum som råvara./-/
De kinesiska strävandena till självförsörjning har inneburit ingrepp i marknadens funktionssätt. När begränsningarna för import av sojabönor togs bort under 1990-talet blev Kina världens främste importör av soja. Samtidigt tas nya initiativ för att modernisera Kinas jordbruk. Ett 20 miljarder dollars projekt för att leda vatten från söder till norr är ett av dessa projekt. De närmaste åren väntar vi att böndernas inkomster ökar och att ett utbildningsinitiativ för att öka produktionen av organiska gödselmedel och ett avancerat bevattningssystem sätts i verket."
Artikeln slutar med följande analys:" Kinas framgång att lösa sina begränsningar vid produktionen av mat kommer att bestämma om höga matpriser kommer att bestå inte bara i Kina utan också i resten av världen."
En ny stor matproducent verkar Ryssland att bli enligt ett TV8- program om Stenbeck och Lundin Oil. Dessa har köpt 200 000 hektar mark där för att starta ett modernt jordbruk där man producerar uppåt nio gånger mer spannmål per hektar än nu. Området som köps är lika stort som Skåne. Det verkar otroligt att den nuvarande produktionen skulle vara så ineffektiv. Vi får nog snart erfara återverkningar av detta nya eldorado. Det blir jordbruk liknande det på prärien i USA med extensiva jordbruksmetoder till skillnad mot det arbetskraftskrävande jordbruket i Kina. Det är anmärkningsvärt att de små jordbruken där kan producera ett överskott som räcker till foderproduktion och etanoltillverkning. Frågan är om Afrika inte skulle kombinera båda systemen genom att öka produktionen hos småjordbruken och samtidigt sälja områden som ligger för fäfot till sådana som kan driva stora jordbruk. Det skulle likna den koloniala eran i Afrika men Afrika är nog i behov av ett omtänkande som man gjort i Kina och Ryssland.
I längden måste Kina utvecklas från att ha en majoritet av befolkningen sysselsatt i ett arbetsintensivt jordbruk till att större delen av befolkningen bor i städer med dess högre krav på levnadsstandard och konsumtion av animaliska produkter. Hur man löser detta med förluster av bördig jordbruksmark, behovet av bostäder och miljöpåverkningarna är en fråga som kommer att påverka hela världens framtid. En del ledare i utvecklingsländer kommer nog att åka till Kina i framtiden för att se om Kina har någon utvecklingsmodell som det egna landet kan dra lärdom av.
Om utvecklingen spårar ur kanske man måste chockhöja priserna på animaliska produkter för att minska konsumtionen. Under den kommunistiska tiden i Polen var köttpriserna mycket låga men så fort att priserna höjdes blev det demonstrationer. Man fick i stället importera mängder med foder för att tillfredsställa efterfrågan på kött. Efter Solidaritets makttillträde marknadsanpassades priserna och om man tidigare kunde köpa ett kilo kött kunde man nu bara köpa ett hekto till samma kostnad.
På frågan om Kina kan föda sin befolkning är jag nästan säker att man kan besvara den frågan med ett ja. Kina har en god ekonomi och kan lätt importera det som man inte producerar själv även om priserna på livsmedel på världsmarknaden skulle chockhöjas.
I Financial Times den 21 april 2009 behandlar Javier Blas möjligheten att köpa eller hyra landområden i Afrika. Han skriver:" China has said it will not join the growing trend of outsourcing production by investing i overseas farmland, particularly in Africa, expressing doubts that such deals could improve its food security."
På Madagascar har det sydkoreanska företaget Daewoo hyrt ett stort landområde vilket skapat oroligheter vilket tvingat president Marc Ravalomanana att fly. Att starta storjordbruk i Afrika kan försvåras av det koloniala förflutna.
.
tisdag 24 februari 2009
Romarna bättre än sitt rykte.
Mitt intresse för Rom väcktes när jag studerade latin i Lund. Jag fascinerades av Roms historia. Västra Rom bevarades i ungefär tusen och östra Rom ett och ett halvt årtusende tills turkarna erövrade huvudstaden Konstantinopel 1453.
Romarriket är undervärderat i förhållande till nutiden. I själva verket var det riket högt utvecklat särskilt i förhållande till efterföljande medeltiden. Inte ens 16- och 1700-talets människor förstod sig på antiken. När det gäller transportväsendet överträffades det romerska vägnätet av järnvägarna först på 1800-talet. Genom användningen av cement vid byggandet av hus och broar finns de bevarade än i dag. Ett exempel är Colosseum som enligt Bonniers stora lexikon "invigdes 80 e. Kr och beräknas ha rymt 50 000 åskådare. Som skydd mot sol och regn kunde väldiga segel spännas ut över hela åskådarrummet." Det var ingen dålig prestation av ett folk som nutidens människor ser ner på som underutvecklat.
Att jag intresserade mig för romarna hade också sin orsak i att romarnas poesi var högt utvecklad. Jag har skrivit om Catullus dikter som imponerade på mig.
Romarriket är undervärderat i förhållande till nutiden. I själva verket var det riket högt utvecklat särskilt i förhållande till efterföljande medeltiden. Inte ens 16- och 1700-talets människor förstod sig på antiken. När det gäller transportväsendet överträffades det romerska vägnätet av järnvägarna först på 1800-talet. Genom användningen av cement vid byggandet av hus och broar finns de bevarade än i dag. Ett exempel är Colosseum som enligt Bonniers stora lexikon "invigdes 80 e. Kr och beräknas ha rymt 50 000 åskådare. Som skydd mot sol och regn kunde väldiga segel spännas ut över hela åskådarrummet." Det var ingen dålig prestation av ett folk som nutidens människor ser ner på som underutvecklat.
Att jag intresserade mig för romarna hade också sin orsak i att romarnas poesi var högt utvecklad. Jag har skrivit om Catullus dikter som imponerade på mig.
onsdag 18 februari 2009
Tankar om ett liv.
Jag vid fyllda 72 och snart 73 inser jag att jag nalkas slutet av min levnad. Jag inser först nu vilken dåre jag varit som samlat på så mycket böcker, tidningar och papper. Jag har en tendens att gå till överdrift och det har jag nog fått i arv från min far.
Åren från 2002 tills nu har varit de viktigaste i mitt liv. Då har jag skrivit på Sourze och på min blogg där jag tecknat ned det jag kommit fram till under mitt liv. När jag var som mest aktiv skrev jag en artikel i veckan och det var inte svårt att hitta ämnen att skriva om.
Jag är glad att framtida generationer kan ta del i de slutsatser som jag kommit fram till på basis av mina livserfarenheter i slutet av 1900-talet. Jag vet inte mycket om min släkts tankar eftersom de nästan alla var bönder och de skrev inte ner vad de kommit fram till. Nu är bondesamhället historia. Jag har berättat om bondelivets glädjeämnen och vedermödor.
Jag överlämnar detta aktstycke till min blogg för en framtida generation.
Åren från 2002 tills nu har varit de viktigaste i mitt liv. Då har jag skrivit på Sourze och på min blogg där jag tecknat ned det jag kommit fram till under mitt liv. När jag var som mest aktiv skrev jag en artikel i veckan och det var inte svårt att hitta ämnen att skriva om.
Jag är glad att framtida generationer kan ta del i de slutsatser som jag kommit fram till på basis av mina livserfarenheter i slutet av 1900-talet. Jag vet inte mycket om min släkts tankar eftersom de nästan alla var bönder och de skrev inte ner vad de kommit fram till. Nu är bondesamhället historia. Jag har berättat om bondelivets glädjeämnen och vedermödor.
Jag överlämnar detta aktstycke till min blogg för en framtida generation.
lördag 14 februari 2009
Frihandel eller protektionism del 6.
I en artikel i SvD den 13 febr. 2009 under rubriken "1873 års kris satte världen i gungning" skriver Waldemar Ingdahl en hel del om frihandel och protektionism. Jag har behandlat denna fråga i artikelserien "Frihandel eller protektionism"
Under 1860-talet infördes frihandel i en rad länder framförallt Storbritannien och Frankrike. 1873 års kris hade sitt ursprung från att kreditinstituten beviljade lån till obemedlade på samma sätt som hände i USA i början av 2000-talet.Lindahl skriver:" Det var operahusens, winervalsernas, boulevardernas och de magnifika byggprojektens tid. Europa hade börjat taga tillväxten för givet." Då kom den stora kraschen.
Lindahl skriver vidare:" Staterna försökte möta krisen genom att bryta frihandelssystemet och ta till protektionism för att rädda vacklande industrier. Kanslern Otto von Bismarck införde tullar 1879, den franska republiken gav upp Napoleon III:s frihandelsåtaganden.och 1888 vann Benjamin Harrison presidentvalet i USA på en protektionistisk politik Sverige antog förhållandevis måttliga tullar. Endast Storbritannien behöll en frihandelspolitik.:"
Den långa depressionen bidrog till antisemitism, militarism och kolonialism och ledde fram till första världskriget. Den som vill veta mera om följderna kan läsa artikeln i SvD.
Under 1860-talet infördes frihandel i en rad länder framförallt Storbritannien och Frankrike. 1873 års kris hade sitt ursprung från att kreditinstituten beviljade lån till obemedlade på samma sätt som hände i USA i början av 2000-talet.Lindahl skriver:" Det var operahusens, winervalsernas, boulevardernas och de magnifika byggprojektens tid. Europa hade börjat taga tillväxten för givet." Då kom den stora kraschen.
Lindahl skriver vidare:" Staterna försökte möta krisen genom att bryta frihandelssystemet och ta till protektionism för att rädda vacklande industrier. Kanslern Otto von Bismarck införde tullar 1879, den franska republiken gav upp Napoleon III:s frihandelsåtaganden.och 1888 vann Benjamin Harrison presidentvalet i USA på en protektionistisk politik Sverige antog förhållandevis måttliga tullar. Endast Storbritannien behöll en frihandelspolitik.:"
Den långa depressionen bidrog till antisemitism, militarism och kolonialism och ledde fram till första världskriget. Den som vill veta mera om följderna kan läsa artikeln i SvD.
söndag 1 februari 2009
Slaget i Teutoburgerskogen 9 e.Kr.
I år är det dags att fira 2000-årsjubeleét av slaget i Teutoburgerskogen. Jag har skrivit en artikel om detta slag med rubriken " Slaget i Teutoburgerskogen – vändpunkt för Europa".(Sourze, Yngve Karlsson sidan 8)
Kejsar Augustus planerade att flytta gränsen mellan Romarriket och Germanium till Elbe i stället för Rhen. Då skulle gränsen mellan romanska och germanska folk ha flyttats norrut ända till Hamburg och Europas geografi skulle ha varit annorlunda, likaså gränserna mellan dessa folks språk.
Den romerska armén förlorade tre legioner som vardera omfattar 5000 man. Jag har träffat på olika uppgifter om hur många man romarna förlorade vid slaget från 30 000 till något över 20 000 man. En stor katastrof var det emellertid för Rom.
I Tyskland kommer detta slag att firas stort som en händelse av stor betydelse för landet. I Sverige är kunskaperna om denna vändpunkt ringa. Med denna artikel vill jag öka kunskaperna om denna begivenhet.
Kejsar Augustus planerade att flytta gränsen mellan Romarriket och Germanium till Elbe i stället för Rhen. Då skulle gränsen mellan romanska och germanska folk ha flyttats norrut ända till Hamburg och Europas geografi skulle ha varit annorlunda, likaså gränserna mellan dessa folks språk.
Den romerska armén förlorade tre legioner som vardera omfattar 5000 man. Jag har träffat på olika uppgifter om hur många man romarna förlorade vid slaget från 30 000 till något över 20 000 man. En stor katastrof var det emellertid för Rom.
I Tyskland kommer detta slag att firas stort som en händelse av stor betydelse för landet. I Sverige är kunskaperna om denna vändpunkt ringa. Med denna artikel vill jag öka kunskaperna om denna begivenhet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
