Nazisterna - de största förbrytarna.

Jag har läst Hitlers Mein kampf (Min kamp). I samband med detta tänkte jag på de artiklar som jag skrivit som handlade om denne person. De är följande:" Om högern hade vunnit kriget(Sourze Yngve Karlsson sidan 10, De tyska judarna och Palestina sidan 9 . Den nazistiska terrorismen sidan 10 och Andra världskriget ett misstag? Sidan 10)
En av Hitlers närmaste män lär ha yttrat att antingen blir nazisterna ihågkomna som världens största hjältar eller som de största förbrytarna. Det blev det sistnämnda. När jag läste Hitlers Mein kampf har det varit ett problem att han blanda stort och smått i en enda röra. De ständiga upprepningarna och användande av talspråk i texten var ett störande inslag vid läsningen. Hatpropagandan mot marxister och judar gjorde det svårt att ta sig igenom den 637 sidor tjocka boken. Samtidigt är det glädjande att Hitler tog så fel och att utvecklingen har visat att det inte finns några underlägsna raser och att judarna har kunnat grunda en stat.
Hur kom det sig att Hitler blev en sådan antisemit. I föräldrahemmet fanns ingen motvilja mot judar. Det var kanske mötet med en jude med kaftan då han frågade sig om denne man också var en tysk. Det var då han köpte de första antisemitiska broschyrerna. Han läste om de liberala och sionistiska judarna och han tog avstånd från båda riktningarna. Om renheten skriver han följande:" Överhuvudtaget var renheten – både sedlig och annan – hos detta folk en sak för sig….Jag blev ibland riktigt sjuk av lukten från dessa kaftanbärare. Därtill kom den osnygga klädseln och den föga hjältemodiga hållningen."
I och med krigsutbrottet mellan Tyskland och Sovjet 1941 visade antisemitismen sitt rätta ansikte. Båda länderna hade fångläger för politiska fångar. Medan lägerfångarna i Sovjet antingen frigavs eller sattes in i krigsproduktionen beslutades vid Wannseekonferensen den 20 januari 1942 att 11 miljoner judar skulle förintas. När kriget var slut hade sex miljoner hunnit förintas. Den 6 juni 1941 utfärdade Hitler den så kallade kommisarieordern. Enligt denna skulle judar, sovjetiska tjänstemän, partisaner och sabotörer avlivas en ett skott. I praktiken tillfångatog specialtrupper samtliga med högre utbildning och i ledande befattning i områden som ockuperades av tyskarna och började avliva dem i stort antal. Enligt boken "Moderna tider" sköts 1941 500 000 europeiska ryska judar och lika många ryssar. Hitler hade i december 1941 omkring 8 700 000 judar under sitt välde. Av dessa hade han låtit mörda minst 5 800 000 när 1945 gick in."
I enlighet med komissarieordern avrättades i Baltikum, Vitryssland och Ukraina av nazistiska specialstyrkor en miljon människor i samband med att de tyska trupperna ryckte fram. Ofta hittade man villiga medhjälpare bland den inhemska befolkningen. Eftersom huvuddelen av judarna fanns i Polen var det naturligt att förintelsen skedde där. Svårbegripligt är däremot att de franska myndigheterna medverkade till att 83 000 franska judar förintades. Det måste ha inneburet ett logistiskt problem att frakta så många människor till Polen i järnvägsvagnar. Varför reagerade inte franska myndigheter? Detta hände medan Tyskland höll på att förlora kriget. De intensifierades kanske i stället. Man trodde möjligen att judarna efter kriget inte skulle ha en lika dominerande position som före andra världskriget. Däri misstog man sig i synnerligen hög grad. Flera oligarker i Ryssland är judar och judarna har en egen stat i form av Israel.
Det faktum att många i de av Tyskland ockuperade länderna hade läst Mein kampf gjorde man hade lätt finna medlöpare som fick höga poster i den nya administrationen. Det gjorde att det tog relativt lång tid att befria de av tyskarna besatta staterna. För Frankrikes del tog det mer än ett halvt år innan de tyska trupperna var besegrade och Tyskland kunde t.o.m. gå till motoffensiv i Ardennerna.
Man kan undra om det finns tyskar som har kvar sin Mein kampf. Varje brudpar fick ett exemplar av den boken. Annars är jag rädd att den kan spä på judehatet i arabländerna om den läses där.

Jag har läst Hitlers Mein kampf del 2

Jag har läst Hitlers Mein kampf (Min kamp). Läsningen framkallade många tankar i olika riktningar. Mina första tankar finns att läsa på min blogg yngvekarlsson.blogspot.com Sedan dess har jag mina tankar gått i olika riktningar. Har våra hemmanazister som gör hitlerhälsning läst den. Jag betvivlar det. Det är en prestation att ta sig igenom den 637 sidor tjocka boken.
Hitler var inte dum som man kan få intrycket av när man läser om honom. Det framgår av följande citat:" Jag läste den tiden oerhört mycket och grundligt. All den tid som jag var ledig från arbetet ägnade jag åt studier. På några få år lade jag grunden till ett vetande som jag fortfarande utökar."
Det liknar min egen utveckling till "evig student" och följande citat stämmer också med min egen utveckling:" Under denna tid skapade jag mig en världsbild och en livsåskådning som blev till bergfast grundval för mitt dåvarande handlande. Vad jag sedermera har lärt har endast givit anledning till obetydlig komplettering av denna skapelse och någon förändring har inte behövts."
Detta skrev Hitler år 1925 åtta år före maktövertagandet. Det var kanske anledningen till att han inte omvärderade jude- och rasfrågan. Han skriver följande om ungdomen:" Ungdomen levererar projekt och byggnadsmaterial varav den mognare åldern väljer och bygger till stenarna och uppför byggnaden dvs när inte ålderns så kallade vishet förkväver ungdomens genialitet."
Om boklig kunskap har Hitler följande synpunkter:" Jag känner människor som har läst ofantligt mycket, som har plöjt igenom den ena boken efter den andra bokstav för bokstav, men som jag trots detta inte vill kalla " belästa". De besitter visserligen ett omfattande "vetande" men deras hjärnor är inte i stånd att disponera och registrera allt material som de har upptagit. De saknar förmågan att skilja det värdefulla från det värdelösa i en bok, att absorbera det förra så fullständigt att de inte glömmer det, men gå förbi det senare eller åtminstone inte släpa det med sig som en obrukbar barlast. Läsningen är inget självändamål utan ett medel för något annat. I andra hand skall läsningen bidra till att utkristallisera en allmän världsuppfattning."
När jag diskuterat Mein kampf med mina bekanta visar det sig att man inte vet när den skrevs och i vilket sammanhang den kom till. Erwin Leisers skriver i introduktionen av boken följande:" Boken påbörjades när Hitler satt i fängelse i Landsberg efter sin misslyckade kupp i Mûnchen den 9 november 1923… Han skrev inte någon självbiografi eller partiprogram. När han lämnade manuskriptet hette boken " Fyra och ett halvt års kamp mot lögn, dumhet och feghet".Amann(utgivaren) ändrade titeln till Mein Kampf. Första upplagan utkom på sommaren 1925… De intellektuella tog varken boken eller författaren på allvar…Kurt Tucholsky skrev om Hitler:" Den mannen existerar inte. Det enda som finns är det oväsen han ställer till med." Två efter Hitlers makttillträde (1933)tog Tucholsky sitt liv i Göteborg.
Leiser sammanfattar på ett bra sätt vad jag har kommit fram till i följande citat:" Grotesk är bl.a. Hitlers övertygelse att han skulle kunna vinna kriget mot bolsjevismen utan större svårigheter då den enligt hans uppfattning dominerades av judar som saknade förmågan att grunda stater. Jätterikets sammanbrott skulle sedan utgöra den "väldigaste bekräftelsen" på rasteorin." Hitler kunde inte förklara på vilket sätt en seger för den "judiska bolsjevismen skulle innebära en seger för den "judiska" storkapitalismen. Han hävdade ännu den 4 februari 1945 att endast " det judiska inflytandet på Churchills engelsmän" hade hindrat Storbritannien att bli Tredje rikets bundsförvant. Det kan vara sant eftersom många konservativa parlamentsledamöter förordade en uppgörelse med Hitler.

Jag har läst Hitlers Mein kampf.

När jag har läst Hitlers "Mein kampf" har det varit ett problem stort och smått har blandats i en enda röra. De ständiga upprepningarna och användandet av talspråk i texten har varit ett störande inslag vid läsningen. Hatpropagandan mot marxister och judar gjorde det svårt att ta sig igenom den 637 sidor tjocka boken. Samtidigt är det glädjande att Hitler tog så fel och att utvecklingen har visat att det inte finns några underlägsna raser.
Att Hitler var beläst framgår att han hade läst juden Karl Marx "Kapitalet". Han läste också tidningar vilket framgår av följande citat:" Man kan i stort sett dela in tidningsläsarna i tre grupper: 1. De som tror allt de läser, 2. De som inte tror någonting, 3. De som kritiskt prövar och bedömer det lästa. Den första gruppen är kvantitativt övervägande. Den utgörs av den stora massan av folket…Den andra gruppen omfattar ett betydligt mindre antal. Den är till en del sammansatt av element som i början har hört till den första gruppen…Den tredje gruppen är den avgjort minsta. Den består av de andligen verkligt högtstående individer som av naturen eller på grund av uppfostran förstår att tänka självständigt, som försöker bilda sig ett eget omdöme om allting och underkastar det lästa en grundlig prövning. Deras hjärna arbetar medan de läser en tidning och författaren har därför ingen lätt uppgift."
På ett annat ställe skriver Hitler följande:" Judens herravälde i staten synes nu så säkrat att han inte bara åter vågar beteckna sig som jude, utan även öppet erkänner sina nationella och politiska mål. Det förekommer numera ofta att en del av judarna erkänner att de tillhör ett främmande folk, men inte ens då kan låta bli att ljuga. Ty då sionismen försöker inbilla den övriga världen att den judiska nationalitetskänslan är nöjd med att skapa en stat i Palestina, drar judarna återigen de dumma gojim på det grymmaste vid näsan. De tänker inte alls bygga upp en judisk stat i Palestina för att bo där, utan de vill bara ha en organisationscentral för sitt internationella världsbedrägeri, som är utrustad med egen suvernänitetsrätt och befriad från risken att bli angripen av andra stater, och som kan användas som en tillflyktsort för utvisade fähundar och en högskola för blivande skojare… Den svarthåriga judeynglingen lurar i timtal med satanisk glädje tecknad i sitt ansikte på den intet ont anande flickan för att få skända henne och därmed förorena hennes folks blod. Med alla medel försöker juden förstöra de rasliga grundvalarna för det folk som skall läggas under oket. Samtidigt som han planmässigt fördärvar kvinnor och unga flickor, drar han sig inte för att i större skala driva ned blodsskrankorna för andra. Det är juden som har fört negrerna till Rhen, även där med baktanken att med hjälp av den framtvungna bastardiseringen fördärva den vita ras som han hatar, störta den från dess kulturella och politiska höjd och själv svinga sig upp till att bli dess herre. Ty ett rasrent folk som är medvetet om sitt blod skall aldrig kunna underkuvas av juden. De enda han här är i världen kommer att vara herre över är bastarder. Juden försöker alltså planmässigt sänka rasnivån genom kontinuerlig förgiftning av individerna. Politiskt däremot förbereder han ersättandet av den demokratiska tanken med proletariatets diktatur. I marxismens organiserade massa har han funnit ett vapen med vars hjälp han kan göra sig oberoende av demokratin, och som tillåter honom att diktatoriskt och med brutal kraft underlägga sig folken och regera över dem.
Om den ryska revolutionen har Hitler följande att förtälja:" Revolutionens verkliga organisatör och underblåsare, nämligen den internationelle juden, bedömde situationen alldeles riktigt. Det tyska folket var ännu inte moget att drivas ner i det bolsjevikiska blodsträsket på samma sätt som man lyckats med det ryska. Detta berodde till stor del på den större rasliga gemenskapen mellan de tyska intellektuella och de tyska kroppsarbetarna., och vidare på att även de bredaste folklagren var genomsyrade av vissa bildningselement på ett sätt som förekommer i andra västeuropeiska stater men helt och hållet saknas i Ryssland. De ryska intellektuella var själva till största delen av icke rysk nationalitet, eller åtminstone av icke slavisk ras. Det dåvarande Rysslands tunna översta skikt av intellektuella kunde när som helst skalas bort, därför att ingenting fanns som band det samman med den underliggande stora massan. Den andliga och även moraliska nivån hos denna massa var oerhört låg. När man i Ryssland lyckades hetsa upp de obildade, icke läs- och skrivkunniga hoparna mot ett intellektuellt övre skikt, som inte på något sätt hängde samman med dem, var landets öde beseglat och revolutionen hade lyckats. Den ryske analfabeten hade därmed blivit en värnlös slav under sina judiska diktatorer, som emellertid var kloka nog att låta sin diktatur få namnet "folkdiktatur"…Nu börjar den sista stora revolutionen. När juden har tilltvingat sig den politiska makten, kastar han masken helt och hållet. Den demokratiske folkjuden förvandlas till blodsjude och folktyrann. Inom några år utrotar han de nationella representanterna för intelligensen. Därmed berövas folket sina naturliga ledare och blir moget att böja sin nacke som slav under oket. Det mest fruktansvärda exemplet därpå bildar Ryssland, där juden med i sanning fanatisk vildhet, delvis under omänsklig tortyr dödade trettio miljoner människor eller lät dem svälta ihjäl för att en hop judiska litteratörer och börsbanditer skulle få gripa makten över ett stort folk. Till slut är det emellertid inte dessa av judarna undertryckta folk som går under, utan även denna folkparasit själv. I och med offrets död dör också förr eller senare vampyren."
Som framgår av citaten från Hitlers Mein Kampf (Min kamp) skulle inte Ryssland haft en chans mot det ariska Tyskland och dess många bundsförvanter i Västeuropa och dock segrade det judiska och slaviska Sovjet i kampen om världsherradömet mot alla odds. Den slaviska rasen var ju underlägsen den ariska och judarna skulle inte kunna styra en stat enligt Hitlers resonemang.

Lettland måste devalvera.

I Göteborgstidningen (GT) den 11 juni 2009 skriver Dmitrijs Smirnovs under rubriken " Sorry svenskar, alla era pengar är borta" om den allvarliga ekonomiska situationen i Lettland.
I artikeln beskriver Smirnovs hur vansinnig utlåningen var hos särskilt svenska banker med Swedbank och SEB i spetsen. Pengarna gick till konsumtion i första hand och inte till investeringar i produktion eller infrastruktur som hade varit det mest förnuftiga för Lettland. Smirnovs skriver:" Jag förutsåg den ekonomiska krisen i Lettland redan vid en konferens 2005. Jag sa då att den enorma tillväxten i Lettlands ekonomi var ett tecken på klassisk överhettning. Men andra ekonomer kallade mig för galning och sa att Lettland om sju år skulle ha nått samma välstånd som i Västeuropa. I fjol stod det klart för mig att den lettiska ekonomin stod på randen till kollaps."
Vidare skriver Sminovs:" Det började i maj 2004 när Lettland blev medlem i EU. Då skapades en felaktig föreställning om den lettiska ekonomins stabilitet. Investeringar där ansågs som säkra eftersom landet är med i EU."
Det var det läget som svenska banker med Swedbank i spetsen agerade jultomte och lånade ut till höger och vänster med påföljd att de baltiska staterna nu befinner sig vid konkursens brant. Jag tänkte att de baltiska ekonomierna är små och lätt kan hjälpas av EU och Världsbanken. En stat får ju inte gå i konkurs.
Om Sveriges inblandning skriver Smirnovs följande:" Jag har dåliga nyheter för Sverige. Alla pengar som era banker investerat i Lettland kommer att förloras. Allt är bortslösat på importvaror eller spekulation. Inget har investerats i industrin eller jordbruket."
Om behovet av en devalvering har Smirnovs följande att säga:" Nu diskuteras om Lettland kan komma att tvingas devalvera sin valuta. Tro mig, det är bara en fråga om tid. Om vi inte devalverar kommer vi att få fallande priser skulle lägga en död hand över ekonomin. Vem vill göra affärer när man vet att priset kommer att vara lägre i morgon? Tjänar vi inga pengar kommer vi inte att kunna betala tillbaka på vår enorma utlandsskuld."
Galenskapen var att centralbanken i Lettland har bundit valutan (Lat) till euron. Smirnovs tror att centralbanken till slut kommer att släppa latens koppling till euron. Då devalveras laten automatiskt. Han förutser att svenska banker kommer att förlora mellan fyra till fem miljarder euro och de svenska skattebetalarna kommer att stå för en del av dessa miljarder kronor.
SvD den12 juni 2009 andas inte heller någon större optimism. Under rubriken " Det finns ingenting i framtiden – Lettlands befolkning har tappat hoppet – men regeringen är fortsatt optimistisk." Linda Flood skriver :" Krisen kom plötsligt. De senaste fem åren har landet haft en tillväxt på dryga 10 procent årligen och arbetslösheten sjönk till rekordlåga 4,8 procent i maj 2008…Men så kom hösten och allt förändrades. Finanskris och fastighetsbubbla har satt landet tillbaka till ruta ett."
Man är således tillbaka till 2004 men nu med en förskräckande stor utlandsskuld. Det är märkligt att svenska banker är inblandade i denna finanskris. Dessa upplevde en liknande kris för drygt femton år sedan vilket slutade med att staten fick ta över dåliga lån. Sverige hade dock fördelen att kronan tilläts flyta och det resulterade i en kraftig devalvering av kronan. Det gynnade exporten som fick vind i seglen. Något liknande behövs för att de baltiska länderna skall få fart på ekonomierna. Den senaste tidens erfarenheter av kapitalismens avigsidor kommer nog få en del att längta tillbaka till sovjettidens lugn.

Framtidens" brain-drain."

I en artikel i Financial Times den 2 juni 2009 med rubriken "US and Europe face prospect of new brain drain " intervjuas Manpower chef Jeff Joerres av Hal Weitzman.
Joerres kritiserar företagens sätt att göra sig av med personal vid en lågkonjunktur. Det kan bli svårt att hitta lämplig personal när konjunkturen vänder uppåt igen. Han säger följande:" It´s not just Irish going back to Ireland or Indians going back to India" he says" It´s Americans saying:` Mumbai is not so bad and when I go there I get a standard of living that`s acceptable to me`You`ll see more of that."("Det är inte bara irländare som åker till Ireland och indier åker till Indien," säger han" Det finns amerikaner som säger:" Mumbai är inte så dåligt och när jag åker dit finner jag att levnadsstandarden är acceptabel för mig. Du kommer att se mera av detta."
Joerres säger följande:" Vi var arroganta när det gällde att fånga in de smartaste människorna i världen för att vi var det bästa alternativet.." Nu kan man välja andra städer t.ex. Shanghai, Dubai, Qatar och Abu Dhabi. Det är städer som amerikaner tävlar med i kampen om de bästa hjärnorna.
Slutsatsen blir följande:" This is a global labour market. If you see migration back to Mexico, India, China some of the vestern countries could be really adversely impactly by brain-drain that they didn´t quite anticipate." (Detta är en global arbetsmarknad. Om du ser migrationen tillbaka till Mexico, Indien och Kina så kunde västvärldens länder bli ogynnsamt påverkade av ett "brain-drain" som man inte kunde förutse.)
Artikeln visar på oväntade problem för västvärldens företag. Man kanske inte får tillgång till de bästa hjärnorna i framtiden. Det blir kanske ett "brain-drain" från den rika världen till den tredje världen.

Ivar i Duvemåla berättar, del 7.

Då och då läser man om barnarbete i u-länderna. Det är mera sällan man hör talas om att min generation (30-talet) som blev utsatta för barnarbete. Vid olika sammankomster har jag berättat om min barndom. På folks resonemang efteråt har jag förstått att de inte trott på mina berättelser. Sanningen är att jag bara nuddat vid ämnet.
Jag kan "styrka" mina uppgifter bl.a från min dagbok(ett litet häfte med rosa pärmar). Där står att läsa att jag 1941, 9 år gammal tillhörde JUF (Jordbrukarnas ungdomsförbund). Rådgivare var min lärare Axel Henriksson i Ubbemåla. Chef för länets JUF:are var agronom Kuno Melander på Ingelstads lantmannaskola. Varje sommar kom Melander och Henriksson med cykel för att inspektera våra odlingar. Min far Hugo var noga med att det skulle se bra ut, när det kom höjdare. Jag kom ihåg att när vi sådde grönsakerna så kom han ut med tumstock för att mäta att det var rätt radavstånd. Han blev lätt sur om avständet inte stämde enligt instruktionsboken. Men det blev i alla fall god skörd av kål, morötter m m. Cyklar ägde vi inte utan vi gick till Getasjökvarns jakt- och herrgårdspensionat, ca 2 km, där vi sålde våra grönsaker. Greta Wessberg förestod pensionatet och hon var en vänlig dam. Hon var alltid glad när vi kom med färska grönsaker.. Vi fick alltid goda kakor av tanterna i köket. De bakades av en söt flicka som hette Britta. Hon jobbade på 40-talet på pensionatet. Jag har aldrig sett henne sen dess. Men av en händelse berättade jag för ett sällskap om de goda kakorna man fick i Sjökvarn. Då sa en för mig främmande dam att det var hon som bakade dom. Det visade sig att vi som pensionärer bor nästan grannar. Så nog är livet förunderligt. Britta har mycket att berätta om Sjökvarn anno dazumal. Då var fart och fläkt över pensionatet. Sjökvarn är en enda herrgården i Algutsboda socken och ligger vackert på en höjd vid Lyckebyån. Gretas man hette Sven och var jaktvårdkonsulent. Det var en herre med stor pondus, han var alltid klädd som en herreman med jägargolfbyxor, knästrumpor, väst, jacka och jägarhatt med fjäder. Allt i olika färger. De hade en son som hette Kaj och han sysslade med får- och kalkonskötsel. Han drev under några år även Kolboda camping. Nu är det Kajs son Staffan som äger herrgården.
När jag var barn var det fullt av aktiviteter på Sjökvarn. Greta hade väl ett tiotal gäster. Alla höll på sin stil och pratade rikssvenska liksom familjen Wessberg och de höll sig för sig själva. Alla kom från "finare familjer". Ofta promenerade gästerna förbi vårt hem i Duvemåla. 2 personer kom jag väl ihåg. En var en riktig herreman, en sjökapten som promenerade med stor värdighet och alltid med en cigarr i munnen. Den andra personen var en äldre dam. Hon bar alltid en vidbrättad hatt, ljus klänning med mycket kråsbroderier plus ett överdåd av halsband. Mina föräldrar tyckte om att prata med henne. Hon hade haft ett dramatikst liv. Hon hette Asta Petrovskij och var född i Ryssland men flydde under revolutionen. Hon bosatte sig i Lund, där hon var verksam som massör. Jag kom ihåg att hon sa att hon brukade lyssna på radio Königsberg. Jag var ju så liten så jag förstod inte vad det innebar. Men det var Nazitysklands svenskspråkiga propagandasändningar. Av en händelse kom jag över en bok där hennes namn stod att läsa. Namn på personer som Vilhelm Moberg och många andra svenskar inte tyckte om. Hur som helst så var Asta Petrovskij en snäll gammal dam och ofta fick vi karameller av henne. En jul fick ett paket från henne, som innehöll en s k Montydress med lägermössa (Det betydde en kopia av general Montgomerys ökenråttors uniform från andra världskrigets strider i Afrika).
Nu är det tyst och stilla i Sjökvarns jakt- och herrgårdspensionat. För länge sen, före familjen Wessbergs tid, hade Vita bandet ett upptagningsställe för unga flickor som väntade oönskade barn. Man planerade ett stort bygge, men ägarinnan avbröt bygget och flyttade i stället till Älmhult. Vad som finns kvar är en rätt stor källargrund. Och det ligger helt nära Örsjövägen, inte långt från Lyckebyån.

Irlands fattiga förflutna beskrivet av F.Engels.

I min artikel "Utvandringens betydelse" (Sourze Yngve Karlsson sidan 11) refererar jag till en artikel i tidskriften Economist den 20 april 1996. I artikeln skriver jag följande:" Williamson betonar likheterna mellan tigerekonomierna i slutet av 1900-talet och Sveriges och Irlands ekonomier i slutet av 1800-talet…1870 var lönenivån i Sverige bara hälften av den brittiska, 1914 däremot var lönerna i Sverige högre än i Storbritannien….Enligt artikeln i Economist förklaras mycket av den relativa ökningen av de svenska lönerna av utvandringen till Amerika som skapade brist på arbetskraft i Sverige. Detsamma gäller för Irland där hungersnöden på 1840-talet skapade en stor emigrationsvåg. Enligt Williamson skulle irländarna utan någon emigration efter 1870 ha haft en tredjedel lägre lön och svenskarna en åttondel lägre lön 1910."
Hur annorlunda var inte läget för irländarna i mitten av 1800-talet. Friedrich Engels skrev en av marxismens klassiker "Den arbetande klassens läge i England" som utkom 1845. Där beskriver han invandringen från Irland på följande sätt:" Flertalet av de familjer som bor i källare är nästan överallt av irländsk härkomst. I korthet har irländarna upptäckt existensminimum, och håller nu på att göra engelsmännen bekanta med det. Orenlighet och dryckenskap har de också fört med sig….Irländaren kastar allt sitt avfall och skräp utanför sin dörr så som han är van att göra därhemma och på så sätt samlas de pölar och avskrädeshögar som vanpryder arbetarkvarteren och förgiftar luften…Dessa irländare, som flyttar till England för fyra pence, på ett ångbåtsdäck där de ofta är hopträngda som boskap, nästlar sig in överallt. De sämsta bostäderna är goda nog för dem, deras klädsel vållar dem föga bekymmer så länge som den hänger ihop med en enda tråd, skor vet inte vad det är, deras föda består av potatis och intet annat än potatis….Närhelst ett distrikt är känt för att vara speciellt smutsigt och förfallet, kan den som utforskar det tryggt räkna med att i första hand möta dessa keltiska ansikten, som man vid första ögonkastet kan skilja från de inföddas anglosaxiska fysionomi, och den sjungande, aspirerade dialekt som den sanne irländaren aldrig förlorar… Irländarna har också i England introducerat den tidigare okända vanan att gå barfota. I varje fabriksstad kan man nu se en mängd människor, speciellt kvinnor och barn, som går omkring barfota, och deras exempel tar de fattigare engelsmännen gradvis efter."
Ovanstående skildring var från 1845. Året efter, 1846, drabbades Irland av en svår missväxt som gjorde att en miljon svalt ihjäl och lika många utvandrade till Amerika. Det var huvudfödan potatis som drabbades av bladmögelsangrepp.
När det gäller den föda som de irländska och engelska arbetarna hade till sitt förfogande skriver Engels följande:" Potatisen som arbetarna köper är vanligen dålig, grönsakerna vissnade, osten gammal och av dålig kvalitet, fläsket härsket, köttet segt och magert, ofta taget från gammal, ofta sjuk boskap, eller sån som dött en naturlig död och inte ens då färskt, ofta halvruttet. Försäljaren är vanligen små krämare, som köper upp sekunda varor och kan sälja dem billigt på grund av deras osundhet."
I mitten av 1800-talet var irländarna de fattigaste bland de fattiga och hade drabbats av en hungerkatastrof 1846 när potatisskörden slog fel. Femtio år senare var Irland en tigerekonomi. Se min artikel "Utvandringens betydelse"!
Jag upplevde fattigdomen i Sverige under andra världskriget. Min far var inkallad i militärtjänst vilket gjorde att min mor både fick sköta gården och ta hand om oss barn. Ekonomin blev därefter. Vi gick också barfota hela sommaren. Fläsket förvarades i en tina full med saltvatten. Ibland hände det att fläsket var härsket. Det ansågs dock inte farligt att äta men det smakade inte bra.
Engels bok "Den arbetande klassens läge i England" har jag haft i min ägo i många decennier utan att jag har läst den. Den öppnade mina ögon för den oerhörda fattigdom särskilt de irländska arbetarna levde under för hundrasextio år sedan. Jag kunde också jämföra med den fattigdom vi i Sverige kunde uppleva hundra år senare.