Jag har läst två artiklar i Financial Times om risken för att få en förlorad generation. Den ena är skriven av Sarah O´Connor den 25 nov. 2009 med rubriken Concerns grow for a new lost generation. Den andra artikeln i FT var införd den 26 nov. 2009 under rubriken Taxpayers face a generation of pain skriven av Chris Giles. Dessutom kan jag rekommendera läsning av min artikel 2010 – Kris eller inte? (Sourze Yngve Karlsson sidan 10)
O´Connor skriver:” Experter är särskilt bekymrade på grund av att denna generation är enorm. De är barn till babyboomers födda mellan 1980 och i början av 90-talet. Liksom föräldrarna kommer dessa s.k. echo-boomers att ha en oproportionellt stor effekt på ekonomin och samhället alltmedan de lever sitt liv.”
Chris Giles skriver:” Public services kommer att bära den tyngsta bördan när det gäller budgetnedskärningar, särskilt i Storbritannien.”
Som framgår av ovanstående citat kommer den nuvarande ungdomsgenerationen få en svår start i livet. Den nuvarande depressionen kommer att vara den svåraste sedan trettiotalet. Arbetslösheten i USA bland 20 till 24 år gamla är 15,6 procent och för 16 till 19 år 27,6 En del tror att detta trauma som arbetslösheten innebär kommer att förändra generationen för alltid och skapa en förlorad generation. Återverkningarna av sysselsättningskrisen kommer även att vara kvar när man har blivit 40 år. Det innebär att man stannar längre på arbetsplatsen man har och att man sparar mera i stället för att spendera pengarna man tjänar.
År 2007 var budgetunderskottet i de rikaste länderna 1,9 procent av BNP. 2009 kommer det att bli 9,7 och för 2010 8,7. Man kan vänta sig indragna bidrag och högre skatter som en följd av krisen.
Min artikel skriven 2003 har följande underrubrik:” Inför år 2010 förutspås både arbetskraftsbrist och budgetproblem. Problemen blir dock enligt min mening begränsade.” Det blir knappast arbetskraftsbrist men väl budgetproblem.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar