Ungerns pressfrihet varade i 21 år.

När jag läste DN den 21 febr. 2011 fångades mitt intresse av följande rubrik:” Ett spöke går åter runt Ungern.” Artikeln är skriven av László F Földényi. Jag har själv skrivit ett par artiklar om Ungern.( Ungersk högerextremism – Sourze Yngve Karlsson sidan 2) och ( Jobbiks högerextrema historia, sidan 4).

Dagens ungerska mediapolitik framhävs av följande citat :” När samtalet i våra dagars Ungern kommer in på politiken dämpar folk rösten. Även i telefon berör man allt förre ämnen. Det är detta missmod och denna apati som de allt talrikare vitsarna försöker lindra. De smyger in en smula livslust i den allmänna misstämning som mer och mer behärskar landet.”

När Victor Orbán, ledare för regeringspartiet Fidesz, fick absolut majoritet i ungerska parlamentet, tänkte jag att det var tur att Ungern tillhörde EU. Det borde hindra Orbán från att gå diktaturens väg. Under första halvåret i år leder han till och med hela EU.

Orbán var i början av sin karriär en liberal politiker. När opinionsundersökningarna visade att nittonhundratalets populäraste politiker var kommunisten János Kádár tätt följd av fascisten Milos Horthy beslöt Orbán att göra om Fidesz till ett brett konservativt parti.

I ett land som skickade mer än en halv miljon judar till gaskamrarna leker Orbán med det antisemitiska kortet. Földenyi skriver följande :” Orbán har släppt ut anden ur flaskan och 2007, när horder av pilkorsare med slagord de hade lärt av honom tog Budapests gator i besittning, hade han inte ett ord att säga.”

Pilkorsarna var det ungerska parti som, sedan tyskarna ockuperat Ungern, samarbetade med tyskarna när det gällde förintelsen av judarna.

Regeringen Orbán håller på att avskaffa de institutioner som skapats efter 1989. Här är några områden där det har skett förändringar :” Författningens paragrafer har blivit tomt ekande ord, de politiska partierna tolkar författningen godtyckligt, privategendomen har upphört att vara okränkbar, regeringsmajoriteten kan efter eget skön besluta om retroaktiv beskattning och rättskipningen kan sätta lagen ur kraft. Strejkrätten har inskränkts och avskedande utan motivering av offentliganställda gjorts möjlig, något som får oron och serviliteten att tillta.”