Måtte USA göra det rätta!

I min analys av världsekonomin utgår jag från två artiklar med likartat innehåll. Den ena artikeln var från 7 aug. 2011 införd i Financial Times under rubriken ” Only luck and wise policy can now save us from a double dip” och skriven av Gavyn Davies. Den andra artikeln var införd samma dag i Sydsvenskan och skriven av Per T. Ohlsson under rubriken ” Ur led är Amerika”.

Davies skriver följande :” Den globala marknadstilliten har kollapsat och visioner från 1930-talet bubblar upp. Sannolika recessionsmodeller lyser rött, några påstår att det är 50 procents chans att USA går in i en recession i slutet av året. De rikaste länderna behöver en lyckoträff och en vis politik för att förhindra en ”double dip”. Bara för några månader sedan var marknaden optimistisk och den globala ekonomin tycktes bestämd för ett tredje år av uppgång efter 2008 års svåra recession. Så kom oljeprishöjningen som minskade konsumtionen alltmedan arbets- och husmarknaden var svag. Efter att ha kastat alla tänkbara vapen mot recessionen och just ha kunnat tygla den är man inte överens om vad som man skall göra nu.”.

Per T. Ohlssons artikel ” Ur led är Amerika” har följande inledning :” Varje försök att lösa USA:s statsfinansiella problem utan skattehöjningar är befängt”. Inledningsrubrikerna fångar i ett nötskal USA:s nuvarande problem. Den främsta anledningen till problemen är det republikanska partiets motvilja att höja skatterna.. Inte ens de allra rikaste skall man beskatta hårdare. Redan under 1980-talet under Ronald Reagan förvandlades USA från världens största långivare till världens största låntagare.

Per T. Ohlsson skriver :” Republikanernas motstånd mot skattehöjningar och mot varje initiativ för utjämning av USA:s skriande sociala orättvisor har – som i fallet med Obamas sjukvårdsreform - övergått i blint raseri och absurda beskyllningar om ” socialism” och ” oamerikanska” värderingar.”

Om Obama skriver han följande :” Faktum är att Obama inte kan jämföras med någon av sina företrädare. När han valdes för tre år sedan fick USA sin förste svarte president. Mot bakgrund av USA:s dystra arv – slaveriet, lynchningarna, rasåtskillnaden – var det en fantastisk och enastående händelse.

USA:s infrastruktur är mycket eftersatt och skulle vid en upprustning ge många arbetstillfällen. Detta ter sig dock svårt med tanke på USA:s höga skuldsättning

Per T. Ohlsson har följande slutord :” När det verkligen gäller brukar amerikanska väljare sky extremism. Måtte de återigen, efter många om och men, göra det rätta. För sin egen skuld och för världens”.