lördag 18 januari 2014

Biltillverkarnas stora utmaning stavas Kina.



I en artikel i SvD den 2 januari 2014 med rubriken ” Tillväxtmarknaden i Kina – nyckeln för bilindustrin” skriven av Jonas Fröberg. redogörs för hur västtillverkare av bilar kommer att styra i öst.

Revisionsfirman KPMP  har dragit ut trendlinjerna för bilindustrin fram till 2020 och sammanfattar analysen med Kina Kina Kina. Så dominerande verkar Kina bli. 2000 såldes i Kina  1,8 miljoner bilar , i USA  17,4 milj.. 2013 har Kina passerat USA med 21 milj. sålda bilar  mot USA:s 20,7. 2020 väntas Kina sälja 34,7 mot USA:s 17,4..USA får vara glad för oförändrad försäljning medan Kina säljer dubbelt så många bilar. Västeuropa kan kanske 2020 sälja samma antal som 2007 det vill säga 17 milj. bilar. Tillväxtmarknaderna finns i Kina, Indien och Brasilien.

En bil såld i Kina genererar dubbla vinstmarginalen mot en bil såld i Europa som i sin tur genererar dubbla vinstmarginalen jämfört med USA. 2020 kommer tre av fyra sålda bilar i världen fortfarande från de redan etablerade tillverkarna i Europa, USA, Japan och Korea. I Kina finns tillväxtpotentialen eftersom trots tillväxten det senaste årtiondet det endast finns 16 bilar per 100 invånare i åldersspannet 15 till 79 år. I USA kommer siffran vara 99 i Tyskland 69, i Frankrike 79

Fröbergs egen reflexion ” är att västtillverkarna  mycket väl kan få gigantiska bakslag i Kina. Alla utländska tillverkare har tvingats in i 50/50-ägda samriskbolag med inhemska bilbolag, i vilken relationerna har blivit alltmer spända när de kinesiska bilbolagen, ivrigt påhejade av kinesiska myndigheter, kräver en större del av kakan.”

Min egen reflexion över antalet sålda bilar i Kina är att Kina förhindrade att världen gick in i en depression 2008. Att sälja 21miljoner bilar under ett år i Kina fordrar en utbyggnad av bensinstationer, bilverkstäder, försäljningsställen och körskolor. Vägnätet måste byggas ut liksom parkeringsplatser. Kineserna måste vara skuldsatta över öronen och det kan skapa en kris i framtiden. Priserna på råvaror har hållits uppe genom den stora efterfrågan av till exempel stål. I artikeln står inte något om hur många av de sålda bilarna som var tillverkade i Kina. Rederierna får mycket att göra om kanske halva antalet sålda bilar skall fraktas till Kina.

tisdag 7 januari 2014

Tillväxtmarknaden i Kina - nyckeln för bilindustrin.



I en artikel i SvD den 2 januari 2014 med rubriken ” Tillväxtmarknaden i Kina – nyckeln för bilindustrin” skriven av Jonas Fröberg. redogörs för hur västtillverkare av bilar kommer att styra i öst.

Revisionsfirman KPMP  har dragit ut trendlinjerna för bilindustrin fram till 2020 och sammanfattar analysen med Kina,Kina Kina. Så dominerande verkar Kina bli. 2000 såldes i Kina  1,8 miljoner bilar , i USA  17,4 milj.. 2013 har Kina passerat USA med 21 milj. sålda bilar  mot USA:s 20,7. 2020 väntas Kina sälja 34,7 mot USA:s 17,4..USA får vara glad för oförändrad försäljning medan Kina säljer dubbelt så många bilar. Västeuropa kan kanske 2020 sälja samma antal som 2007 det vill säga 17 milj. bilar. Tillväxtmarknaderna finns i Kina, Indien och Brasilien.

En bil såld i Kina genererar dubbla vinstmarginalen mot en bil såld i Europa som i sin tur genererar dubbla vinstmarginalen jämfört med USA. 2020 kommer tre av fyra sålda bilar i världen fortfarande från de redan etablerade tillverkarna i Europa, USA, Japan och Korea. I Kina finns tillväxtpotentialen eftersom trots tillväxten det senaste årtiondet det endast finns 16 bilar per 100 invånare i åldersspannet 15 till 79 år. I USA kommer siffran vara 99 i Tyskland 69, i Frankrike 79

Fröbergs egen reflektion ” är att västtillverkarna  mycket väl kan få gigantiska bakslag i Kina. Alla utländska tillverkare har tvingats in i 50/50-ägda samriskbolag med inhemska bilbolag, i vilken relationerna har blivit alltmer spända när de kinesiska bilbolagen, ivrigt påhejade av kinesiska myndigheter, kräver en större del av kakan.”

tisdag 10 december 2013

Tyskland och Sverige liknar varandra.



När jag studerar Tysklands och Sveriges politiska och ekonomiska utveckling under -00-talet ser jag vissa likheter mellan länderna. Båda länderna hade handlingskraftiga socialdemokratiska ledare; i Tyskland Gerhard Schröder; i Sverige Göran Persson.

I Tyskland hade Schröder som förbundskansler 1998 till 2006 stramat åt ekonomin under namnet Agenda 2010. Trots detta har Tyskland inte uppnått Maastrichtkriteriet vilket förordade en statsskuld på 60 procent av BNP. Tyskland har nu 80 procent av BNP och Sverige har cirka 40 procent och Frankrike har 90 procent.

Både Tyskland och Sverige hade fram till sekelskiftet fallande resultat i skolorna. Sedan dess har Tyskland lyckats vända utvecklingen till det bättre medan Sverige har haft ett ständigt fallande resultat. Så här i efterhand kan man säga att Persson borde ha satsat mera på skolan och inte stramat åt ekonomin så mycket. Men det är lätt att vara efterklok. Budgetarna förhandlades fram mellan socialdemokraterna ,miljöpartiet och vänsterpartiet. Tyskland och Sverige liknar varandra när det gäller exportöverskott och detta förhållande hotas om skolornas resultat försämras i Sverige.

I Pisaundersökningen var Sverige inte enda landet bland de utvecklade länderna med svaga resultat. Nästan lika svaga resultat hade USA och Ryssland. Ryssland var känt för sina världsmästare i schack och detta berodde nog på att kunskaperna matematik var goda.   

lördag 30 november 2013

Svenska skolan bättre än sitt rykte del 2



Jag har tidigare behandlat den svenska skolan. I en artikel med rubriken ” Svenska skolan bättre än sitt rykte” har jag 2008 kommit fram till att den svenska skolan när allt kommer omkring inte var så dålig som framkommit i dåtidens skriverier.

I nutida skriverier har man från universitetshåll noterat att eleverna som börjar universitetsstudier varken kan läsa eller skriva. Det låter alarmerande. En orsak till den bristande läskunnigheten kan vara betygsinflationen som beror på den ökande konkurrensen mellan privata och kommunala skolor.

Artikelförfattaren Philip Whyte frågar sig vad som gör de holländska och de nordiska eleverna speciella. Han kommer fram till att läs- och räkneförmågan hos 15-åringarna är högre än i Sydeuropa men att skoltidens längd också är av avgörande betydelse. I Danmark, Sverige och Finland har 90 procent av 25- till 34-åringarna slutfört gymnasiet (upper secondary education) och 40 procent gått vidare till universitet och högskolor (tertiary education). I Portugal är motsvarande siffror 43 resp. 19 procent och i Grekland 57 resp. 25
procent. De brittiska universiteten är bland världens bästa men bara en av fyra fullbordar gymnasiet.

Min artikel som skrevs 2008 har följande avslutning: ” Att den svenska skolan jämförs med den i Holland och Finland som har erkänt bra skolor måste anses som mycket tillfredsställande sett ur svensk synpunkt.” I artikeln ”Var pluggskolan bättre?” har jag beskrivit skolan i Holland och i artikeln ”Tillbaka till kunskapsskolan” har jag gjort detsamma med den svenska skolan.

lördag 16 november 2013

Lagerchock väcker rescessionsspöket



I en artikel i Göteborgsposten den 16 november 2013 skriven av Joakim Goksör med rubriken ” Lagerchock väcker recessionsspöket” späs farhågorna om en konjunkturnedgång på.

Artikeln har följande inledning : ” Sverige ser ut att befinna sig recession – det är fem år sedan förra gången. En oväntad jätteutrensning i industrins lagerhyllor på drygt 10 miljarder kronor under tredje kvartalet befaras trycka ned BNP-siffran långt ned i minusträsket. Sveriges BNP kan till följd av lagersmällen komma att minska med upp till 1,3 procent under tredje kvartalet jämfört med kvartalet före.”

Det skulle innebära att Sverige är i recession med en krympande ekonomi två kvartal i rad. Det är första gången det händer sedan våren 2009. BNP har hållets upp av lageruppbyggnaden länge. Nu kommer räkningen. Industrin har varit för optimistisk. För finansminister Anders Borg kan den djupa svackan bli besvärande inför valet 2014. Det kanske innebär att Riksbanken måste sänka reporäntan i december månad. Riksbanken har räknat med en oförändrad ränta fram till planerade höjningar om ett år.

onsdag 30 oktober 2013

Hur avskaffas fattigdomen?



Jag har läst i mina gamla artiklar och fastnat för de som behandlar ekonomisk historia. Särskilt viktiga anser jag två artiklar vara. Dessa är ” Frihandel eller protektionism del 4 ” och ” Hur avskaffas fattigdomen”.

Frihandel eller protektionism har följande inledning : ” Fattigdomen mitt i överflödet har utgjort kapitalismens paradox sedan den begynnande massproduktionen på 1800-talet förde det västerländska samhället ur knapphetens tidsålder.”

Liberalerna ansåg att lönerna måste marknadsanpassas efter marknadens behov.
Den kanske mest lyckade anpassning av lönerna skedde i USA under Hardings presidentskap år 1920. Han behandlade en konjunkturnedgång med klassiska laissez-faire-metoder när han lät lönerna falla till sina naturliga nivåer. Benjamin Anderson vid Chase Manhattan Bank skulle senare kalla det ” vår sista naturliga återgång till full sysselsättning.”

Nationalekonomen Gustav Cassel ansåg liksom de flesta nationalekonomer under mellankrigstiden att om bara lönerna sänktes till sin naturliga nivå skulle full sysselsättning åstadkommas. Han tog också avstånd från vad han kallade fackföreningsprotektionism. Med detta utryck menade Cassel att fackföreningarna genom att höja lönerna för mycket åstadkommer arbetslöshet eller/och inflation.

Under första världskriget löstes fattigdomsproblemet genom att soldaterna avlägsnades från arbetsmarknaden och försörjdes av staten. De kvarvarande kunde sedan höja sina löner över fattigdomslinjen. Efter kriget krävde och fick de hemvändande soldaterna antingen arbete eller understöd. Som ett resultat av detta steg såväl arbetslösheten som lönerna . I och med detta hade marknadspolitiken med rörliga löner som går upp och ned efter behovet avskaffats för gott i Storbritannien. Nu hamnade lönerna över jämviktsnivån och skulle hamna ännu mera över denna nivå efter andra världskriget på grund av ett generösare arbetslöshetsunderstöd.

lördag 19 oktober 2013

Mina tolv år på Sourze



Jag har levt med Sourze mer än tolv år. Det är mycket innehållsrika år för min personliga utveckling. Jag har bland annat recenserat tidningsartiklar och böcker som jag funnit intressanta och som jag ville delge till andra människor.

Det år jag hade mest läsare var 2011 då jag hade inte mindre än 192 000 läsare. Att jag hade så många läsare var oerhört stimulerande. Nu är jag ganska gammal ,77 år, så det är inte längre lika lätt att skriva en artikel som när jag började skriva vid 66 års ålder. När jag hörde att Sourze skulle läggas ner tyckte jag att det var för sorgligt att allt som jag hade skrivit bara skulle försvinna. Det gläder mig att Sourze fortsätter att publicera artiklar och att det går att läsa gamla artiklar. Genom den senaste förändringen av Sourze går det lättare att läsa de gamla artiklarna.

Jag skriver för att påverka andra människor och det tror jag att jag har lyckats med. Frågan är hur mycket. Min grundåskådning ligger till vänster på den politiska skalan. Det har färgat av sig i mina artiklar men jag har förbehållit mig rätten att tänka själv i varje fråga. Det var allt jag har att säga för tillfället.