Dags att omvärdera demokratirörelsen i Kina?

Den 4 juni 2009 är det 20 år sedan massakern vid den Himmelska fridens torg i Peking. Inför jubileét hade Financial Times den 16 maj 2009 under rubriken "China fails to silence voice from the grave" gjort en uppvärdering av Zhao Ziyang, den avsatte ledaren för det kinesiska kommunistpartiet. Den som vill veta mera om honom kan läsa min artikel "Zhao Ziyang är död" (Sourze Yngve Karlsson sidan 8). Min syn på massakern har jag givit i artikeln " Kina och massakern." (sidan 8).
Ungefär samtidigt med Zhao dog tre andra viktiga ledare som kastar ett ljus över Kinas historia. De tre artiklarna är följande:" Den siste i gänget är död (sidan 6), En röd "kapitalist" är död (sidan 7) och Spionen som räddade Mao är död (sidan 7) ." Om Mao kan man läsa i artikeln "Mao ledstjärna eller tyrann".(sidan 7)
Journalisterna Geoff Dyer och Jamil Anderlini gör sitt yttersta för att uppvärdera Zhaos insats för Kinas enastående ekonomiska utveckling sedan Deng Xiaoping inledde den kapitalistiska vägen 1978. Zhaos memoarer har smugglats ut ur Kina och publicerats på engelska.(Prisoner of the State : the Secret Journal of Zhao Ziyang (Simon & Schuster).) Det genomgående temat i artikeln är nedvärderandet av Deng vilket jag inte tycker är riktigt i överensstämmelse med verkligheten. Det var Deng som utsåg Zhao till den högsta posten i Kina nämligen till generalsekreterare i kinesiska kommunistpartiet. Det är dock riktigt att Zhao stod för nytänkandet i den ekonomiska politiken, med upplösandet av folkkommunerna och införandet av arrendejordbruk i stället, är han viktigaste insats. Han genomförde det först i provinsen Sichuan och sedan hela Kina.
Massakern fick världshistorisk betydelse därför att det spädde på den, enligt min mening oriktiga åsikten, att kommunismen inte kunde reformeras. De östeuropeiska kommunistiska ledarna kunde ha åkt till Kina och närmare studerat tio års reformpolitik. Efter massakern var det omöjligt att åberopa utvecklingen i Kina och i ställer vände man sig till västekonomer med ett katastrofalt resultat för ländernas befolkning. Jag råkade i går se en repris av en intervju med Aleksadr Solzjenitsyn från 1993. Där förordar han att man skulle börja privatisera små företag och sedan fortsätta med medel- och stora företag såsmåningom.
Zhao kunde ha blivit Kinas Jeltsin som infört kapitalismen rakt av utan tanke på konsekvenserna. Det skulle ha blivit en katastrof för Kinas folk och ledningarna i de östeuropeiska länderna skulle blivit rädda för att införa förändringar i politiken. Länderna i Östeuropa kunde klara något decennium av vanstyre men det kunde inte Kina med sin stora befolkning och relativt sett låga levnadsstandard. Media i väst hoppades att Kina skulle bli de första landet som avskaffade kommunismen och besvikelsen blev stor när massakern gjorde att det inte blev så. Korruption och kriminalitet blev resultatet av det brådstörtade införandet av kapitalismen i Östeuropa och det plågas man av än i dag och det har nu spritt sig till Västeuropa. Ryssland utan Jeltsin kunde ha haft dubbelt så hög levnadsstandard och inte så många stenrika oligarker.
Är det dags för ledarna i det kinesiska kommunistpartiet att omvärdera Zhao och demokratirörelsen 1989? Jag tror inte att ledarna är beredda att göra det. Enpartistaten har varit ett så framgångsrikt koncept. Man vet vad man har men inte vad man får om man inför demokrati rakt av. Man har ju demokratiska val på det lokala planet och detta kunde utvidgas till provinserna och såsmåningom omfatta hela landet. Att omvärdera Zhao vore enkelt. Han var ju både premiärminister och till slut partiledare för det kinesiska kommunistpartiet.