Ådalenkravallerna.

Per T. Ohlsson har skrivit ännu en bra artikel. I Sydsvenskan den 15 maj 2011 med rubriken Åter till Ådalen slår han ett slag för Anders Isakssons tolkning av Ådalenkravallerna som ägde rum den 14 maj 1931 och där militären dödade fem demonstranter. För sin tolkning blev Isaksson persona non grata inom det socialdemokratiska partiet men jag anser, trots min vänsterståndpunkt, att Isaksson i huvudsak har rätt.

Artikeln har följande inledning:” Tragedin i Ådalen har med tiden etsat sig in i vårt kollektiva medvetande och har inom arbetarrörelsen fått en mytisk ställning.” Inte minst medverkar Erik Blombergs dikt med följande lydelse till detta :” Här vilar en svensk arbetare. Stupad i fredstid. Vapenlös,värnlös. Arkebuserad av okända kulor. Brottet var hunger. Glöm honom aldrig.

Dagen efter dödsskjutningen hölls en hetsig debatt i riksdagen där statsministern Carl Gustaf Ekman gjordes personligt ansvarig för mord. Den socialdemokratiske partiledaren Per Albin Hansson gjorde vid debatten följande yttrande :” Jag vågar göra gällande, att hela den trafik, som från kommunistiskt håll bedrives, och hela detta sätt att utnyttja upprörda stämningar gör, att när man skall söka de ansvariga, man måste ställa kommunisterna vid arbetsgivarnas och strejkbrytartransportörernas sida.”

Vid ett annat tillfälle yttrade sig Per Albin, angående kommunisternas utnyttjande av Ådalenkravallerna, på följande sätt :” Vilja vi inte gå våldets väg, då skola vi inte heller låta de oansvariga elementen ta ledningen i arbetarklassens kamp. Jag måste säga att i Ådalen var flatheten stor mot kommunisterna.”

Kommunisterna leddes av Hugo Silléns Moskva-trogna parti. De hade uniformer och armbindlar och efter denna händelse blev det uniformsförbud. Året efter Ådalen bildade Per Albin sin första regering efter en socialdemokratisk valframgång. Med ett kort avbrott sommaren 1936 skulle partiet styra Sverige i 44 år.