Inflationen eldfängd fråga i Kina.

Johan Myrsten har under rubriken ”Stigande priser eldfängd fråga i Kina” i SvD den 3 maj behandlat frågan om de stigande priserna i Kina. Inledningen har följande lydelse :” Inflationen fortsätter att bekymra Kina, där lastbilschaufförer har strejkat mot höga bränslepriser och avgifter. Risken för ekonomisk överhettning och fler protester tas på stort allvar av landets ledare. Samtidigt får omvärlden inte längre samma hjälp av Kina att sänka sin egen inflation.”

När det gäller de strejkande chaufförerna har man tillmötes gått dem genom att sänka pålagorna i hamnarna. Premiärministern Wen Jiabao har förklarat att inflationsbekämpningen har högsta prioritet och ledarna väntas strama åt penningpolitiken. Den 4 april justerade centralbanken upp styrräntan för fjärde gången sedan oktober. Det verkar inte ha hjälpt för BNP har ökat med 9,7 procent för första kvartalet och inflationen var 5,4 procent den högsta på tre år. Bakom den totala inflationen ligger i hög grad de ökade matpriserna som var 12 procent högre än under mars föregående år.

Myrsten skriver följande :” Prisökningarna i Kina är delvis en följd av de enorma stimulansinsatser som sattes i gång under den globala finanskrisen 2008. Massiva investeringar finansierades då med statligt stöd och en radikal ökning av bankutlåningen. Den kreditvågen drev sedan upp bostadspriserna och aktiekurserna. Men det är inte bara priserna som stiger i Kina. Minst lika snabbt ökar lönerna som åtminstone i kustprovinserna höjts med 10-20 procent om året ibland mer.”

Det faktum att lönerna stiger i Kina gör att kineserna kan efterfråga mera varor både inhemska och importerade men gör samtidigt att Kina inte, som man gjort tidigare, kan minska den globala inflationen. För amerikanska företag utgör högre priser på kinesiska produkter en lättnad i konkurrensen men för tillverkningsföretag och konsumenter runt om i världen innebär det dyrare komponenter och vardagsvaror.