Usama bin Ladins uppgång och fall.

I söndagsartikeln den 8 maj 2011 under rubriken ”Obamas ögonblick” beskriver Per T. Ohlsson hur president Carter1980 misslyckades att befria ambassadpersonalen som hade tagits som gisslan av regimen i Iran. Det var en av anledningarna till att Ronald Reagan kunde vinna valet på hösten samma år. Reagans makttillträde innebar att fanatiska antikommunister fick höga poster inom förvaltningen av USA:s utrikespolitik. Det innebar att USA stödde alla antikommunister hur odemokratiska de än var.

Sovjets inblandning i Afghanistan har enligt Bonniers stora lexikon följande uppkomsthistoria :” Efter flera blodiga vänsterkupper i slutet av 1970-talet och misslyckade reformförsök ryckte Sovjet in i landet i december 1979 och den Sovjettrogne Babrak Karmal blev president. Med hjälp av betydande sovjetstyrkor har regimen kontrollerat städer och vägar, medan gerillan fört sin kamp från motståndsnästen i bergen och exilläger i Pakistan dit ett par miljoner afghaner har flytt.”

David Brooks har skrivit en kolumn i DN den 10 maj med rubriken ” En obegriplig individ.”. Om Usama bin Ladin skriver han följande :” När Sovjetunionen hade invaderat Afghanistan organiserade han jihadturism och understödde unga idealistiska araber som ville kämpa mot inkräktarna. Själv deltog han inte aktivt i stridshandlingar och var snarare kurir eller organisatör.”
Brooks kommer till den slutsatsen att det är omöjligt att förutse den framtida utvecklingen. Detta med hänsyn till utvecklingen i Afghanistan och Usama bin Ladins uppgång och fall.