fredag 13 februari 2015

Permanent uppehållstillstånd förorsakade väljarflykt.



När jag studerar partiernas resultat i väljarundersökningarna slår det mig att ett enda beslut av alliansregeringen har förorsakat den nuvarande väljarflykten från allianspartierna.  Det enda beslutet var regeringens beslut att bevilja asylsökande från Syrien permanent uppehållstillstånd. Jag var själv förvånad över detta. För sent har folkpartiet och kristdemokraterna börjat propagera för tillfälliga uppehållstillstånd.

 I den senaste väljarundersökningen redovisar Metro följande siffror : moderaterna 21,8 , centern 6,7 , folkpartiet 4,4 , kristdemokraterna 3,5., miljöpartiet  6,3 , socialdemokraterna 30,1 , vänsterpartiet 5,8  Sverigedemokraterna 19,0.

Som framgår av ovanstående siffror är att Sverigedemokraterna är den enda vinnaren av det permanenta uppehållstillståndet. Det har nästan gått ifatt moderaterna. Det har resulterat att Sverige har blivit extra populärt att söka uppehållstillstånd i och därigenom extra kostnader för svenska staten. Nu klagar man över att övriga EU- länder inte tar emot tillräckligt med asylsökande och att Tyskland och Sverige får bära det tyngsta lasset.

måndag 8 september 2014

Färre ungdomar pressar arbetslösheten


Ungdomsarbetslösheten kommer att minska de närmaste åren på grund av små årskullar under det senaste sekelskiftet. Den som vinner valet i år får det mycket lättare att bekämpa arbetslösheten under valperioden.

Enligt SCB finns det så många personer i varje årsgrupp. Siffrorna avser år 2013.

               Ålder      Antal

               13        99 840
                14        97 560
                15        98 990
                16        100 560
                17        106 260
                18        114 140
                19        122 670
                20        127 690
                21        133 520
22                136 760
23                 139 220
24                 133 370
25                 131 990
26                 
Det finns således 40 000 fler 23- åringar än 16- åringar. Det är konstigt att ingen sida i valkampen har nämnt detta. Det kommer kanske att bli brist på arbetskraft i stället för arbetslöshet.

  

fredag 23 maj 2014

Kampen om välfärden har börjat.



Storföretagen och deras organisationer har i decennier målmedvetet arbetat för att omvandla den offentliga välfärden i Sverige till en vinstdriven marknad – och det har gått bra för dem. Sverige är ett land som uppvisar de flesta egenskaper som bruka krävas av en demokrati och har dessutom länge haft en stabil opinion för offentlig , icke vinstdriven välfärd. Trots detta har företagsintressena lyckats få igenom privatiseringar i internationell rekordskala.

Sent omsider har fackföreningsrörelsen börjat organisera sig för att motarbeta vinster i välfärden. Hur det skall bli avgörs i valet om ett halvår. För att bemöta kritikerna av de privata vinsterna har Vårdföretagen hyrt in en PR-firma som startat en kampanj för vad de kallar modern vård.

 Kampanjen visar också hur självförstärkande marknadsomvandlingen är. Det som för några årtionden sedan var idéer i huvudet på en grupp extrema ekonomer och ideologer bärs i dag upp av stora ekonomiska aktörer som är beredda att gå mycket långt för att försvara och utvidga sina intressen. 

lördag 3 maj 2014

Kina spås tuffa förbi USA.



Jag har under ett par års tid på grund av ombyggnad av stadsbiblioteket i Göteborg inte haft tillgång till Financial Times. Redan den första dagen jag läste tidningen fanns det en artikel av stort intresse för mig.

Artikeln ifråga var införd den 30 april 2014 och hade följande rubrik : ”China to overtake US as top economic power this year.”  USA har lett sedan man gick förbi UK 1872. Tidigare har man trott att Kina skulle gå om USA 1919. SvD refererar till FT den 3 maj 2014 med rubriken ” Kina spås tuffa förbi USA i år.”

Redan 18 mars 2011 var Kina en ledande producent av varor enligt FT med följande rubrik: ” China noses back ahead as top producer of goods.” I min artikel ” Kina världens främsta varuproducent.” finns också lite historik över världens främsta varuproducenter sedan medeltiden..500 – 1700 ledde Kina eller Indien, 1700 – 1850 Kina, 1850 – 1895 Storbritannien 1895 – 2010 USA och 2010 - ? Kina.. Enligt IHS Global Insight var Kinas varuproduktion 19,8 procent av världsproduktionen 2010 medan USA hade 19,4 procent av densamma. 1830 hade Kina 30 procent av den globala produktionen, vilken föll till 6 procent 1900 och 3 procent 1990. En fördel för USA är att den produceras av 11,5 miljoner arbetare medan det för samma produktion fordrades 100 miljoner kinesiska arbetare.


söndag 2 mars 2014

Krimhalvön ett ryskt stridsäpple i Ukraina.



I en artikel i SvD den 26 februari 2014 med rubriken ”Krimhalvön ett ryskt stridsäpple i Ukraina” skriver Örjan Berner, Sveriges ambassadör i Moskva 1989 – 94, om Krims förhållande till Ukraina och Ryssland.

Artikelns inledning har följande lydelse : ” Krim var en gång juvelen i det ryska imperiets krona, erövrat från Osmanska riket av Katarina den stora. Halvön med det strategiska läget hör i dag till Ukraina men vill helst ha en självständig ställning.”

För 60 år sedan, i februari 1954, överlämnade Nikita Chrusjtjov Krim som gåva från den ryska rådsrepubliken till den ukrainska. Berner skriver följande om bakgrunden till överlämnandet: ” Man ville hugfästa ett märkesdatum 300 år tidigare, 1654, i Perejaslav svor de ukrainska kosackernas ledare Bogdan Chmelnytskyj, lydnad till den ryske tsaren i Moskva.”

Före 1954 har Krim inte varit ukrainskt. Hade Chrusjtjov inte överlämnat Krim till Ukraina hade det inte varit ett politiskt problem i dag. Ryssar är i majoritet på Krim, väl över 60 procent av halvöns två miljoner invånare och språket som allmänt talas är ryska. I en folkomröstning i början 90-talet uttalade sig 93 procent för en suverän ”Krimrepublik”. Krim är känt som ett semesterparadis dit den ryska intelligentian vallfärdade. Tsar Nikolaj II lät bygga ett sommarresidens, Livadijapalatset, utanför Jalta. I detta tog Stalin emot Churchill och Roosevelt för att dela upp Europa efter andra världskriget. Efter kriget var Krim en kurort med sanatorier som sovjetiska arbetare befolkade.

Om Krim skrev Nobelpristagaren Solzjenitsyn 1998 följande:” Moskva borde haft modet att stödja Krimbornas  rättmätiga krav att tillhöra Ryssland. Det blodiga ingreppet i Tjetjenien grusade detta hopp om att återfå Krim.”

Berner kommer till följande slutsats : ” Den appell som Solzjenitsyn riktade till Rysslands ledare att återta Krim lär dock förklinga ohörd. Ryssland har bekräftat sitt intresse av ett stabilt Ukraina. En militär konflikt med detta land vore en katastrof också för Ryssland. Halvöns framtid får inte spelas bort med farliga äventyrligheter. Krims egna ledare har nog inget alternativ annat än att fortsatt lyda under Ukraina.”  

onsdag 19 februari 2014

Det våras för världsekonomin.



I en artikel i Dagens Industri den 18 februari 2014 med rubriken Det våras för världsekonomin är lite mer optimistisk när det gäller utvecklingen av ekonomin globalt.

Jag börjar med att ange skuldsättningen som procent av BNP: ” Japan 243, Grekland 156, Italien 127, USA 106 , Euroområdet 95 , Frankrike 93 , Tyskland 80 och Sverige 38 procent av BNP. Enligt Maastristfördraget bör skuldsättningen inte överstiga 60 procent. Till och med Tyskland som anses ha en god ekonomi överskrider det uppsatta målet medan Sverige med råge underskrider målet.

I artikeln framhåller man att nivån på skulden inte har någon avgörande betydelse för tillväxten i ekonomin. Man skriver :” Det här är goda nyheter för världsekonomin. Många av de globala tungviktarna, som USA, Japan, EMU och Storbritannien har skuldkvoter som ligger oroande högt – kring eller över 90 procent av BNP. Men enligt IMF:s prognoser kommer skuldnivåerna i de här tongivande ekonomierna att stabiliseras eller till och med sjunka de närmaste fem åren. Det gäller även Japan som sticker ut med en statsskuld på över 240 procent av BNP.”

Det viktiga är att inte till varje pris hålla nere skuldnivåerna i händelse av externa störningar utan att ha en trovärdig plan för hur skuldnivån på medellång och lång sikt ska hållas i schack.

Artikeln har följande slutsats:” För den rika delen av världen betyder det att det är hög tid att ta en allvarlig funderare på hur kostnaderna kopplade till en åldrande och mer vårdkrävande befolkning ska hanteras.”

söndag 16 februari 2014

Kinas vägval hett i tillväxtländer.



I en artikel i SvD den 14 februari 2014 med rubriken ” Kinas vägval kan bli hett i tillväxtländer” redogör Louise Andrén Meiton för en intervju med Dambisa Moyo.

Artikeln har följande inledning : ” Kinas ledning är väl medveten om alla problem i landet och agerar, både på kort och lång sikt. Också USA:s och Europas politiker känner till problemen men deras fokus är mera kortsiktigt – demokratiska system har en inbyggd närsynthet. Det säger ekonomen och författaren Dambisa Moyo, som också spår att allt fler tillväxtländer kommer att vilja ta efter den kinesiska modellen.”

Enligt D. Moyo är det fel att tänka att politik och ekonomi är något statiskt. I stället bör man tänka på vilket system som är bäst under en ekonomisk utvecklingsperiod. Kinas regering försöker få 1,3 miljarder ur fattigdom och för det har statskapitalismen fungerat bra. Vi skulle vilja se en miljard kineser som köar för att få rösta. Men det tar tid att skapa demokratiska processer. Det finns demokratiska strukturer på plats på lägre nivåer i det kinesiska samhället. Essensen är att mat på bordet väger tyngre än en röstsedel.

Miljöproblemen avfärdas med att det finns fler solpaneler i Peking än någon annanstans i världen. När det gäller demokrati säger Moyo att demokrati inte utvecklas över en natt och därför kan demokratifrågan få stå tillbaka när tillväxtländer först prioriterar mat, rent vatten, minskad fattigdom och infrastruktur.

Kina kritiseras ibland för att hjälper odemokratiska ledare att behålla makten. Det är i vissa fall en riktig iakttagelse. Men kineserna tänker dock mera långsiktigt än västländerna. Kina är särskilt aktiv i Afrika där det finns många halvdemokratiska länder.

söndag 9 februari 2014

Första världskriget - en härdsmälta



Vem bar skulden till första världskrigets utbrott för hundra år sedan. Enligt den västtyske historikern Fritz Fischer var det tyska kejsarriket som bar huvudskulden till det första  världskrigets utbrott.” Han framhöll att Vilhelm II och den tyska militärledningen länge hade smitt planer att etablera en tysk hegemoni i Europa och utan skrupler tagit ett storkrig med i beräkningen.” Det skriver Barbro Eberan i SvD den 4 februari 2014 med rubriken Tysklands skuldfråga fortfarande infekterad.

Fischer framhöll att det fanns en tysk  ” särväg” (Sonderweg) som hade lett direkt från Vilhelm II till Hitler. Den konservativa delen av befolkningen ansåg däremot att Hitler var ett olyckfall i den tyska historien som genom propaganda och brutal terror tvingat det tyska folket att följa honom.

Eberan skriver  att ” Fischer-kontroversen” nådde sin kulmen under minnesåret 1964, ett halvsekel efter första världskrigets utbrott. Fischer åtnjöt stor respekt inte bara i utlandet utan hade också stort stöd i den unga tyska protestgenerationen. För de västtyska 68 – orna blev han en idol. När de klev upp på barrikaderna och krävde att krigsgenerationen äntligen skulle sluta skylla allt  på Hitler och i stället för att ta på sig ett eget ansvar för vad som skett använde de Fischers verk som slagträ i uppgörelse med föräldragenerationen.”

Krigsgenerationens barnbarn har tillräcklig distans till vad som skedde under 1900-talet för att känna sig personligt berörda och de har inte något behov att försvara sitt land. Men de vill förstå varför tidigare generationer tänkte och handlade som de gjorde och upplever 68-årsgenerationens anklagelser som destruktiva eftersom de blockerar kommunikationerna mellan generationerna.

Nu har barnbarnen fått en ny idol nämligen den australisk-engelske historikern Christopher Clark. Han hävdar i boken ”The sleepwalkers ”att de europeiska länderna likt sömngångare marscherat in i katastrofen 1914 utan att egentligen vara medvetna om vad de gjorde; att de snubblade in i ett krig som de egentligen inte önskade men heller inte aktivt sökte förhindra. Han skildrar den naivitet som härskade i Europa där inget krig förts under nästan ett halvsekel och ingen därför visste vad ett krig med moderna vapen verkligen innebar. Många hälsade kriget med jubel som ett reningsbad. Alla var lättsinniga och utgick från att kriget snabbt skulle vara avslutat.”

Jag har tidigare behandlat första världskriget i artikeln Första världskriget – en härdsmälta.



tisdag 28 januari 2014

Pisachocken värst i välmående länder.



I en artikel i SvD den 23 december 2013 med rubriken ”Pisachocken värst i välmående länder” skriven av Magnus Oskarsson och K. G. Karlsson framkommer en rad överraskande resultat bland annat att Finland också fått resultatförsämringar trots att man anses ha bra lärare.

Artikelns inledning har följande lydelse:” De fem länder som försämrats mest i senaste Pisaundersökningen av skolresultat är alla välmående, Kanske är det så att friheten att göra livsval i dessa länder även medför en frihet att prioritera bort det som inte känns intressant.”

De fem länder som sammantaget försämrats mest är Sverige, Finland, Island, Nya Zeeland och Australien av vilka således Sverige försämrats mest. En orsak till detta dåliga resultat är att pojkarna i Sverige var särskilt lågpresterande vilket gör att man har svårt att förstå den information man möter i ett modernt samhälle.

Frågan om det fria skolvalet skulle vara boven i dramat tas upp i artikeln. Att avskaffa  skolvalet är knappast politiskt möjligt eller ens önskvärt. Jag har dock hört att högpresterande i en klass drar upp resultatet för de lågpresterande. En sak som inte tas upp i artikeln är invandringens betydelse för skolresultatet. En del av invandrarna är analfabeter och har därför ännu svårare än pojkar att tillgodogöra sig vad svenska skolan har att erbjuda.

I artikeln framhålls vidare att när det gäller kunskaper i moderna språk presterade svenska elever på toppnivå.









lördag 18 januari 2014

Biltillverkarnas stora utmaning stavas Kina.



I en artikel i SvD den 2 januari 2014 med rubriken ” Tillväxtmarknaden i Kina – nyckeln för bilindustrin” skriven av Jonas Fröberg. redogörs för hur västtillverkare av bilar kommer att styra i öst.

Revisionsfirman KPMP  har dragit ut trendlinjerna för bilindustrin fram till 2020 och sammanfattar analysen med Kina Kina Kina. Så dominerande verkar Kina bli. 2000 såldes i Kina  1,8 miljoner bilar , i USA  17,4 milj.. 2013 har Kina passerat USA med 21 milj. sålda bilar  mot USA:s 20,7. 2020 väntas Kina sälja 34,7 mot USA:s 17,4..USA får vara glad för oförändrad försäljning medan Kina säljer dubbelt så många bilar. Västeuropa kan kanske 2020 sälja samma antal som 2007 det vill säga 17 milj. bilar. Tillväxtmarknaderna finns i Kina, Indien och Brasilien.

En bil såld i Kina genererar dubbla vinstmarginalen mot en bil såld i Europa som i sin tur genererar dubbla vinstmarginalen jämfört med USA. 2020 kommer tre av fyra sålda bilar i världen fortfarande från de redan etablerade tillverkarna i Europa, USA, Japan och Korea. I Kina finns tillväxtpotentialen eftersom trots tillväxten det senaste årtiondet det endast finns 16 bilar per 100 invånare i åldersspannet 15 till 79 år. I USA kommer siffran vara 99 i Tyskland 69, i Frankrike 79

Fröbergs egen reflexion ” är att västtillverkarna  mycket väl kan få gigantiska bakslag i Kina. Alla utländska tillverkare har tvingats in i 50/50-ägda samriskbolag med inhemska bilbolag, i vilken relationerna har blivit alltmer spända när de kinesiska bilbolagen, ivrigt påhejade av kinesiska myndigheter, kräver en större del av kakan.”

Min egen reflexion över antalet sålda bilar i Kina är att Kina förhindrade att världen gick in i en depression 2008. Att sälja 21miljoner bilar under ett år i Kina fordrar en utbyggnad av bensinstationer, bilverkstäder, försäljningsställen och körskolor. Vägnätet måste byggas ut liksom parkeringsplatser. Kineserna måste vara skuldsatta över öronen och det kan skapa en kris i framtiden. Priserna på råvaror har hållits uppe genom den stora efterfrågan av till exempel stål. I artikeln står inte något om hur många av de sålda bilarna som var tillverkade i Kina. Rederierna får mycket att göra om kanske halva antalet sålda bilar skall fraktas till Kina.

tisdag 7 januari 2014

Tillväxtmarknaden i Kina - nyckeln för bilindustrin.



I en artikel i SvD den 2 januari 2014 med rubriken ” Tillväxtmarknaden i Kina – nyckeln för bilindustrin” skriven av Jonas Fröberg. redogörs för hur västtillverkare av bilar kommer att styra i öst.

Revisionsfirman KPMP  har dragit ut trendlinjerna för bilindustrin fram till 2020 och sammanfattar analysen med Kina,Kina Kina. Så dominerande verkar Kina bli. 2000 såldes i Kina  1,8 miljoner bilar , i USA  17,4 milj.. 2013 har Kina passerat USA med 21 milj. sålda bilar  mot USA:s 20,7. 2020 väntas Kina sälja 34,7 mot USA:s 17,4..USA får vara glad för oförändrad försäljning medan Kina säljer dubbelt så många bilar. Västeuropa kan kanske 2020 sälja samma antal som 2007 det vill säga 17 milj. bilar. Tillväxtmarknaderna finns i Kina, Indien och Brasilien.

En bil såld i Kina genererar dubbla vinstmarginalen mot en bil såld i Europa som i sin tur genererar dubbla vinstmarginalen jämfört med USA. 2020 kommer tre av fyra sålda bilar i världen fortfarande från de redan etablerade tillverkarna i Europa, USA, Japan och Korea. I Kina finns tillväxtpotentialen eftersom trots tillväxten det senaste årtiondet det endast finns 16 bilar per 100 invånare i åldersspannet 15 till 79 år. I USA kommer siffran vara 99 i Tyskland 69, i Frankrike 79

Fröbergs egen reflektion ” är att västtillverkarna  mycket väl kan få gigantiska bakslag i Kina. Alla utländska tillverkare har tvingats in i 50/50-ägda samriskbolag med inhemska bilbolag, i vilken relationerna har blivit alltmer spända när de kinesiska bilbolagen, ivrigt påhejade av kinesiska myndigheter, kräver en större del av kakan.”

tisdag 10 december 2013

Tyskland och Sverige liknar varandra.



När jag studerar Tysklands och Sveriges politiska och ekonomiska utveckling under -00-talet ser jag vissa likheter mellan länderna. Båda länderna hade handlingskraftiga socialdemokratiska ledare; i Tyskland Gerhard Schröder; i Sverige Göran Persson.

I Tyskland hade Schröder som förbundskansler 1998 till 2006 stramat åt ekonomin under namnet Agenda 2010. Trots detta har Tyskland inte uppnått Maastrichtkriteriet vilket förordade en statsskuld på 60 procent av BNP. Tyskland har nu 80 procent av BNP och Sverige har cirka 40 procent och Frankrike har 90 procent.

Både Tyskland och Sverige hade fram till sekelskiftet fallande resultat i skolorna. Sedan dess har Tyskland lyckats vända utvecklingen till det bättre medan Sverige har haft ett ständigt fallande resultat. Så här i efterhand kan man säga att Persson borde ha satsat mera på skolan och inte stramat åt ekonomin så mycket. Men det är lätt att vara efterklok. Budgetarna förhandlades fram mellan socialdemokraterna ,miljöpartiet och vänsterpartiet. Tyskland och Sverige liknar varandra när det gäller exportöverskott och detta förhållande hotas om skolornas resultat försämras i Sverige.

I Pisaundersökningen var Sverige inte enda landet bland de utvecklade länderna med svaga resultat. Nästan lika svaga resultat hade USA och Ryssland. Ryssland var känt för sina världsmästare i schack och detta berodde nog på att kunskaperna matematik var goda.   

lördag 30 november 2013

Svenska skolan bättre än sitt rykte del 2



Jag har tidigare behandlat den svenska skolan. I en artikel med rubriken ” Svenska skolan bättre än sitt rykte” har jag 2008 kommit fram till att den svenska skolan när allt kommer omkring inte var så dålig som framkommit i dåtidens skriverier.

I nutida skriverier har man från universitetshåll noterat att eleverna som börjar universitetsstudier varken kan läsa eller skriva. Det låter alarmerande. En orsak till den bristande läskunnigheten kan vara betygsinflationen som beror på den ökande konkurrensen mellan privata och kommunala skolor.

Artikelförfattaren Philip Whyte frågar sig vad som gör de holländska och de nordiska eleverna speciella. Han kommer fram till att läs- och räkneförmågan hos 15-åringarna är högre än i Sydeuropa men att skoltidens längd också är av avgörande betydelse. I Danmark, Sverige och Finland har 90 procent av 25- till 34-åringarna slutfört gymnasiet (upper secondary education) och 40 procent gått vidare till universitet och högskolor (tertiary education). I Portugal är motsvarande siffror 43 resp. 19 procent och i Grekland 57 resp. 25
procent. De brittiska universiteten är bland världens bästa men bara en av fyra fullbordar gymnasiet.

Min artikel som skrevs 2008 har följande avslutning: ” Att den svenska skolan jämförs med den i Holland och Finland som har erkänt bra skolor måste anses som mycket tillfredsställande sett ur svensk synpunkt.” I artikeln ”Var pluggskolan bättre?” har jag beskrivit skolan i Holland och i artikeln ”Tillbaka till kunskapsskolan” har jag gjort detsamma med den svenska skolan.

lördag 16 november 2013

Lagerchock väcker rescessionsspöket



I en artikel i Göteborgsposten den 16 november 2013 skriven av Joakim Goksör med rubriken ” Lagerchock väcker recessionsspöket” späs farhågorna om en konjunkturnedgång på.

Artikeln har följande inledning : ” Sverige ser ut att befinna sig recession – det är fem år sedan förra gången. En oväntad jätteutrensning i industrins lagerhyllor på drygt 10 miljarder kronor under tredje kvartalet befaras trycka ned BNP-siffran långt ned i minusträsket. Sveriges BNP kan till följd av lagersmällen komma att minska med upp till 1,3 procent under tredje kvartalet jämfört med kvartalet före.”

Det skulle innebära att Sverige är i recession med en krympande ekonomi två kvartal i rad. Det är första gången det händer sedan våren 2009. BNP har hållets upp av lageruppbyggnaden länge. Nu kommer räkningen. Industrin har varit för optimistisk. För finansminister Anders Borg kan den djupa svackan bli besvärande inför valet 2014. Det kanske innebär att Riksbanken måste sänka reporäntan i december månad. Riksbanken har räknat med en oförändrad ränta fram till planerade höjningar om ett år.

onsdag 30 oktober 2013

Hur avskaffas fattigdomen?



Jag har läst i mina gamla artiklar och fastnat för de som behandlar ekonomisk historia. Särskilt viktiga anser jag två artiklar vara. Dessa är ” Frihandel eller protektionism del 4 ” och ” Hur avskaffas fattigdomen”.

Frihandel eller protektionism har följande inledning : ” Fattigdomen mitt i överflödet har utgjort kapitalismens paradox sedan den begynnande massproduktionen på 1800-talet förde det västerländska samhället ur knapphetens tidsålder.”

Liberalerna ansåg att lönerna måste marknadsanpassas efter marknadens behov.
Den kanske mest lyckade anpassning av lönerna skedde i USA under Hardings presidentskap år 1920. Han behandlade en konjunkturnedgång med klassiska laissez-faire-metoder när han lät lönerna falla till sina naturliga nivåer. Benjamin Anderson vid Chase Manhattan Bank skulle senare kalla det ” vår sista naturliga återgång till full sysselsättning.”

Nationalekonomen Gustav Cassel ansåg liksom de flesta nationalekonomer under mellankrigstiden att om bara lönerna sänktes till sin naturliga nivå skulle full sysselsättning åstadkommas. Han tog också avstånd från vad han kallade fackföreningsprotektionism. Med detta utryck menade Cassel att fackföreningarna genom att höja lönerna för mycket åstadkommer arbetslöshet eller/och inflation.

Under första världskriget löstes fattigdomsproblemet genom att soldaterna avlägsnades från arbetsmarknaden och försörjdes av staten. De kvarvarande kunde sedan höja sina löner över fattigdomslinjen. Efter kriget krävde och fick de hemvändande soldaterna antingen arbete eller understöd. Som ett resultat av detta steg såväl arbetslösheten som lönerna . I och med detta hade marknadspolitiken med rörliga löner som går upp och ned efter behovet avskaffats för gott i Storbritannien. Nu hamnade lönerna över jämviktsnivån och skulle hamna ännu mera över denna nivå efter andra världskriget på grund av ett generösare arbetslöshetsunderstöd.

lördag 19 oktober 2013

Mina tolv år på Sourze



Jag har levt med Sourze mer än tolv år. Det är mycket innehållsrika år för min personliga utveckling. Jag har bland annat recenserat tidningsartiklar och böcker som jag funnit intressanta och som jag ville delge till andra människor.

Det år jag hade mest läsare var 2011 då jag hade inte mindre än 192 000 läsare. Att jag hade så många läsare var oerhört stimulerande. Nu är jag ganska gammal ,77 år, så det är inte längre lika lätt att skriva en artikel som när jag började skriva vid 66 års ålder. När jag hörde att Sourze skulle läggas ner tyckte jag att det var för sorgligt att allt som jag hade skrivit bara skulle försvinna. Det gläder mig att Sourze fortsätter att publicera artiklar och att det går att läsa gamla artiklar. Genom den senaste förändringen av Sourze går det lättare att läsa de gamla artiklarna.

Jag skriver för att påverka andra människor och det tror jag att jag har lyckats med. Frågan är hur mycket. Min grundåskådning ligger till vänster på den politiska skalan. Det har färgat av sig i mina artiklar men jag har förbehållit mig rätten att tänka själv i varje fråga. Det var allt jag har att säga för tillfället.  

onsdag 25 september 2013

Bilismen har nått sin kulmen.



I en artikel i Göteborgsposten den 28 aug. 2013 med rubriken ” Bilismen har nått sin kulmen” skriver Johannas Lagerfors om bilismens utveckling i världen.

Artikeln har följande inledning :” Befolkningen i rika länder kör bil i allt mindre utsträckning. Undersökningar tyder på att industrivärlden nu nått kulmen av resande.”

Jag har skrivit om detta i Sourze i oktober 2012 med rubriken ” Två tuffa år väntar? ” med en inledning med följande lydelse ” Orsaken till det ekonomiska raset är att människor inte vågar köpa dyrare kapitalvaror”.

Lagerfors skriver :” Trenden är densamma i rika länder världen över. Det finns över en miljard bilar i världen och i EU är fler än 12 miljoner människor anställning inom tillverkning, försäljning och service av bilar och andra fordon. Det motsvarar sex procent av den sysselsatta befolkningen. Men ökningen , som har varit stadig sedan mitten av förra seklet började stanna av för tio år sedan. Nu minskar antalet kilometer som vi reser med bil i storstäder i västvärlden. Fenomenet kallas peaktravel eller peak car när det handlar specifikt om biltrafiken.”

Försäljningsraset för södra Europa hade i september 2012 accelererat och för september månad detta år var det i Grekland minus 48,5 Spanien minus 36,8, Portugal minus 30,9 , Italien minus 25,7 och Frankrike minus 17,9 procent.

Så länge den ekonomiska krisen i Europa inte tar några avgörande steg mot en lösning kommer människor att hålla i sina pengar och inte köpa nya bilar. Och förmodligen håller de ännu hårdare i dem när biltillverkare nu börjar skära ned och avskeda arbetare.    

onsdag 11 september 2013

Var Jesus en sosse?



I en artikel i Metro den 5 sept. 2013 med rubriken ” Varför vill SSU ha Jesus” skriver Johan Norberg om socialdemokraternas förhållande till kristendomen.

Norberg skriver följande tänkvärda ord : ” Inför kyrkovalet kampanjar Socialdemokraternas ungdomsförbund SSU på temat ” Jesus var sosse”. Många är arga men jag förstår hur socialister kan inspireras av det Nya testamentet. Det finns inget tydligare avståndstagare från Alliansens arbetslinje än Jesus uppmaning att vara som fåglarna och liljorna : ”de varken sår eller skördar” ,” de arbetar inte och spinner inte.” (Luk.12: 22-24)

Rikedom förorsakar många att hamna i helvetet och den som älskar sina föräldrar mer än Jesus är inte värda att tillhöra honom. Eftersom jordens undergång var nära krävde han att de troende skulle överge hem, barn och arbeten eftersom detta var triviala saker på domens dag.

Norberg skriver :” Det finns naturligtvis mer av Jesus än hans världsliga uppmaningar, men om man som SSU begränsar Jesus till det , blir det faktiskt lite obehagligt. Som C. S. Lewis, en av vår tids mest populära kristna tänkare, har sagt kan vi inte reducera Jesus till en vanlig man, en vishetslärare, för då skulle han framstå som ”löjlig” eller ”galen”. Det är bara om han verkligen är Guds son som hans krav och hot kan förklaras.”

Norberg har följande slutsats : ” Många tycker att det är fult av SSU att lägga beslag på den politiske Jesus. Själv tycker jag att det är obegripligt att någon vill synas i hans sällskap.”

onsdag 21 augusti 2013

Vad kommer efter Mursi?



När jag studerar gamla artiklar på Sourze tittar jag närmare på en artikel den 12 febr.2011 med rubriken Vad kommer efter Mubarak?(länk) och som bygger på en artikel av Per T Ohlsson med rubriken Att rida på tigern.

Min artikel hade följande inledning :” Av Egyptens befolkning är 85 procent positiva till att islam spelar en roll i det politiska livet, 77 procent är positiva till spöstraff och 54 procent vill ha ett könssegregerat arbetsliv.”

Alla farhågor om ett demokratiskt underskott i Egypten har nu besannats i och med den senaste utvecklingen i landet. Per T Ohlsson jämför utvecklingen i Östeuropa mot ökad demokrati efter murens fall med vad som kunde hända i Egypten efter Mubarak. Vad som inte nämns är att det fanns ett parlament med val av representanter. Partier kunde inte ställa upp men enskilda individer var valbara. På detta sätt kunde Brödraskapet få en femtedel av platserna i parlamentet under Mubaraks tid vid makten. Mubaraks styre var nog inte så diktatorisk som framkommit i media. Det är nog i stället så att Mursis regim kunde ha blivit totalitär i en framtid.

Vi kan kanske vara tacksamma att militären har gripit makten i Egypten. En religiös diktatur vore en långt sämre utveckling.  

måndag 5 augusti 2013

Ökat intresse för Marx verk.



I en artikel i SvD den 29 juli 2013 under rubriken ” Borgarnas stöd Marx räddning” behandlar Anders Burman Karl Marx liv och verk. Jag har själv här på Sourze den 7 febr.2007 kommenterat Marx Kapitalet under rubriken ”Jag har läst Marx Kapitalet på nytt”

Burmans artikel har följande inledning :” Karl Marx har fått ny aktualitet i och med den djupa ekonomiska krisen. En av flera nya böcker är skriven av historikern Jonathan Sperber, som försöker förstå personen och tänkaren Marx utifrån hans egen tid.”

Marx skrev med utgångspunkt från det tioåriga kretsloppet av stagnation, uppsving, överproduktion och kriser som under tiden 1825 – 1867 ständigt upprepades. Dessutom hade man den långa depressionen som varade mellan 1873 och 1889. Senare depressioner och lågkonjunkturer är den på 1930-talet (1929-1939), oljekrisen 1973, krisen i början av 1990-talet och den senaste krisen 2008.

Den främste kritikern av Marx kom från de egna leden genom Eduard Bernstein som kallades för revisionist eftersom han ville revidera Marx läror. Han hävdade gentemot Marx att kapitalet inte koncentrerades på allt färre händer, att medelklassen inte försvann och att arbetarklassen inte utarmades.

Eftervärlden har inte intresserat sig för revisionisternas åsikter och de har fel när det gäller att kapitalet inte koncentreras på färre händer.

Marx föddes 1818 och dog 1883 och var av judisk börd men föräldrarna blev protestanter. Efter studenten började han studera juridik men övergick till att studera filosofi. Hans doktorsavhandling behandlade Demokritos och Epikuros atomteorier. På universitet i Berlin blev Marx en anhängare till den 1831 döde Hegel. De vänsterhegelianer eller unghegelianer som Marx lierade sig med tolkade Hegels filosofi på ett ateistiskt och materialistiskt sätt.

Efter krisen 2008 har det kommit en rad verk som försöker tolka den ekonomiska utvecklingen med hjälp av Marx teorier. Det är ofta fråga om en nyläsning av ” Kapitalet” åtminstone delvis i ljuset av vår tids ekonomiska kris. Det är enastående att så många skarpa hjärnor har gett sig i kast med att tolka Marx utomordentligt svårtolkade verk. Att verket blivit så omfattande beror i viss utsträckning på att vännen Friedrich Engels kunde vidareutveckla hans verk efter Marx död 1883. Första delen av ”Kapitalet” utkom under Marx livstid men den andra och tredje delen fullbordades av Engels.

Marx teorier har tillämpats i Sovjet och övriga öststater och intresset för Marx nådde sin lägsta punkt när muren föll i Berlin. Om Sovjets sammanbrott har jag skrivit följande :” Jag har just läst en artikel i International Heraeld Tribune den 3-4 febr. 2007 om orsaken till Sovjets sammanbrott. Journalisten frågar Vladimir Mau the president of Russia´s Academy of National Economy följande :´Jag nämnde för honom att förvisso dog Sovjetunionen på grund att oljepriset föll till 10 dollar per fat strax efter att Gorbatjov kom till makten, inte på grund av vad Ronald Reagan gjorde. Mau svarade att det var `high oil prices´ som dödade Sovjetunionen. Det stigande oljepriset under 1970-talet lurade Sovjet att öka subsidierna hemma och invadera Afghanistan och när sedan oljepriset sjönk under 1980-talet hjälpte det till att störta ett överansträngt imperium.”

Jag tror att det var på ovanstående sätt som Marx efterföljare i Sovjetunionen förlorade makten, inte på grund av marxismens svagheter.