Gammal artikel fortfarande aktuell?

I en artikel i Financial Times den 21 september 2005 av Martin Wolf varnar han för att vänta med att räta till missförhållandena i världsekonomin. Artikeln har följande rubrik:"A postponed correction of imbalances would be painful".
Till de värsta missförhållandena hör USAs låga sparande och underskotten i bytesbalansen och budgeten. En abrupt marknadsledd tillrättaläggande av missförhållandena i världsekonomin skulle skapa protektionistiska strömningar. Det skulle bli en nedgång i den amerikanska ekonomin, dollarn skulle falla, inflationen och räntorna skulle stiga. De asiatiska valutorna skulle stiga kraftigt och tillväxten i ekonomin skulle falla kraftigt i Japan och Europa. Ett sätt att rätta till missförhållandena vore att justera växelkurserna i Asien som skulle öka konsumtionen och minska inflationen. USA skulle behöva öka sparandet, få balans i budgeten till år 2010 och få ner bytesbalansunderskottet till 2 procent under 10 år.
Är det sannolikt att ovanstående åtgärder vidtages? Wolf svar nej på den frågan. Kanske kommer Bush presidentperiod att likna president Johnsons (1963-1969). Johnson trodde att det gick att kriga i Vietnam och utrota fattigdomen samtidigt som skatterna var oförändrade. Han använde tryckpressarna i så hög grad att det nu är tre gånger mera dollar utanför USA än i USA. Om Bush skall kunna kriga i Irak och hjälpa orkanoffren måste nog Bush också använda tryckpressarna om han vill sänka skatterna. Köparna av dollarn skulle sannolikt vara Kina och Japan. Om dollarn skulle falla snabbt skulle det förorsaka inflation och höjda räntor.
Man talar om att Europa måste reformera sin ekonomi men de mest omfattande reformerna måste enligt min mening genomföras i USA under de närmaste åren.
Detta skrev jag 2005 och jag hänvisade till Wolfs artikel i F.T. Det har blivit ett marknadslett tillrättaläggande av missförhållandena. Dock inte i alla hänseenden. Det har blivit en nedgång i världens ekonomier men dollarn har inte fallit som förväntat och inflationen och räntorna har fallit. Kina har inte justerat växelkursen i någon nämnvärd omfattning och kan inte öka sin konsumtion motsvarande minskningen i USA.(decoupling). USA har inte gjort något för att öka sparandet, få balans i budgeten till 2010 och få ned budgetunderskottet till två procent på tio år.

Ingen upprepning av 1930?

I en artikel i Financial Times den 15 dec. 2008 i en artikel under rubriken "Asia faces a tough 2009 as output decreases" skriver Michael Pettis om den kommande krisen i världen.
Pettis skriver att den skarpa kinesiska fallet i produktionen har gjort att den omtalade "decoupling" teorin har dött en välförtjänt död. En nedgång med fem procent av USA:s konsumtion motsvarar en ökning av Kinas konsumtion med 17 procent av Kinas BNP eller 40 procents tillväxt av konsumtionen. Det är en osannolik utveckling.
De överkonsumerande länderna framförallt USA, Spanien, Storbritannien, Frankrike, Italien och Australien måste dra ned på sin konsumtion och de överproducerande länderna främst Kina och de asiatiska länderna dra ned på sin produktion.
1930 hade USA ett stort exportöverskott i förhållande till omvärlden. Genom den beryktade Smoot-.Hawley –tullen försökte man upprätthålla produktionen. Andra länder svarade med egna tullar vilket fick till följd att världshandeln sjönk på ett för världsekonomin katastrofalt sätt. Det är osannolikt att Kina på ett motsvarande sätt skulle införa tullar men vissa importhinder har landet dock infört.
En depression liknande den 1930-talet är osannolik. Frihandeln är alltför väletablerad för att något liknande skulle kunna äga rum. Både länderna med överkonsumtion respektive överproduktion måste anpassa sin produktion eller konsumtion. Någon annan utväg finns inte.

Kina - en nygammal stormakt.

För 200 år sedan sade Napoleon "att Kina sov men låt det sova för om Kina vaknade skulle världen darra." Kina var vid denna tid världens enda stormakt med ungefär 25 procent av världens BNP samma som dagens enda stormakt USA har för närvarande.
Nu har Kina vaknat och man kan fråga sig om världen har anledning att darra för Kinas ökande makt och inflytande. Jag tror inte det. Kina var utsatt för framförallt Japans imperialism. Japan härskade över Taiwan(1895-1945), Korea (1910-1945) Manchuriet (1931-1945) och stora delar av det befolkade Kina (1937-1945). Storbritannien och övriga västmakter bedrev också imperialism. Opiumkriget (1839-42) är ett exempel på västimperialism där Kina påtvingades opium som handelsvara för att Storbritannien inte hade något annat att erbjuda som betalning för kinesiska varor.
Det var det kommunistiska maktövertagandet 1949 som gjorde slut på Kinas förnedringsperiod. Året efter, 1950, ingrep Kina framgångsrikt i Koreakriget som slutade 1953 med bevarandet av ett delat Korea. Om inte Kina hade ingripit hade Korea enats under Sydkorea och USA på samma sätt som Vietnam enades under kommunistisk ledning 1975 mot USA:s vilja. USA ville bevara ett självständigt Sydvietnam.
Makten i Asien omfördelades reält 1945 när Japan kapitulerade efter det att de allierade hade vunnit kriget. Nu har Kina återtagit sin traditionellt dominerande roll i Asien och i världen har Kina på kort tid blivit världens verkstad.

Ivar i Duvemåla berättar del 6.

I år var Vilhelm Mobergssällskapets årsmöte förlagt till en klassisk plats, Kungliga Bibiloteket i Stockholm. Där har många av våra författare nött trappstegen. Inte minst Moberg sägs ofta ha kommit till Kungl Biblioteket för källstudier. Årsmötet hålls alltid omkring d 20 augusti, som är Mobergs födelsedag. Det är alltid lika roligt att komma på mötena, träffa gamla bekanta och höra intressanta föredrag. I år var det särskilt uppmärksammat att sällskapet skulle utnämna Benny Andersson och Björn Ulvaeus till hedersmedlemmar. Lokalen var nästan full när ordföranden Ingrid Nettervik hälsade välkommen. Bland gästerna kunde jag notera 3 av Mobergs döttrar, Marianne, Gunnilla och Eva.Årsmötet förflöt programenligt. Nettervik omvaldes till ordförande. Sedan var det dags för utdelandet av årets stipendium på 30000 kr. Det gick till den japanske professorn Yasufumi Yamashita. Han har gjort den bedriften att översätta "Din stund på jorden" till japanska. Jag är väldigt imponerad av hur en person kan översätta så 2 olika språk. Jag beundrade honom så mycket att jag på eget bevåg stegade fram till honom med en blomsterbukett. Aino försökte stoppa mig, men det gick inte. Jag kunde inte undvika att titta lite på publiken, för de höjde på ögonbrynen. Det ingick inte i programmet. Utan att staka mig så sa jag att jag var en stor vän av Japan. Jag berättade om en lång tågresa som Aino och jag gjort upp till Hokaido. Vi åkte med det berömda tåget Shingsanzen. Och just den dagen var det Japans största reshelg, man firade alla helgons dag. Då reste man hem till släkten för att fira de bortgångna. Någon japanska kan jag inte, men jag har alltid ritblock och pennor med mig. Mitt ritande blev mycket populärt bland barnen, Jag ritade tomtar och troll, slott kungar och prinsessor. Fler ungar kom till mig. Föräldrarna tyckte att det var bra att barnen fick lite ombyte. De gav karameller och söta kakor till mig. Jag slutar min berättelse med att säga att jag nästan åkte upp till ainofolket, som är urbefolkning i Japan. Senare fick jag tillfälle att prata med prof Yamashita. Han talade förstås svenska, men med stark brytning och det är ju fullt förståeligt. Han var väldigt intresserad av att höra om min lilla by Duvemåla. Han var en ödmjuk man. Vi mäste hålla kontakten sa han. Kommer du till Japan så är du välkommen att hälsa på mig.Vid kaffepausen träffade jag Benny och Björn. Det första Benny sa var att han tackade för all info, bilder och klipp som jag skickat. Bägge herrarna är alltid lika väldiga och artiga. När jag redogjorde för Duvemåla lyssnade de mycket uppmärksammat. Till Benny hade jag en speciell hälsning från en skolkamrat som bor i Emmaboda. De gick i skolan tillsammans i Vällingby. Han kom ihåg henne direkt och sa att det var en mycket trevlig flicka. Han skrev en hälsning till henne som jag skall överlämna.Nästa punkt i programmet var installationen av de nya hdersledamöterna. Motiveringen löd: Björn Ulvaeus pietetsfull hållning till Vilhelm Mobergs text har resulterat i en berättelse som följer originalet tätt i spåren. Benny Anderssons medryckande och konstnärligt fullödiga musik har gjort vistexterna sångbara och tillgängliga. Tillsammans har de skapat ett konstverk som lyfter fram storheten i Vilhelm Mobergs epos, samtidigt som det har sin egen starka lyskraft. Musikalen som helhet har skapat intresse inte bara för Vilhelm Mobergs utvandrarepos utan också för författarskapet som helhet, inte minst hos unga läsare".Efter överlämandet av diplom till Björn och Benny så var det min tur att lämna blommor. Jag får väl säga att jag var lite tagen av stundens allvar inför allt folket. En dam i röd jacka lotsade fram mig till Björn och Benny. Jag hade en fusklapp med mig som jag skulle läsa upp. När jag skulle börja läsa så fanns inte mina glasögon i fickan. Jag kallsvettades måste jag säga. Men Benny lugnade ner mig och chevalereskt nog sa han att du kan få låna mina. Det blev allmän munterhet i bänkraderna. Jag kastade ett getöga på glasögonen, men de såg så fina och välputsade ut att jag inte vågade greppa dom. I stället riktade jag papperet på lagom avstånd och då gick det bra att läsa. Jag sa följande: Det är tre personer som betytt mycket för Duvemåla. Först Vilhelm Moberg. När Utvandrarna kom ut med berättelsen om Kristina tog svenska folket henne till sitt hjärta. Folk blev rörda av att läsa om hennes hemlängtan till Duvemåla och astrakanträdet. Duvemåla levde en törnrosasömn, nu blev byn bekant. De första turisterna kom cyklande. Vi går framåt i tiden. Björn Ulvaeus och Benny Andersson skrev musikalen "Kristina i Duvemåla". Det blev en jättesuccé, i milj människor såg musikalen. Livet i Duvemåla ändrades. Med hjälp av Björn och Benny fick vi ett café. Kristinastatyn kom upp med hjälp av Bennys sponsring. Varje sommar har vi en guidning. Hade inte Moberg, Björn och Benny kommit med idén om Kristina så hade Duvemåla varit en bortglömd by mitt i den småländska skogen.En del av programmet var ett samtal mellan Jens Liljestrand och Björn och Benny. Det var många intressanta saker som kom fram. De var överraskade över den stora succén med musikalen. Det blev ju ett sådant mediapådrag efter premiären i Malmö. Alla TV kanaler och de stora dagstidningarna toppade nyheten med musikalen. Inget är bestämt om musikalens framförande i USA. Förhandlingar pågår. Det tycks vara lite olika meningar mellan svenskarna och amerikanarna. Den skall framföras på engelska. Ett krav från Björn och Benny är att Helen Sjöholm skall spela Kristina. De talade också om en framtida uppsättning i Sverige, men i en kortad version.Besöket på Kungliga Biblioteket var en stor upplevelse för mig. Det var en dag som jag aldrig glömmer. Efter mitt "tal" kom vilt främmande människor fram till mig och gav mig eloge. Ditt tal till Björn och Benny var så bra. Du talade från hjärtat, du talade klart och tydligt och det var lagom långt. Jag tackar och bugar.Nästa punkt på programmet var ett besök vid Vilhelm Mobergs grav på Norra Kyrkogården i Solna. Vi var väl ett 100-tal församlade där för att bringa Moberg vår hyllning. Det var en vacker, c:a 2 m hög sten i röd granit. Ingrid Nettevik höll tal och la ner en bukett blommor.Sista punkt på programmet var middag på Solnadals värdshus. Det var trångt men gemytligt. Tal hölls, det skålades och trubaduren Lars Gunnar Wikland underhöll. Jag hade mycket att prata med Marianne Moberg och hennes sambo Bo om. Marianne är en mycket trevlig och pratsam person. Det blev en trevlig avslutning på dagen.Vilhelm Mobergs årsmöte växlar plats varje år. Men man har aldrig varit i Duvemåla. Det har varit ett önskemål från mig i många år. Problemet är att man inte har möjlighet att hysa 200 personer. Visst kan man hyra lokaler i Folkets Hus i Broakulla eller Emmaboda, men det bli aldrig samma känsla som det melodiska Duvemåla har. Ett större partytält kunde vara en lösning. Men det behövs ekonomisk understöd till det. Själv tycker jag att Algutsboda Hembygdsförening, Emmaboda Kommun och företagen i kommunen skulle kunna lösa den ekonomiska biten. Finns den rätta viljan skulle det absolut gå. Vilken PR skulle det inte bli för Duvemåla att ha ett årsmöte där med folk från hela landet.

Ja till friskolan.

Jag har aldrig varit någon anhängare av friskolor men har nu ändrat mig efter att ha läst en ledare i Financial Times den 15 augusti 2008. Ledaren har följande rubrik:" UK schools need Swedish lessons. Competition is the way to real reform of education." ( Storbritanniens skolor behöver svenska lektioner. Konkurrens är den verkliga vägen till reform av utbildningen.)
The leading light in school reform is Sweden. The education system there is funded by vouchers.( Sverige är ledande när det gäller reform av skolan. Utbildningssystemet bekostas genom vouchers.) Ovanstående citat förklarar i mycket min ändrade ståndpunkt. Friskolorna omfattar för närvarande 20 procent av gymnasie- och 10 procent av grundskoleeleverna.
Artikelförfattaren i FT anser att införandet av den svenska modellen skulle förbättra Storbritanniens skolor och särskilt lyfta svaga skolor.(The evidence suggests that adopting the Swedish model would make the average UK school better, and lift weaker schools most of all.)
I Finland och Nederländerna behöll man den gamla pluggskolan men USA, Storbritannien
och Sverige införde den s.k. "flumskolan" någon gång på 1990-talet. Det går inte att vända tillbaka till det gamla systemet utan det måste reformeras. Vouchersystemet kan vara en utväg..
Om det svenska systemet är så bra kan man fråga sig varför det inte införs i England. Skolministern Ed Balls får en del av skulden till att inget händer och man hoppas att de konservativa skall förändra skolan till det bättre om de vinner nästa val 2010.
.

De första feministerna.

Lisbeth Lindeborgs essä i DN den 19 juli 2008 med rubriken "De första feministerna" beskriver också varför Tyskland blev en förbundsrepublik. Det var 1848 års Frankfurtsparlament de demokratiska krafterna i Tyskland efter andra världskriget ville återuppliva. Det löst organiserade Deutscher Bund (tyska förbundet) var bättre än kejsardömets enhetsstat som upprättades med hjälp av våld och krig. Det första kriget var det mot Danmark 1864 när Schleswig-Holstein erövrades. Sedan följde kriget mot Österrike 1866 och mot Frankrike 1870-71 som gjorde att kungadömet Preussen blev kejsardömet Tyskland. I spegelsalen i Wersailles i Frankrike utropades Wilhelm I till tysk kejsare. Så stor var den tyska segern över Frankrike. Kejsardömet skulle bestå till 1918 då det efterträddes av Weimarrepubliken som störtades av nazisterna 1933 och som efterträddes av förbundsrepubliken och DDR 1949. Tyskland enades för andra gången 1989-90.
Socialisterna och kommunisterna var de första feministerna. Demokraterna, liberalerna och de konservativa var motståndare till kvinnorörelsen som uppstod vid 1848 års revolution. Marx och Engels skrev samtidigt det kommunistiska manifestet. Parlamentet kallades professorsparlamentet på grund av att av de 830 ledamöterna var 75 procent akademiker. Underrubriken har följande lydelse:" Trots förbud tar 1848 års kvinnor varje chans att synas i de revolutionära sammanhangen. Lika påfallande är att männen söker osynliggöra dem."
Lindeborg skriver följande om slutet för rörelsen:" I Frankfurt am Main kommer det till upplopp i september, motrevolutionära krafter får övertaget i de allt fler europeiska länder och den 31 maj 1849 är det första folkvalda parlamentet historia.
Kännetecknande för 1800-talet var Bismarcks (tysk rikskansler) yttrande:" Tidens frågor löses inte med debatter och voteringar utan genom blod och järn.." Han lade därmed grunden till första världskrigets blodbad.

Sydossetien bör bli självständigt.

Samtidigt som OS i Peking invigdes den 8 augusti 2008 startade Georgien en aggression mot det sedan 1993 de facto självständiga Sydossetien. Det var ett oprovoserat anfall i likhet med när en annan självständig del av Georgien, Adjarien fråntogs sin självständighet förra året. En fortfarande självständig del, Abchazien, har samma osäkra ställning som Sydossetien och är inte erkänd av någon stat, inte ens av Ryssland.
Georgien har inte större rätt till Sydossetien eller Abchazien än Kina har på Taiwan. Kina anser att Taiwan är en del av Kina vilket Taiwan bestrider. Om inte Ryssland ingripit hade det blivit en etnisk rensning av ossetier i Sydossetien. Tiotusentals har flytt till Nordossetien och skulle få svårt att återvända om Georgien hade styrt i landet. Georgiens president Saakashvili är en maktlysten människa som inte skyr några medel för att uppnå landets territoriella integritet d.v.s att Sydossetien och Abchazien åter kommer under georgiskt välde. På grund av kriget mot Sydossetien kommer Georgien aldrig någonsin att få bestämma över osserierna. Det var nästan bara kvinnor och barn i flyktinglägren i Nordossetien eftersom männen stannade kvar för att kämpa mot georgierna.
Det är inte utan problem för Ryssland att upphäva ett grannlands territoriella integritet. Ryssland hade samma problem i Tjetjenien. Detta land var självständigt mellan 1996 till 1999 då Ryssland återtog kontrollen över landet och därigenom hävdade sitt territorium. Annars kunde andra delar av Rysslands 89 provinser förklara sig självständiga. Därför utses inte guvenörerna inte genom fria val utan av presidenten.
Vid Natos krig mot Serbien 1999 fastslogs vid vapenstilleståndet att Kosovo var del av Serbien. Nu tio år senare är Kosovo en självständig stat. Samma sak kommer att hända med Sydossetien och Abchazien i framtiden.