söndag 25 juli 2010

Åslunds korståg i Ryssland.

I ett antikvariat kom jag över en bok med titeln Hjärnridån skriven av Kristian Gerner, Stefan Hedlund och Niclas Sundström. Titeln förklaras av följande citat: ”Efter det att den gamla politiska järnridån försvunnit har uppenbarligen en annan ridå blivit kvar, nämligen den ”hjärnridå”, bortom vilken normala krav på saklighet och argumentation inte längre gäller. Kontentan av de resonemang som förts om det ryska systemskiftet är att man skall hoppas, man skall tro, man skall tycka och man skall känna.”

Boken skrevs 1994 och det har gått 15 år sedan den skrevs. Man kan nu konstatera att det inte gick så illa för Ryssland som man befarade i boken. Särskilt Hedlund utmärkte sig när det gällde att komma med pessimistiska rapporter om tillståndet i Ryssland.

” Ett samhälles ekonomiska transition är något som måste ske långsamt. Vi har i dagens Ryssland ett fruktansvärt exempel på konsekvenserna av vansinnig och onödig brådska…En snabb transition måste leda till en omfattande förstörelse av reala tillgångar att sakernas tillstånd inledningsvis kommer att vara betydligt värre än tidigare och att hela experimentet därmed diskrediteras.”

Ovanstående skrevs av Keynes 1933 beträffande Stalins vansinnespolitik, men det skulle lika gärna skrivets idag (1994) om det nyliberala ”systemskiftet”.

Ideologerna bakom systemskiftet var Jeffrey Sachs och Anders Åslund.

Enligt Hjärnridån liknar det nyliberala tänkesättet Lenins.

” Till exempel har Åslund hävdat: ” vi måste minnas att det öppnar sig en avgrund mellan kommandoekonomi och en marknadsekonomi…först måste det gamla systemet förstöras… sedan måste grunden till det nya marknadsekonomiska huset byggas på andra sidan avgrunden..” Jämför Åslunds ord med Lenins, från Staten och revolutionen: ” att med en gång krossa den gamla byråkratiska maskinen och omedelbart börja bygga en ny… detta är ingen utopi”

Hjärnridån är en mycket bra bok för den som är intresserad av historia. Den går tillbaka ända till uppkomsten av Västrom och Östrom 395 och de ortodoxa och katolikerna från 1054. Det visas i boken religionens betydelse för den ekonomiska utvecklingen i Öst- och Västeuropa. Sedan boken skrevs 1994 har allting utvecklats till det bättre i Ryssland men det är knappast Åslunds förtjänst.

söndag 11 juli 2010

De "små kejsarna" kräver sin rätt.

Jag har skrivit ett antal artiklar om Kina. De viktigaste finns på sidorna 4 och 10 (Sourze Yngve Karlsson). Den mest lästa, Kan Kina föda sin befolkning del 2, har osannolika 20 228 läsare. Det som fick mig att skriva denna artikel är att jag läste en artikel om de så kallade små kejsarna skriven av Geoff Dyer i Financial Times den 8 juli 2010 ( China´s little emperors demand their due = Kinas små kejsare kräver sin rätt).

Dyer skriver:” Kinas ungdom kan råka ut för dålig press. För de flesta kineser är de ”Little emperors” eller ”Me Generation” de bortskämda och opolitiska barnen till ett-barns familjerna som bara är intresserade av snabba bilar, videospel och modevaror men ingenting annat.”

Kinas unga befolkning har mycket högre förväntningar på livet än föräldragenerationen som var tillfreds med låga löner och påvra bostadsförhållanden. Ungdomarna har strejkat för högre löner och fått dem beviljade av arbetsgivarna. Moderniseringen av Kina har skapat stolthet och självförtroende men också förväntningar på det liv som kan levas i ett modernt land. När de unga har starka opinioner tenderar de att bli nationalister särskilt i förhållande till väst. Exempel på detta var västs kritik av demonstrationerna och upploppet i Tibet och överlämnandet av den olympiska facklan till olympiaden i Peking. Ungdomarna ville att den kinesiska regeringen skulle protestera hårdare mot västvärldens politiker och media. Om de var kritiska mot regeringen i Peking var det för att den inte var tillräckligt hård mot väst.

Det moderna Kina växer nu fram för våra ögon. Vart det hamnar återstår att se.