Jag har läst Fursten av medeltidspolitikern Niccolo Machiavelli (1469 – 1527). Han har nått odödlig ryktbarhet som förkämpe för ett fursteideal som innefattar självhävdelse och maktlystnad utan hänsyn till människors väl och kristna moralens lagar.
Jag skrev medeltidspolitikern men kunde ha tillagt att han också var en den nya tidens man. Han levde i slutet av 1400-talet och i början av 1500-talet. Det var då så mycket hände i världen. Boktryckarkonsten revolutionerade bokutgivningen och nya idéer fick snabbt allmän spridning. Nationalstater uppstod i England, Frankrike, Spanien och Ryssland men inte i Italien eller Tyskland. Orsaken till att Italien inte enades var att Frankrike i norr och Spanien i söder försökte att erövra landet. Tyskland sönderslets av det trettioåriga kriget och när kriget slutade 1648 lämnade det efter sig en mängd löst sammanfogade småstater där Preussen var den största staten.
Århundradena 14-1500-talen bildade ett förspel till vad som hände under 18-1900-talen. Under 1500-talet koloniserades den amerikanska kontinenten av nationalstaterna Spanien och England. Efter den franska revolutionen ökade nationalismen och på 1860- och 70-talen lyckades Italien och Tyskland bilda enade länder. Under 1800-talet koloniserades resten världen då framför allt Afrika och Sydasien blev europeiska kolonier. Den industriella revolutionen på 1800-talet hade samma betydelse för utvecklingen som boktryckarkonsten hade på 1400-talet.
När det gäller självhävdelse och maktlystnad utmärker sig 1900-talet med Lenin och Stalin i Sovjet, Mussolini i Italien och den som utmärker sig allra mest Hitler i Tyskland. De var alla motståndare till demokratin. I och med att Hitler och Mussolini förlorade andra världskriget kunde en demokratisering av världen i stort och en avkolonisering av Afrika och Asien äga rum. Nu i början av 2010 – talet pågår i Nordafrika en kamp mellan demokrati och islamism. Det är högst osäker om vem som skall avgå med segern.
måndag 31 januari 2011
tisdag 25 januari 2011
Kineserna invaderar Spanien.
När jag läste Financial Times den 23 jan. 2011 fastnade mina ögon på en rubrik skriven av Victor Mallet. Rubriken har följande lydelse:” Energetic new arrivals take Spain by storm.”
1961 fanns det 161 kineser i Spanien, 1995 var det 10 000 och nu är det med de legala kineserna 170 000 och med de illegala inräknade cirka 240 000. Spanien importerade för 14,5 miljarder euro från Kina och exporterade till Kina för 2 miljarder euro. Förra året kom det 90 000 kinesiska turister till Spanien och den siffran väntas öka till en miljon 2020.
En hel del av kineserna talar inte spanska men har egna tidningar så att man kan ta del av vad som händer i Spanien och övriga världen på kinesiska. Man framhåller att man betalar skatter och sällan utnyttjar socialhjälp. När det gäller att starta nya företag rör det sig om veckor snarare än månader eller år. Till 80-90 procent kommer kineserna från provinsen Zhejiang som är känt för att ha många entreprenörer.
Frågan är om kineserna i Spanien kommer att sprida sig till övriga EU. Europas låga födelsetal gör att man nog kommer att välkomna dessa arbetsamma människor.
.
1961 fanns det 161 kineser i Spanien, 1995 var det 10 000 och nu är det med de legala kineserna 170 000 och med de illegala inräknade cirka 240 000. Spanien importerade för 14,5 miljarder euro från Kina och exporterade till Kina för 2 miljarder euro. Förra året kom det 90 000 kinesiska turister till Spanien och den siffran väntas öka till en miljon 2020.
En hel del av kineserna talar inte spanska men har egna tidningar så att man kan ta del av vad som händer i Spanien och övriga världen på kinesiska. Man framhåller att man betalar skatter och sällan utnyttjar socialhjälp. När det gäller att starta nya företag rör det sig om veckor snarare än månader eller år. Till 80-90 procent kommer kineserna från provinsen Zhejiang som är känt för att ha många entreprenörer.
Frågan är om kineserna i Spanien kommer att sprida sig till övriga EU. Europas låga födelsetal gör att man nog kommer att välkomna dessa arbetsamma människor.
.
onsdag 19 januari 2011
Kinas ekonomi överraskande stark.
I en artikel i Financial Times den 17 jan 2011 under rubriken “´Bric´ creator adds Mexico, Korea, Indonesia and Turkey to the list” redogör Jnnifer Hughes för nya indelningar av världsekonomierna.
Jim O´´Neill myntade en gång uttrycket ” Bric” (Brasilien, Ryssland, Indien och China) som de främsta tillväxtländerna. För de sämre fungerande länderna har tillkommit uttrycket Piigs (Portugal, Irland, Italien och Grekland, Spanien). Till de ursprungliga tillväxtländerna vill O´Neill lägga till Mexico, Korea, Indonesien och Turkiet.
Kina har den näst största ekonomin med 9,3 av världens BNP och USA den största med 23,6 procent. Brasilien, Indien och Ryssland står tillsammans för 8 procent av världens BNP. Mexico och Sydkorea har 1,6 procent av densamma medan Turkiet och Indonesien har 1,2 resp. 1,1 procent.
Som framgår av ovanstående statistik är Kina en stark tvåa med sina 9,3 av världens BNP och är till och med större än övriga Bric-länder tillsammans.
Jim O´´Neill myntade en gång uttrycket ” Bric” (Brasilien, Ryssland, Indien och China) som de främsta tillväxtländerna. För de sämre fungerande länderna har tillkommit uttrycket Piigs (Portugal, Irland, Italien och Grekland, Spanien). Till de ursprungliga tillväxtländerna vill O´Neill lägga till Mexico, Korea, Indonesien och Turkiet.
Kina har den näst största ekonomin med 9,3 av världens BNP och USA den största med 23,6 procent. Brasilien, Indien och Ryssland står tillsammans för 8 procent av världens BNP. Mexico och Sydkorea har 1,6 procent av densamma medan Turkiet och Indonesien har 1,2 resp. 1,1 procent.
Som framgår av ovanstående statistik är Kina en stark tvåa med sina 9,3 av världens BNP och är till och med större än övriga Bric-länder tillsammans.
onsdag 12 januari 2011
Jag tackar Sourze.
Jag har läst Tobias Jeppssons artikel Tio år med Sourze. Jag känner igen mycket av vad han skriver. Han började skriva redan 2001 Sourze första år och jag började året efter 2002. Jeppsson slutade efter fem år att skriva. Jag fortsatte intill denna dag ibland med en i veckan. Det har blivit 267 vid det här laget. Jag tackar redaktionen på Sourze för att de hjälpt mig med att formulera rubriker och underrubriker och rättat felaktigheter i texten.
.Jag har också varit sjuk och har nog förlorat läsare vid dessa uppehåll. Det förklarar nog att jag förlorade läsare på det ekonomiska området. Min artikelserie ”Frihandel eller protektionism” 1 – 5 hade 6 000 – 12 000 läsare medan sexan bara hade 883 läsare. Det är nog enda förklaringen till förlusten av läsare. Det är beklagligt med tanke på att sexan var en av de bättre och att det där finns länkar till de övriga fem. Ekonomi och historia är de ämnen som jag främst har behandlat i mina artiklar. 20 000 läsare är det högsta antalet läsare jag uppnått för någon artikel.
Utan Sourze hade jag nog inte levt i dag. Jag äter dagligen antidepressiva mediciner. Även under downperioder har jag dock kunnat skriva artiklar om ett tillräckligt intressant ämne dykt upp vid läsningen av tidningar och böcker.
.Jag har också varit sjuk och har nog förlorat läsare vid dessa uppehåll. Det förklarar nog att jag förlorade läsare på det ekonomiska området. Min artikelserie ”Frihandel eller protektionism” 1 – 5 hade 6 000 – 12 000 läsare medan sexan bara hade 883 läsare. Det är nog enda förklaringen till förlusten av läsare. Det är beklagligt med tanke på att sexan var en av de bättre och att det där finns länkar till de övriga fem. Ekonomi och historia är de ämnen som jag främst har behandlat i mina artiklar. 20 000 läsare är det högsta antalet läsare jag uppnått för någon artikel.
Utan Sourze hade jag nog inte levt i dag. Jag äter dagligen antidepressiva mediciner. Även under downperioder har jag dock kunnat skriva artiklar om ett tillräckligt intressant ämne dykt upp vid läsningen av tidningar och böcker.
måndag 10 januari 2011
AB Kina - ett politiskt mirakel.
I SvD den 7 jan. 2011 har Göran Leijonhufvud skrivit en artikel med rubriken ”Maktfaktorn AB Kina ett politiskt mirakel”. Underrubriken fångar i ett nötskal innehållet i artikeln. Den har följande lydelse.” För något decennium sedan firade västvärlden slutet på historien och den liberala demokratins triumf. Richard McGregors bok ”The party” beskriver ett kommunistparti som är på väg att stöpa om hela världsekonomin.”
Artikelns innehåll fick mig att tänka på det nazistiska Tysklands framgångar på det ekonomiska området på 1930-talet då de liberala demokratierna hade förlorat självförtroendet på grund av depressionens återverkningar. Tyskland hade, om man hade avstått från kriget, kunnat ha stöpt om världsekonomin på motsvarande sätt.
De östeuropeiska länderna 1989 framstår i eftervärldens ljus i mindre positiv dager på grund av den chockpolitik som de liberala politikerna genomförde efter murens fall då man skänkte bort statliga företag och beredde väg stenrika oligarker. Utan chockterapin hade levnadsstandarden varit mycket högre i nästan samtliga länder. Liberalismen förlorade stort i anseende på grund av de brådstörtande reformerna i till exempel Ryssland. I Kina vill man till varje pris undvika något liknande. Dessutom har det kinesiska kommunistpartiet 75 miljoner medlemmar och vill inte i första taget förlora sin maktägande ställning.
Om oppositionen blir alltför utmanande kan deltagarna bli fängslade något som skedde med fredspristagaren Liu Xiaobo. Leijonhufvud skriver följande :” Liu Xiaobo har snarare verkat i en lång tradition bland kinesiska intellektuella att framträda som ” lojala dissidenter”. Han har faktiskt inte pläderat för att avskaffa kommunistpartiets maktinnehav utan ” bara” gått in för att påtala olika missförhållanden. Men då och då behöver partiet statuera exempel och beordrade domstolen att ge honom ett ovanligt långt fängelsestraff.”
McGregor skriver:” Partiets förbluffande överlevnadsförmåga gör det mera till ett politiskt mirakel fastän det bygger på ekonomisk tillväxt.” Vad som är stötande för västvärlden, som för bara några år sedan firade historien slut och demokratins triumf, är att denna ekonomiska megatrend styrs av ett kommunistparti.
Artikelns innehåll fick mig att tänka på det nazistiska Tysklands framgångar på det ekonomiska området på 1930-talet då de liberala demokratierna hade förlorat självförtroendet på grund av depressionens återverkningar. Tyskland hade, om man hade avstått från kriget, kunnat ha stöpt om världsekonomin på motsvarande sätt.
De östeuropeiska länderna 1989 framstår i eftervärldens ljus i mindre positiv dager på grund av den chockpolitik som de liberala politikerna genomförde efter murens fall då man skänkte bort statliga företag och beredde väg stenrika oligarker. Utan chockterapin hade levnadsstandarden varit mycket högre i nästan samtliga länder. Liberalismen förlorade stort i anseende på grund av de brådstörtande reformerna i till exempel Ryssland. I Kina vill man till varje pris undvika något liknande. Dessutom har det kinesiska kommunistpartiet 75 miljoner medlemmar och vill inte i första taget förlora sin maktägande ställning.
Om oppositionen blir alltför utmanande kan deltagarna bli fängslade något som skedde med fredspristagaren Liu Xiaobo. Leijonhufvud skriver följande :” Liu Xiaobo har snarare verkat i en lång tradition bland kinesiska intellektuella att framträda som ” lojala dissidenter”. Han har faktiskt inte pläderat för att avskaffa kommunistpartiets maktinnehav utan ” bara” gått in för att påtala olika missförhållanden. Men då och då behöver partiet statuera exempel och beordrade domstolen att ge honom ett ovanligt långt fängelsestraff.”
McGregor skriver:” Partiets förbluffande överlevnadsförmåga gör det mera till ett politiskt mirakel fastän det bygger på ekonomisk tillväxt.” Vad som är stötande för västvärlden, som för bara några år sedan firade historien slut och demokratins triumf, är att denna ekonomiska megatrend styrs av ett kommunistparti.
lördag 8 januari 2011
Mina år på Sourze.
I dag fyller Sourze tio år och jag har varit med i nästan nio år. Jag började när jag var 66 och fyller 75 i nästa månad. Jag ser att Billy Butt har skrivit 314 artiklar på Sourze. Själv har jag 266 artiklar.
Mitt skrivande på Sourze har haft en mycket stor betydelse för mig personligen. Före 1966 visste jag inte att jag kunde skriva. Jag hade bara skrivit några artiklar när jag studerade vid universitetet. När jag inte blev lärare tänkte jag doktorera i historia. Det var först när detta inte blev av som jag började skicka in artiklar till olika tidningar. De blev alla refuserade. I juni månad 2002 skickade jag in den första artikeln på Sourze och sedan har det gått av bara farten. Jag har försökt att skriva en artikel i veckan men inte riktigt lyckats att hålla den takten. Det har väl inneburit att artiklarna inte varit riktigt genomarbetade och jag har blivit tvungen att omarbeta dem för att få dem publicerade. Ibland har det varit väl mycket citat och jag fått försöka att skriva med egna ord i stället för citatet.
Jag undrar ibland vilken påverkan jag har haft på dem som har läst mina artiklar. Jag tror att det har haft sin betydelse för en del i ledande ställning i samhället och särskilt de som är nåbara med länk. Jag tänker närmast på Per T. Ohlssons söndagsartiklar i Sydsvenskan. De läser jag på måndagarna på stadsbiblioteket.
Mitt skrivande på Sourze har haft en mycket stor betydelse för mig personligen. Före 1966 visste jag inte att jag kunde skriva. Jag hade bara skrivit några artiklar när jag studerade vid universitetet. När jag inte blev lärare tänkte jag doktorera i historia. Det var först när detta inte blev av som jag började skicka in artiklar till olika tidningar. De blev alla refuserade. I juni månad 2002 skickade jag in den första artikeln på Sourze och sedan har det gått av bara farten. Jag har försökt att skriva en artikel i veckan men inte riktigt lyckats att hålla den takten. Det har väl inneburit att artiklarna inte varit riktigt genomarbetade och jag har blivit tvungen att omarbeta dem för att få dem publicerade. Ibland har det varit väl mycket citat och jag fått försöka att skriva med egna ord i stället för citatet.
Jag undrar ibland vilken påverkan jag har haft på dem som har läst mina artiklar. Jag tror att det har haft sin betydelse för en del i ledande ställning i samhället och särskilt de som är nåbara med länk. Jag tänker närmast på Per T. Ohlssons söndagsartiklar i Sydsvenskan. De läser jag på måndagarna på stadsbiblioteket.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
