Färre ungdomar pressar arbetslösheten

Ungdomsarbetslösheten kommer att minska de närmaste åren på grund av små årskullar under det senaste sekelskiftet. Den som vinner valet i år får det mycket lättare att bekämpa arbetslösheten under valperioden.

Enligt SCB finns det så många personer i varje årsgrupp. Siffrorna avser år 2013.

               Ålder      Antal

               13        99 840

                14        97 560

                15        98 990

                16        100 560

                17        106 260

                18        114 140

                19        122 670

                20        127 690

                21        133 520

22                136 760

23                 139 220

24                 133 370

25                 131 990

26                 

Det finns således 40 000 fler 23- åringar än 16- åringar. Det är konstigt att ingen sida i valkampen har nämnt detta. Det kommer kanske att bli brist på arbetskraft i stället för arbetslöshet.

  

Kampen om välfärden har börjat.

Storföretagen och deras organisationer har i decennier målmedvetet arbetat för att omvandla den offentliga välfärden i Sverige till en vinstdriven marknad – och det har gått bra för dem. Sverige är ett land som uppvisar de flesta egenskaper som bruka krävas av en demokrati och har dessutom länge haft en stabil opinion för offentlig , icke vinstdriven välfärd. Trots detta har företagsintressena lyckats få igenom privatiseringar i internationell rekordskala.

Sent omsider har fackföreningsrörelsen börjat organisera sig för att motarbeta vinster i välfärden. Hur det skall bli avgörs i valet om ett halvår. För att bemöta kritikerna av de privata vinsterna har Vårdföretagen hyrt in en PR-firma som startat en kampanj för vad de kallar modern vård.

 Kampanjen visar också hur självförstärkande marknadsomvandlingen är. Det som för några årtionden sedan var idéer i huvudet på en grupp extrema ekonomer och ideologer bärs i dag upp av stora ekonomiska aktörer som är beredda att gå mycket långt för att försvara och utvidga sina intressen. 

Kina spås tuffa förbi USA.

Jag har under ett par års tid på grund av ombyggnad av stadsbiblioteket i Göteborg inte haft tillgång till Financial Times. Redan den första dagen jag läste tidningen fanns det en artikel av stort intresse för mig.

Artikeln ifråga var införd den 30 april 2014 och hade följande rubrik : ”China to overtake US as top economic power this year.”  USA har lett sedan man gick förbi UK 1872. Tidigare har man trott att Kina skulle gå om USA 1919. SvD refererar till FT den 3 maj 2014 med rubriken ” Kina spås tuffa förbi USA i år.”

Redan 18 mars 2011 var Kina en ledande producent av varor enligt FT med följande rubrik: ” China noses back ahead as top producer of goods.” I min artikel ” Kina världens främsta varuproducent.” finns också lite historik över världens främsta varuproducenter sedan medeltiden..500 – 1700 ledde Kina eller Indien, 1700 – 1850 Kina, 1850 – 1895 Storbritannien 1895 – 2010 USA och 2010 - ? Kina.. Enligt IHS Global Insight var Kinas varuproduktion 19,8 procent av världsproduktionen 2010 medan USA hade 19,4 procent av densamma. 1830 hade Kina 30 procent av den globala produktionen, vilken föll till 6 procent 1900 och 3 procent 1990. En fördel för USA är att den produceras av 11,5 miljoner arbetare medan det för samma produktion fordrades 100 miljoner kinesiska arbetare.

Krimhalvön ett ryskt stridsäpple i Ukraina.

I en artikel i SvD den 26 februari 2014 med rubriken ”Krimhalvön ett ryskt stridsäpple i Ukraina” skriver Örjan Berner, Sveriges ambassadör i Moskva 1989 – 94, om Krims förhållande till Ukraina och Ryssland.

Artikelns inledning har följande lydelse : ” Krim var en gång juvelen i det ryska imperiets krona, erövrat från Osmanska riket av Katarina den stora. Halvön med det strategiska läget hör i dag till Ukraina men vill helst ha en självständig ställning.”

För 60 år sedan, i februari 1954, överlämnade Nikita Chrusjtjov Krim som gåva från den ryska rådsrepubliken till den ukrainska. Berner skriver följande om bakgrunden till överlämnandet: ” Man ville hugfästa ett märkesdatum 300 år tidigare, 1654, i Perejaslav svor de ukrainska kosackernas ledare Bogdan Chmelnytskyj, lydnad till den ryske tsaren i Moskva.”

Före 1954 har Krim inte varit ukrainskt. Hade Chrusjtjov inte överlämnat Krim till Ukraina hade det inte varit ett politiskt problem i dag. Ryssar är i majoritet på Krim, väl över 60 procent av halvöns två miljoner invånare och språket som allmänt talas är ryska. I en folkomröstning i början 90-talet uttalade sig 93 procent för en suverän ”Krimrepublik”. Krim är känt som ett semesterparadis dit den ryska intelligentian vallfärdade. Tsar Nikolaj II lät bygga ett sommarresidens, Livadijapalatset, utanför Jalta. I detta tog Stalin emot Churchill och Roosevelt för att dela upp Europa efter andra världskriget. Efter kriget var Krim en kurort med sanatorier som sovjetiska arbetare befolkade.

Om Krim skrev Nobelpristagaren Solzjenitsyn 1998 följande:” Moskva borde haft modet att stödja Krimbornas  rättmätiga krav att tillhöra Ryssland. Det blodiga ingreppet i Tjetjenien grusade detta hopp om att återfå Krim.”

Berner kommer till följande slutsats : ” Den appell som Solzjenitsyn riktade till Rysslands ledare att återta Krim lär dock förklinga ohörd. Ryssland har bekräftat sitt intresse av ett stabilt Ukraina. En militär konflikt med detta land vore en katastrof också för Ryssland. Halvöns framtid får inte spelas bort med farliga äventyrligheter. Krims egna ledare har nog inget alternativ annat än att fortsatt lyda under Ukraina.”  

Det våras för världsekonomin.

I en artikel i Dagens Industri den 18 februari 2014 med rubriken Det våras för världsekonomin är lite mer optimistisk när det gäller utvecklingen av ekonomin globalt.

Jag börjar med att ange skuldsättningen som procent av BNP: ” Japan 243, Grekland 156, Italien 127, USA 106 , Euroområdet 95 , Frankrike 93 , Tyskland 80 och Sverige 38 procent av BNP. Enligt Maastristfördraget bör skuldsättningen inte överstiga 60 procent. Till och med Tyskland som anses ha en god ekonomi överskrider det uppsatta målet medan Sverige med råge underskrider målet.

I artikeln framhåller man att nivån på skulden inte har någon avgörande betydelse för tillväxten i ekonomin. Man skriver :” Det här är goda nyheter för världsekonomin. Många av de globala tungviktarna, som USA, Japan, EMU och Storbritannien har skuldkvoter som ligger oroande högt – kring eller över 90 procent av BNP. Men enligt IMF:s prognoser kommer skuldnivåerna i de här tongivande ekonomierna att stabiliseras eller till och med sjunka de närmaste fem åren. Det gäller även Japan som sticker ut med en statsskuld på över 240 procent av BNP.”

Det viktiga är att inte till varje pris hålla nere skuldnivåerna i händelse av externa störningar utan att ha en trovärdig plan för hur skuldnivån på medellång och lång sikt ska hållas i schack.

Artikeln har följande slutsats:” För den rika delen av världen betyder det att det är hög tid att ta en allvarlig funderare på hur kostnaderna kopplade till en åldrande och mer vårdkrävande befolkning ska hanteras.”

Kinas vägval hett i tillväxtländer.

I en artikel i SvD den 14 februari 2014 med rubriken ” Kinas vägval kan bli hett i tillväxtländer” redogör Louise Andrén Meiton för en intervju med Dambisa Moyo.

Artikeln har följande inledning : ” Kinas ledning är väl medveten om alla problem i landet och agerar, både på kort och lång sikt. Också USA:s och Europas politiker känner till problemen men deras fokus är mera kortsiktigt – demokratiska system har en inbyggd närsynthet. Det säger ekonomen och författaren Dambisa Moyo, som också spår att allt fler tillväxtländer kommer att vilja ta efter den kinesiska modellen.”

Enligt D. Moyo är det fel att tänka att politik och ekonomi är något statiskt. I stället bör man tänka på vilket system som är bäst under en ekonomisk utvecklingsperiod. Kinas regering försöker få 1,3 miljarder ur fattigdom och för det har statskapitalismen fungerat bra. Vi skulle vilja se en miljard kineser som köar för att få rösta. Men det tar tid att skapa demokratiska processer. Det finns demokratiska strukturer på plats på lägre nivåer i det kinesiska samhället. Essensen är att mat på bordet väger tyngre än en röstsedel.

Miljöproblemen avfärdas med att det finns fler solpaneler i Peking än någon annanstans i världen. När det gäller demokrati säger Moyo att demokrati inte utvecklas över en natt och därför kan demokratifrågan få stå tillbaka när tillväxtländer först prioriterar mat, rent vatten, minskad fattigdom och infrastruktur.

Kina kritiseras ibland för att hjälper odemokratiska ledare att behålla makten. Det är i vissa fall en riktig iakttagelse. Men kineserna tänker dock mera långsiktigt än västländerna. Kina är särskilt aktiv i Afrika där det finns många halvdemokratiska länder.

Första världskriget - en härdsmälta

Vem bar skulden till första världskrigets utbrott för hundra år sedan. Enligt den västtyske historikern Fritz Fischer var det tyska kejsarriket som bar huvudskulden till det första  världskrigets utbrott.” Han framhöll att Vilhelm II och den tyska militärledningen länge hade smitt planer att etablera en tysk hegemoni i Europa och utan skrupler tagit ett storkrig med i beräkningen.” Det skriver Barbro Eberan i SvD den 4 februari 2014 med rubriken Tysklands skuldfråga fortfarande infekterad.

Fischer framhöll att det fanns en tysk  ” särväg” (Sonderweg) som hade lett direkt från Vilhelm II till Hitler. Den konservativa delen av befolkningen ansåg däremot att Hitler var ett olyckfall i den tyska historien som genom propaganda och brutal terror tvingat det tyska folket att följa honom.

Eberan skriver  att ” Fischer-kontroversen” nådde sin kulmen under minnesåret 1964, ett halvsekel efter första världskrigets utbrott. Fischer åtnjöt stor respekt inte bara i utlandet utan hade också stort stöd i den unga tyska protestgenerationen. För de västtyska 68 – orna blev han en idol. När de klev upp på barrikaderna och krävde att krigsgenerationen äntligen skulle sluta skylla allt  på Hitler och i stället för att ta på sig ett eget ansvar för vad som skett använde de Fischers verk som slagträ i uppgörelse med föräldragenerationen.”

Krigsgenerationens barnbarn har tillräcklig distans till vad som skedde under 1900-talet för att känna sig personligt berörda och de har inte något behov att försvara sitt land. Men de vill förstå varför tidigare generationer tänkte och handlade som de gjorde och upplever 68-årsgenerationens anklagelser som destruktiva eftersom de blockerar kommunikationerna mellan generationerna.

Nu har barnbarnen fått en ny idol nämligen den australisk-engelske historikern Christopher Clark. Han hävdar i boken ”The sleepwalkers ”att de europeiska länderna likt sömngångare marscherat in i katastrofen 1914 utan att egentligen vara medvetna om vad de gjorde; att de snubblade in i ett krig som de egentligen inte önskade men heller inte aktivt sökte förhindra. Han skildrar den naivitet som härskade i Europa där inget krig förts under nästan ett halvsekel och ingen därför visste vad ett krig med moderna vapen verkligen innebar. Många hälsade kriget med jubel som ett reningsbad. Alla var lättsinniga och utgick från att kriget snabbt skulle vara avslutat.”

Jag har tidigare behandlat första världskriget i artikeln Första världskriget – en härdsmälta.

Pisachocken värst i välmående länder.

I en artikel i SvD den 23 december 2013 med rubriken ”Pisachocken värst i välmående länder” skriven av Magnus Oskarsson och K. G. Karlsson framkommer en rad överraskande resultat bland annat att Finland också fått resultatförsämringar trots att man anses ha bra lärare.

Artikelns inledning har följande lydelse:” De fem länder som försämrats mest i senaste Pisaundersökningen av skolresultat är alla välmående, Kanske är det så att friheten att göra livsval i dessa länder även medför en frihet att prioritera bort det som inte känns intressant.”

De fem länder som sammantaget försämrats mest är Sverige, Finland, Island, Nya Zeeland och Australien av vilka således Sverige försämrats mest. En orsak till detta dåliga resultat är att pojkarna i Sverige var särskilt lågpresterande vilket gör att man har svårt att förstå den information man möter i ett modernt samhälle.

Frågan om det fria skolvalet skulle vara boven i dramat tas upp i artikeln. Att avskaffa  skolvalet är knappast politiskt möjligt eller ens önskvärt. Jag har dock hört att högpresterande i en klass drar upp resultatet för de lågpresterande. En sak som inte tas upp i artikeln är invandringens betydelse för skolresultatet. En del av invandrarna är analfabeter och har därför ännu svårare än pojkar att tillgodogöra sig vad svenska skolan har att erbjuda.

I artikeln framhålls vidare att när det gäller kunskaper i moderna språk presterade svenska elever på toppnivå.

Biltillverkarnas stora utmaning stavas Kina.

I en artikel i SvD den 2 januari 2014 med rubriken ” Tillväxtmarknaden i Kina – nyckeln för bilindustrin” skriven av Jonas Fröberg. redogörs för hur västtillverkare av bilar kommer att styra i öst.

Revisionsfirman KPMP  har dragit ut trendlinjerna för bilindustrin fram till 2020 och sammanfattar analysen med Kina Kina Kina. Så dominerande verkar Kina bli. 2000 såldes i Kina  1,8 miljoner bilar , i USA  17,4 milj.. 2013 har Kina passerat USA med 21 milj. sålda bilar  mot USA:s 20,7. 2020 väntas Kina sälja 34,7 mot USA:s 17,4..USA får vara glad för oförändrad försäljning medan Kina säljer dubbelt så många bilar. Västeuropa kan kanske 2020 sälja samma antal som 2007 det vill säga 17 milj. bilar. Tillväxtmarknaderna finns i Kina, Indien och Brasilien.

En bil såld i Kina genererar dubbla vinstmarginalen mot en bil såld i Europa som i sin tur genererar dubbla vinstmarginalen jämfört med USA. 2020 kommer tre av fyra sålda bilar i världen fortfarande från de redan etablerade tillverkarna i Europa, USA, Japan och Korea. I Kina finns tillväxtpotentialen eftersom trots tillväxten det senaste årtiondet det endast finns 16 bilar per 100 invånare i åldersspannet 15 till 79 år. I USA kommer siffran vara 99 i Tyskland 69, i Frankrike 79

Fröbergs egen reflexion ” är att västtillverkarna  mycket väl kan få gigantiska bakslag i Kina. Alla utländska tillverkare har tvingats in i 50/50-ägda samriskbolag med inhemska bilbolag, i vilken relationerna har blivit alltmer spända när de kinesiska bilbolagen, ivrigt påhejade av kinesiska myndigheter, kräver en större del av kakan.”

Min egen reflexion över antalet sålda bilar i Kina är att Kina förhindrade att världen gick in i en depression 2008. Att sälja 21miljoner bilar under ett år i Kina fordrar en utbyggnad av bensinstationer, bilverkstäder, försäljningsställen och körskolor. Vägnätet måste byggas ut liksom parkeringsplatser. Kineserna måste vara skuldsatta över öronen och det kan skapa en kris i framtiden. Priserna på råvaror har hållits uppe genom den stora efterfrågan av till exempel stål. I artikeln står inte något om hur många av de sålda bilarna som var tillverkade i Kina. Rederierna får mycket att göra om kanske halva antalet sålda bilar skall fraktas till Kina.

Tillväxtmarknaden i Kina - nyckeln för bilindustrin.

I en artikel i SvD den 2 januari 2014 med rubriken ” Tillväxtmarknaden i Kina – nyckeln för bilindustrin” skriven av Jonas Fröberg. redogörs för hur västtillverkare av bilar kommer att styra i öst.

Revisionsfirman KPMP  har dragit ut trendlinjerna för bilindustrin fram till 2020 och sammanfattar analysen med Kina,Kina Kina. Så dominerande verkar Kina bli. 2000 såldes i Kina  1,8 miljoner bilar , i USA  17,4 milj.. 2013 har Kina passerat USA med 21 milj. sålda bilar  mot USA:s 20,7. 2020 väntas Kina sälja 34,7 mot USA:s 17,4..USA får vara glad för oförändrad försäljning medan Kina säljer dubbelt så många bilar. Västeuropa kan kanske 2020 sälja samma antal som 2007 det vill säga 17 milj. bilar. Tillväxtmarknaderna finns i Kina, Indien och Brasilien.

En bil såld i Kina genererar dubbla vinstmarginalen mot en bil såld i Europa som i sin tur genererar dubbla vinstmarginalen jämfört med USA. 2020 kommer tre av fyra sålda bilar i världen fortfarande från de redan etablerade tillverkarna i Europa, USA, Japan och Korea. I Kina finns tillväxtpotentialen eftersom trots tillväxten det senaste årtiondet det endast finns 16 bilar per 100 invånare i åldersspannet 15 till 79 år. I USA kommer siffran vara 99 i Tyskland 69, i Frankrike 79

Fröbergs egen reflektion ” är att västtillverkarna  mycket väl kan få gigantiska bakslag i Kina. Alla utländska tillverkare har tvingats in i 50/50-ägda samriskbolag med inhemska bilbolag, i vilken relationerna har blivit alltmer spända när de kinesiska bilbolagen, ivrigt påhejade av kinesiska myndigheter, kräver en större del av kakan.”