tisdag 31 maj 2011

Äldre greker mest sjuka?

DN den 30 maj 2011 skriver Annika Carlsson om antalet förtidspensionärer invandrare. Rubriken har följande lydelse:” Äldre greker mest sjuka” och inledningen ” De har slitit ut sig på grund av de tunga arbeten de fick,”

Här följer statistik där man anger procent av invandrarna som har förtidspension och antalet förtidspensionerade mellan 45 och 64 år. Här är statistiken :” Grekland 39 procent (4760), Jugoslavien 33 och(27 801), Turkiet 31 (13369), Libanon 26 ( 7162) Finland 23 ( 80251), Bosnien Hercegovina 22 (18723) Polen 22 ( 20891) Syrien 21 (6240) Iran 20 (24087) Chile 19 (10966).”

När det gäller de förtidspensionerade mellan 19 och 44 år finns följande statistik :” Indien 5 och (8847) , Colombia 5 (5972) , Finland, 5 (20547), Libanon 4 (13937) Grekland 4 (2162) Sri Lanka 4 ,(4752), Sydkorea 4 (7190) fd Jugoslavien 4 (28 826) fd Sovjet 4 (6240) Danmark 3 (7338).”

Men anledning av det stora antalet förtidspensionerade greker har Komninos Chaideftos ,ordförande i Grekiska riksförbundet, yttrats sig på följande sätt:” Jag är rädd för att uppmärksamhet kring de här siffrorna ska starta prat om att greker har utnyttjat systemet. Jag tror inte att det finns vare sig fler eller färre fuskare bland Greklandsfödda än bland andra grupper.”

torsdag 26 maj 2011

Sverige bör bli republik.

Som alla vänstermän är jag en anhängare av republik. Ämnet har blivit aktuellt genom Thomas Sjöbergs, Deanne Rauschers och Tove Meyers bok ”Karl XVI Gustav den motvillige monarken.” Jag har nu läst den boken.

Efter att ha läst boken står det nu ännu klarare för mig att republik är det enda förnuftiga statsskicket i ett land. I DN den 24 maj under rubriken ”Kung i gungning” skriver Erik Helmerson att ”monarkins styrka påstås vara dess kontinuitet. Den senaste veckans mediala cirkus kring kungen och ett antal bilder visar att det också kan vara dess svaghet. Om en president beter sig på ett sätt som får honom eller henne att riskera sitt och folkets anseende är presidenten borta efter nästa val. En monark kan få dras med samma misstag i decennier.”

Vad som skapar en föga avundsvärd situation för kungen är några bilder med nakna kvinnor och kungen som visades för TV4:s reporter. Den före detta torpeden och porrklubbsägaren Mille Markovic har i över ett halvt år hotat att visa upp bilder på kungen i komprometterande situationer. Han har tidigare i intervjuer i tidningar och tv beskrivit hur han monterade dolda övervakningskameror på sin källarklubb ” Club Power ”på Kungsholmen och hur dess kameror fångat monarken tillsammans med lättklädda unga kvinnor i känsliga situationer,(Expressen den 21 maj 2011).

Anders Lettström, kungens vän, har tagit på sig ansvaret för att kungen eventuellt varit i kontakt med kriminella kretsar och att ärendet därigenom var utagerat för kungens del. Det anser inte Peter Althin ,ordförande i republikanska klubben, ” I förlängningen kan det bli kriminellt.”

torsdag 19 maj 2011

Ådalenkravallerna.

Per T. Ohlsson har skrivit ännu en bra artikel. I Sydsvenskan den 15 maj 2011 med rubriken Åter till Ådalen slår han ett slag för Anders Isakssons tolkning av Ådalenkravallerna som ägde rum den 14 maj 1931 och där militären dödade fem demonstranter. För sin tolkning blev Isaksson persona non grata inom det socialdemokratiska partiet men jag anser, trots min vänsterståndpunkt, att Isaksson i huvudsak har rätt.

Artikeln har följande inledning:” Tragedin i Ådalen har med tiden etsat sig in i vårt kollektiva medvetande och har inom arbetarrörelsen fått en mytisk ställning.” Inte minst medverkar Erik Blombergs dikt med följande lydelse till detta :” Här vilar en svensk arbetare. Stupad i fredstid. Vapenlös,värnlös. Arkebuserad av okända kulor. Brottet var hunger. Glöm honom aldrig.

Dagen efter dödsskjutningen hölls en hetsig debatt i riksdagen där statsministern Carl Gustaf Ekman gjordes personligt ansvarig för mord. Den socialdemokratiske partiledaren Per Albin Hansson gjorde vid debatten följande yttrande :” Jag vågar göra gällande, att hela den trafik, som från kommunistiskt håll bedrives, och hela detta sätt att utnyttja upprörda stämningar gör, att när man skall söka de ansvariga, man måste ställa kommunisterna vid arbetsgivarnas och strejkbrytartransportörernas sida.”

Vid ett annat tillfälle yttrade sig Per Albin, angående kommunisternas utnyttjande av Ådalenkravallerna, på följande sätt :” Vilja vi inte gå våldets väg, då skola vi inte heller låta de oansvariga elementen ta ledningen i arbetarklassens kamp. Jag måste säga att i Ådalen var flatheten stor mot kommunisterna.”

Kommunisterna leddes av Hugo Silléns Moskva-trogna parti. De hade uniformer och armbindlar och efter denna händelse blev det uniformsförbud. Året efter Ådalen bildade Per Albin sin första regering efter en socialdemokratisk valframgång. Med ett kort avbrott sommaren 1936 skulle partiet styra Sverige i 44 år.

onsdag 11 maj 2011

Usama bin Ladins uppgång och fall.

I söndagsartikeln den 8 maj 2011 under rubriken ”Obamas ögonblick” beskriver Per T. Ohlsson hur president Carter1980 misslyckades att befria ambassadpersonalen som hade tagits som gisslan av regimen i Iran. Det var en av anledningarna till att Ronald Reagan kunde vinna valet på hösten samma år. Reagans makttillträde innebar att fanatiska antikommunister fick höga poster inom förvaltningen av USA:s utrikespolitik. Det innebar att USA stödde alla antikommunister hur odemokratiska de än var.

Sovjets inblandning i Afghanistan har enligt Bonniers stora lexikon följande uppkomsthistoria :” Efter flera blodiga vänsterkupper i slutet av 1970-talet och misslyckade reformförsök ryckte Sovjet in i landet i december 1979 och den Sovjettrogne Babrak Karmal blev president. Med hjälp av betydande sovjetstyrkor har regimen kontrollerat städer och vägar, medan gerillan fört sin kamp från motståndsnästen i bergen och exilläger i Pakistan dit ett par miljoner afghaner har flytt.”

David Brooks har skrivit en kolumn i DN den 10 maj med rubriken ” En obegriplig individ.”. Om Usama bin Ladin skriver han följande :” När Sovjetunionen hade invaderat Afghanistan organiserade han jihadturism och understödde unga idealistiska araber som ville kämpa mot inkräktarna. Själv deltog han inte aktivt i stridshandlingar och var snarare kurir eller organisatör.”
Brooks kommer till den slutsatsen att det är omöjligt att förutse den framtida utvecklingen. Detta med hänsyn till utvecklingen i Afghanistan och Usama bin Ladins uppgång och fall.

torsdag 5 maj 2011

Inflationen eldfängd fråga i Kina.

Johan Myrsten har under rubriken ”Stigande priser eldfängd fråga i Kina” i SvD den 3 maj behandlat frågan om de stigande priserna i Kina. Inledningen har följande lydelse :” Inflationen fortsätter att bekymra Kina, där lastbilschaufförer har strejkat mot höga bränslepriser och avgifter. Risken för ekonomisk överhettning och fler protester tas på stort allvar av landets ledare. Samtidigt får omvärlden inte längre samma hjälp av Kina att sänka sin egen inflation.”

När det gäller de strejkande chaufförerna har man tillmötes gått dem genom att sänka pålagorna i hamnarna. Premiärministern Wen Jiabao har förklarat att inflationsbekämpningen har högsta prioritet och ledarna väntas strama åt penningpolitiken. Den 4 april justerade centralbanken upp styrräntan för fjärde gången sedan oktober. Det verkar inte ha hjälpt för BNP har ökat med 9,7 procent för första kvartalet och inflationen var 5,4 procent den högsta på tre år. Bakom den totala inflationen ligger i hög grad de ökade matpriserna som var 12 procent högre än under mars föregående år.

Myrsten skriver följande :” Prisökningarna i Kina är delvis en följd av de enorma stimulansinsatser som sattes i gång under den globala finanskrisen 2008. Massiva investeringar finansierades då med statligt stöd och en radikal ökning av bankutlåningen. Den kreditvågen drev sedan upp bostadspriserna och aktiekurserna. Men det är inte bara priserna som stiger i Kina. Minst lika snabbt ökar lönerna som åtminstone i kustprovinserna höjts med 10-20 procent om året ibland mer.”

Det faktum att lönerna stiger i Kina gör att kineserna kan efterfråga mera varor både inhemska och importerade men gör samtidigt att Kina inte, som man gjort tidigare, kan minska den globala inflationen. För amerikanska företag utgör högre priser på kinesiska produkter en lättnad i konkurrensen men för tillverkningsföretag och konsumenter runt om i världen innebär det dyrare komponenter och vardagsvaror.