torsdag 24 november 2011

Mörkblå fond är farligare.

Ulf Wickbom har i tidningen Barometern under rubriken ”Mörkblå fond är farligare” den 16 november 2011 behandlat hur olika högerextrema riktningar behandlas jämfört med vänsterextrema. Själv har jag större delen av mitt liv varit vad man kallar vänsterextrem och jag har aldrig skämts för det.

Wickbom skriver : ” Det är nästan lite fint att gråna mot en illröd bakgrund. Den sortens revolutionära verksamhet är romantisk. Bruna kulisser luktar ölkällare och ekar av stöveltramp.”

I artikeln behandlas Ingvar Kamprads högerextrema böjelser i ungdomen och hur han hade fått klä skott för detta. Om detta skriver Wickbom följande : ” Vem var inte lättförförd i ungdomen, när hormonerna härjade som värst och de enkla sanningarna erbjöd en nödutgång ur förvirringen.” Till detta kan jag tillägga att Kamprad fortsatte att vara aktiv långt efter världskriget slut och uppgifterna om judeutrotningen blivit känd.

Hitler som Gud anses väl som en omöjlig boktitel. Med Stalin som Gud går däremot bra. Det tycker författaren Magnus Utvik som skriver om tre egna tonår i sekten Kommunistiska Partiet i Sverige KPS. Det tog honom 25 år att göra upp med denna irrfärd. Nu för tiden pratar han böcker i tv-soffan.

Statsvetaren Tommy Möller har skrivit en bok om högerledaren Gunnar Heckscher som var partiledare mellan 1961 och 1964. När han var politiskt aktiv på 1930-talet tillhörde han högerpartiets nya generation.

Wickbom skriver : ” Hos denna generation saknades i allt väsentligt den skepsis mot demokrati och parlamentarism som under lång tid kommit att sätta sin prägel på den äldre generationens politiker. Den hade motarbetat den allmänna rösträttens införande och försvarade kungamakten när krav restes på ett mer parlamentariskt styrelserätt.”

Enligt Wickbom startade Heckscher en idémässig förnyelse som leder fram till dagens arbetslinje. Den började då formuleras. Med ekonomiskt självständiga medborgare skulle samhället i dess helhet bli rikare, även kulturellt.

tisdag 15 november 2011

Enorm kraftutveckling i Kina

På 800-talet, när Europa var nedsänkt i medeltida mörker, började kineserna trycka böcker, 600 år före tysken Gutenberg. Kineserna var också först med pappret, krutet och kompassen. Kina, världens äldsta civilisation och statsbildning, utvecklade på ett tidigt stadium ett centraliserat styre utan motsvarighet på andra håll. En anledning var risets betydelse för ekonomin. Risodling kräver noggrannhet, jämna vattenflöden och terrasserade fält. Det blev därför nödvändigt med gemensamma lösningar, planering och underhåll.

Kina är ett totalitärt samhälle och det saknas kreativitet och innovationsklimat i detta samhälle. Men i takt med att ekonomin utvecklas och levnadsstandarden höjs så kommer kanske demokratiska drömmar att uppstå men Kina är i grunden ett auktoritärt samhälle med en rak linje från Konfucius till Mao.

Ingenstans utmed linjen från Konfucius till Mao har Kina upplevt något som motsvarar den västerländska upplysningen, det vill säga ett genombrott för idéer om mänskliga fri- och rättigheter och jämlikhet som låg bakom västvärldens fenomenala kraftutveckling – politiskt, ekonomiskt, socialt – under 200 år.

Uppgifterna i denna artikel kommer från Per T. Ohlssons söndagsartikel i Sydsvenskan med rubriken ”Mirakel med förhinder” den 6 nov. 2011. Jag är inte lika pessimistisk när det gäller kreativiteten och innovationsklimatet i Kina. Hundratusentals kineser har studerat vid västerländska universitet och har lärt känna idéer om mänskliga fri- och rättigheter. Kina genomgår nu en enorm kraftutveckling liknande den som västvärlden genomgick de gångna 200 åren.

fredag 11 november 2011

Mirakel med förhinder.

I denna artikel utgår jag från två artiklar i Sydsvenskan av Per T. Ohlsson den ena från den 30 okt. 2011 med rubriken ”Europas fyra kriser” och den andra från den 6 nov. 2011 med rubriken ”Mirakel med förhinder”.

De fyra kriserna är av finansiell, realekonomisk, institutionell och politisk art. Den finansiella är allvarlig på grund av den exponering som skuldtyngda stater utsätter bankerna för. De realekonomiska problemen är främst en 10 procents arbetslöshet i eurozonen. Och de institutionella avarterna är att de trots fördragsändringar, senast Lissabonfördraget, brister det i effektivitet mellan unionens regelverk. I den fjärde dimensionen, den politiska, är när nationella intressen sätts före de gemensamma behoven.

Dessa kriser har i första hand kunnat utnyttjas av främlingsfientliga krafter. Bland dessa kan nämnas Frihetspartiet (PVV) med 15,5 procent i senaste nederländska valet, Dansk folkeparti med 12,3, Nationella fronten har en stark ställning i Frankrike, Sannfinländarna i Finland fick 19,0, Österrikiska Frihetspartiet (FPÖ) fick 17,5 procent av rösterna 2008 och ungerska Jobbik stöddes av 16,7 i förra årets val. Detta är några av de mest framträdande segrarna för krafter som rider på den främlingsfientliga vågen.

Per T. Ohlsson avslutar med ett ”worst case scenario med växande nationalism och en kollapsande euro – och i förlängningen ett kollapsande EU – skulle Europa fösas tillbaka till mellankrigstiden : protektionism, fällda gränsbommar, territoriella konflikter, cyniskt maktspel, skiftande allianser.”

I Per T. Ohlssons artikel om Kina framhåller han att Kina fram till i början av 1800-talet var världens största ekonomi. Han skriver : ” På 800-talet, när Europa var nedsänkt i medeltida mörker, började kineserna trycka böcker, 600 år före tysken Gutenberg. Kineserna var också först med pappret, krutet och kompassen. Kina, världens äldsta civilisation och statsbildning, utvecklade på ett tidigt stadium ett centraliserat styre utan motsvarighet på andra håll. En anledning var risets betydelse för ekonomin. Risodling kräver noggrannhet, jämna vattenflöden och terrasserade fält. Det blev därför nödvändigt med gemensamma lösningar, planering och underhåll.”

Ohlsson framhåller att Kina är ett totalitärt samhälle och det saknas kreativitet och innovationsklimat i detta samhälle. Men i takt med att ekonomin utvecklas och levnadsstandarden höjs så kommer kanske demokratiska drömmar att uppstå men Kina är i grunden ett auktoritärt samhälle med en rak linje från Konfucius till Mao.

Ohlsson gör följande slutsats :” Ingenstans utmed linjen från Konfucius till Mao har Kina upplevt något som motsvarar den västerländska upplysningen, det vill säga ett genombrott för idéer om mänskliga fri- och rättigheter och jämlikhet som låg bakom västvärldens fenomenala kraftutveckling – politiskt, ekonomiskt, socialt – under 200 år.”

måndag 7 november 2011

Moderaternas mörka meriter.

Moderaterna har varit emot de mesta av välfärdsreformerna under 1900-talet. Eller som Ann Charlotte Altstadt skriver i Aftonbladet Kultur 29 oktober :” Den välfärdsstat som tidigare attackerats med grova glåpord och uppenbara lögner, erövras nu och görs moderat.”

Det hindrar inte att reformerna kan gå för långt som när man utlovade en sjätte semestervecka men blev tvungen att ta tillbaka löftet när ekonomin försämrades under 1990-talet. Då var det Göran Persson och centerns Olof Johansson och sedan Persson i samarbete med miljöpartiet och vänsterpartiet som klarade de åtstramningar som var nödvändiga för att nå ballans i samhällsekonomin. Det är anledningen till att Sveriges ekonomi inte liknar Greklands.

Internationalen n:r 44 den 4 nov.2011 behandlar under rubriken ”Moderaternas mörka meriter” detta partis motstånd till reformer. Så här ser den verkliga historiken ut enligt Aftonbladet den 25 oktober :” 1904-1918 Nej till allmän rösträtt
1919 Nej till kvinnlig rösträtt.
1923 Nej till avskaffandet av dödsstraff.
1934 Nej till a-kassa.
1946 Nej till allmän sjukförsäkring.
1947 Nej till allmänna barnbidrag.
1953 Nej till fri sjukvård
1959 Nej till ATP.
1970 Nej till 40-timmarsvecka.
1974 Nej till fri abort
1976 Nej till femte semesterveckan
1994 Nej partnerskapslag för homosexuella.
2004 Ja till sänkt a-kassa och sjukpenning
2006 Nej till upprustning av den offentliga sektorn.
2006 Nej till höjd a-kassa
2006 Nej till höjd sjukersättning.
2007 Ja till sänkt sjukersättning.

onsdag 2 november 2011

Kriget gjorde moderaterna till demokrater.

Jag har använt tre källor i denna artikel. De är dels Henrik Arnstads artikel i SvD den 22 okt. 2011 med rubriken ”Visionerna saknas i S” och dels Sverker Oredsson svar i SvD den 31 okt. 2011 med rubriken ”Borgerligt demokratistöd redan under krigsåren” och slutligen Arnstads svar samma dag i SvD med rubriken ”Kriget gjorde moderaterna till demokrater.”

Inledningen i Arnstads första artikel har följande lydelse :” Under storhetstiden på 1900-talet var det socialdemokraterna som byggde framtiden. Sedan tog nyliberalismen över begreppet och det är just avsaknaden av framtidsdrömmar som är vänsterns stora problem.”

Inledningen till replikskiftet har följande lydelse :” Högern och Folkpartiet tog visst ställning för demokratin under andra världskriget och åren därefter. Det skriver professor Sverker Oredsson som svar på Henrik Arnstads debattartikel den 22/10. Svårt att avgöra var gränsen går för symboliskt motstånd menar Henrik Arnstad.”

Arnstad påpekar att det var socialdemokraterna som byggde framtiden medan högern fortfarande var präglad av konservatism. Högerledaren Jarl Hjalmarsson hade tidigare yttrat att han ville ” mala sönder den demokratiska ideologin och ersätta den med egna positiva begrepp.” Det fick han inte tillfälle att genomföra i praktiken då det fattiga och eländiga förflutna hade ersatts av ett välfärdssamhälle i socialdemokratisk tappning. Folkpartiet skulle ha föredragit en tysk seger de viktiga åren 1940-41 påstår Arnstad.

I replikskiftet gör Oredsson följande påståenden :” 1. Högern var inte under åren 1945-1968 präglad av antidemokrati. 2. Folkpartiet hade förvisso inte föredragit en tysk seger under andra världskrigets kritiska år 1940-41 Påståendet är helt absurt. 3. Liberalismen förmådde inte bara göra symboliskt motstånd angående socialdemokratins hegemoni. Det var folkpartiets och särskilt Bertil Ohlins kraftiga motstånd som gjorde att socialdemokraterna avstod från socialistiska planer efter 1948 års val.”

Arnstad svarar att det är korrekt att högern efter 1945 inte längre präglades av antidemokrati. När det gällde stödet till fascister gällde att liberaler föredrog svartskjortor framför kommunister. Under 1930-talet hette det ” hellre Hitler än Stalin även i Sverige”.