Kineser tänker om.

I en artikel den 22 februari 2013 i SvD med rubriken ” Svår balansgång för Xi i smogens Kina” skriver Johan Myrsten om hur partichefen Xi Jinping försöker balansera olika intressen i Kina.

Artikeln har följande inledning :” Partichefen Xi Jinping och den nya ledningen i Kina har gått balansgång på flera linor efter sitt tillträde. Nya ekonomiska reformer har förebådats, men frågan är vad som verkligen genomförs och hur mycket av sin makt partiet vågar riskera.”

Xi tillträdde som partiledare i november förra året och kommer att bli president i mars månad vid folkkongressen då även premiärminister utses. Som framgår av rubriken till denna artikel kommer miljön att spela stor roll de närmaste åren. En statsanställd geolog uppger att 90 procent av grundvattnet är förorenat i städerna. När det gäller luftföroreningarna har det uppmätts 40 gånger högre än gränsvärdena. Ett annat stort problem är korruptionen som grasserar inom kommunistpartiet. För att minska inkomstklyftorna i landet föreslogs den 6 februari i år att minimilönen skulle höjas till 40 procent av lönenivån i städerna där inkomsterna är tre till fyra gånger högre än på landsbygden.

I en artikel i Dagens Industri den 25 februari 2013 med rubriken ”Kina tänker om” skriver Jenny Hedelin om hur ungdomarna i Kina har andra värderingar än den äldre generationen.

Artikeln har följande inledning : ” Många av Kinas migrantarbetare lämnar sina arbetsgivare i sticket nu när det kinesiska nyårsfirandet är till ända – de stannar hellre i hemtrakterna trots sämre villkor. För allt fler av den unga generationen kineser har lycka och livskvalitet blivit viktigare än att maximera lönen.”

Ungdomar födda på 1980- och 1990-talen har en högre utbildningsnivå än sina föräldrar och föredrar att arbeta i servicesektorn än inom den monotona tillverkningsindustrin även om man får lägre lön. Även skolorna har påverkats. Echo Cao ,30 år och advokat säger följande :” Jag avskydde att plugga även om jag var bra på det. Det var för mycket läxläsning och press – så skall inte mina barn ha det.”  När det gäller arbetstiden säger Cao följande: ” Normalt jobbar jag från 9 till 18 med 30 eller en timmes lunchrast. Jag är villig att arbeta övertid eller på helger ibland men inte varje dag. Om så var fallet skulle jag inte ta det här jobbet.(-) Jag värdesätter balansen mellan arbete och privatliv – livet är inte bara jobb.”

I en artikel i Dagens Industri den 18 februari 2013 med rubriken ” Kina på farlig väg” varnar Jenny Hedelin för den ekonomiska utvecklingen i Kina.

Artikeln har följande inledning : ” Analytiker efterlyser drastiska åtgärder för att bromsa den skenande utvecklingen i den kinesiska skuggbanksektorn. Samtidigt varnar kreditvärderingsinstitut för att skuldbördan är oroande hög i vissa av landets provinser.”

När jag följt utvecklingen i Kina har jag ofta stött på spådomar att det ekonomiska undret snart är över. Bankerna skulle vara svårt skuldsatta och den ekonomiska statistiken var överdriven. Varje gång visade sig farhågorna starkt överdrivna och det är de nog denna gång också. Kina har haft en årlig tillväxt på tio procent de senaste tjugo åren.

Weisheng Han, analytiker på Citi-group i Shanghai säger till nyhetsbyrån Bloomberg : ” I detta skede är risken kontrollerbar, men om sektorn fortsätter att växa utan reglering kan detta vara en tidsinställd bomb.”

Det var hög grad Kinas förtjänst att världen inte övergick till en depression efter bankkollapsen 2008. Det blev i stället en recession som fortfarande varar. En ljuspunkt var bric-länderna (Brasilien, Ryssland, Indien och China) som de senaste åren har haft en hög tillväxt.   

Baltländerna räddade oss ur krisen.

I en artikel i Metro den 3 mars 2011 med rubriken ”Baltländerna räddade oss ur krisen” klargör Johan Norberg vilken tacksamhetsskuld Sverige står till de baltiska länderna.

Artikeln har följande inledning :” Det var inte Reinfeldt eller Borg som räddade oss ur finanskrisen, utan nedskärningar och hårt jobb i Baltikum, skriver Johan Norberg.”

Under krisen i Baltikum sjönk BNP med 15 procent och man väntade att länderna skulle devalvera sina valutor för att man lättare skulle kunna exportera sig ur krisen. Det faktum att man inte gjorde detta räddade de svenska bankerna, särskilt Swedbank som hade lånat ut mycket pengar. Lönerna sänktes med upptill 30 procent och sjukhus och skolor stängdes. Det slog hårt mot folket men förhindrade ett sammanbrott. De baltiska länderna kunde betala sina skulder.

Norberg skriver :” De tog vår smäll – och de gjorde det utan knot och utan upplopp, vilket många av dem förklarar med att de hade det betydligt värre under sovjetisk ockupation och har sett hur de kan skapa en bättre framtid genom att bita ihop på kort sikt. Nu växer ekonomierna åter igen och lönerna ökar.”

Balterna har till och med valt om de politiker som genomförde reformerna och Estland har infört euron som sin valuta.