Kinas vägval hett i tillväxtländer.

I en artikel i SvD den 14 februari 2014 med rubriken ” Kinas vägval kan bli hett i tillväxtländer” redogör Louise Andrén Meiton för en intervju med Dambisa Moyo.

Artikeln har följande inledning : ” Kinas ledning är väl medveten om alla problem i landet och agerar, både på kort och lång sikt. Också USA:s och Europas politiker känner till problemen men deras fokus är mera kortsiktigt – demokratiska system har en inbyggd närsynthet. Det säger ekonomen och författaren Dambisa Moyo, som också spår att allt fler tillväxtländer kommer att vilja ta efter den kinesiska modellen.”

Enligt D. Moyo är det fel att tänka att politik och ekonomi är något statiskt. I stället bör man tänka på vilket system som är bäst under en ekonomisk utvecklingsperiod. Kinas regering försöker få 1,3 miljarder ur fattigdom och för det har statskapitalismen fungerat bra. Vi skulle vilja se en miljard kineser som köar för att få rösta. Men det tar tid att skapa demokratiska processer. Det finns demokratiska strukturer på plats på lägre nivåer i det kinesiska samhället. Essensen är att mat på bordet väger tyngre än en röstsedel.

Miljöproblemen avfärdas med att det finns fler solpaneler i Peking än någon annanstans i världen. När det gäller demokrati säger Moyo att demokrati inte utvecklas över en natt och därför kan demokratifrågan få stå tillbaka när tillväxtländer först prioriterar mat, rent vatten, minskad fattigdom och infrastruktur.

Kina kritiseras ibland för att hjälper odemokratiska ledare att behålla makten. Det är i vissa fall en riktig iakttagelse. Men kineserna tänker dock mera långsiktigt än västländerna. Kina är särskilt aktiv i Afrika där det finns många halvdemokratiska länder.