Jag har tidigare behandlat den svenska skolan. I en artikel
med rubriken ” Svenska skolan bättre än sitt rykte” har jag 2008 kommit fram
till att den svenska skolan när allt kommer omkring inte var så dålig som
framkommit i dåtidens skriverier.
I nutida skriverier har man från universitetshåll noterat
att eleverna som börjar universitetsstudier varken kan läsa eller skriva. Det
låter alarmerande. En orsak till den bristande läskunnigheten kan vara
betygsinflationen som beror på den ökande konkurrensen mellan privata och
kommunala skolor.
Artikelförfattaren Philip Whyte frågar sig vad som gör de
holländska och de nordiska eleverna speciella. Han kommer fram till att läs-
och räkneförmågan hos 15-åringarna är högre än i Sydeuropa men att skoltidens
längd också är av avgörande betydelse. I Danmark, Sverige och Finland har 90
procent av 25- till 34-åringarna slutfört gymnasiet (upper secondary education)
och 40 procent gått vidare till universitet och högskolor (tertiary education).
I Portugal är motsvarande siffror 43 resp. 19 procent och i Grekland 57 resp.
25
procent. De brittiska universiteten är bland världens bästa
men bara en av fyra fullbordar gymnasiet.
Min artikel som skrevs 2008 har följande avslutning: ” Att
den svenska skolan jämförs med den i Holland och Finland som har erkänt bra
skolor måste anses som mycket tillfredsställande sett ur svensk synpunkt.” I
artikeln ”Var pluggskolan bättre?” har jag beskrivit skolan i Holland och i
artikeln ”Tillbaka till kunskapsskolan” har jag gjort detsamma med den svenska
skolan.