Är Buddha svaret?

När jag åt på Röda korset såg jag National Geographic (nr 14, 20 dec.2005). På framsidan ställs frågan " Är Buddha svaret? Då gick tankar genast till min buddhistiske och holländske vän Gerrit Otterloo (Eddy). Han hade nycklarna till min lägenhet när jag blev inlagd på sjukhus och var min kontakt med yttervärlden den första tiden på sjukhuset.
Han skrev förordet till min bok Mitt livs funderingar( artiklar 2000-2003) och har varit lärare i holländska vid Göteborgs Universitet och har doktorerat. Han skriver följande:" Yngve Karlsson föddes år 1936 i ett lantbrukarhem i Småland. Med tiden läste han till en fil. kand.-examen och gick på lärarhögskolan utan att bli lärare. Han blev i stället bokslukare och flitig tidningsläsare.
Yngve är mycket beläst, inte bara i historia och politik, sina huvudintressen, utan även i många andra ämnen på en bred skala som sträcker sig från jordbruk, via psykologi till olika religioner. Det gör att han kan ha en givande konversation med de flesta.
När jag lärde känna Yngve för ett tiotal år sedan fick jag inte riktigt samma intryck av honom. Jag fann honom alltför låst i sin politiska syn. Med åren har den med hans egna ord " evigt unge studenten" emellertid blivit betydligt öppnare och lyssnar villigt på åsikter som kan komplettera det han själv kommit fram till. Det är en vacker "spirituell" utveckling!
Samtidigt förblir Yngve sig evigt (för att ännu en gång använda ordet) lik. Om det är riktigt att säga att han inte gjort någon klassresa får bli osagt. Vi måste givetvis medge att han fortfarande gräver, påtar och rensar, fast numera inte i jorden utan snarare i tidningar och böcker. När han blev sjuk(se nedan) och jag kom hem till honom fann jag att varje rum och varenda möbel belamrades av böcker och andra papper, från dyra illustrerade historiska verk till pocketutgåvor.
På senare år har vi träffats nästan varje förmiddag på Konditori Opera och läst dagens tidningar och pratat om ditt och datt. Yngves kommentarer på aktuella artiklar om internationella politiska händelser har ofta kastat ett för mig nytt och djupare ljus på aktualiteterna. I sådana stunder visar han sig vara väl bevandrad i 1900-talets historia och ofta i bakgrunden till den. Efter läsningen tar Yngve en lång promenad i Slottsskogen och " funderar". Därpå går han till stadsbiblioteket och läser Financial Times och andra tidningar.
Datorn har, efter pensioneringen, betytt mycket för Yngve. Tack vara den spottar han fram den ena artikeln efter den andra. All hans uppsamlade kunskap printade han ner, ofta nattetid, i ett tempo så högt att han höll på att stupa. Han var utbränd. Han kunde inte längre sova om nätterna och vacklade vid förtvivlans brant. Han trodde att han skulle trilla av "pinn". Men till slut lyckades han bli inlagd och komma tillbaka till ro och hälsa. Konfrontationen med den egna döden var en djup upplevelse. Han var glad över att i skrift ha bevarat sina tankar för framtiden. De utgör hans livsverk. Att ha diskat och burit ut tidningar i många herrans år ansåg han inte ge honom nog människovärde. De föreliggande artiklarna ger hans liv mening. Så småningom anslöt sig naturligvis andra till tidningsläsarhörnan. Någon av dessa vänner föreslog att göra denna pocketbok. I sanning en god idé!"
Ovanstående citat beskriver väl mina kontakter med Eddy och hur hans hjälpte mig när jag befann mig vid en " förtvivlans brant" Det för mig osökt till buddhismens lära vars tibetanska del Eddy ansluter sig till. I artikeln i National Geographic skriver Perry Garfinkel följande om Buddha:" I de flesta versioner är man dock överens om att den gifte prinsen som 29-åring kände sig desillusionerad över sina enorma rikedomar och begav sig utanför palatsets murar. För första gången mötte han ålderdom, sjukdom och död. Hans möte med livets smärtsamma realiteter berörde honom så djupt att han lämnade sin bekväma tillvaro och gav sig ut och letade efter något som kunde få människans lidande att upphöra. Under sex års tid utsatte han sig för samma försakelser som andra asketer – han fastade, iakttog tystnad och levde ensam i en grotta – tills han insåg att han inte hade hittat vad sökte. Det måste finnas en annan väg, tänkte han, en " medelväg" mellan ohämmad njutning och askes./-/
Han kom fram till läran om de fyra sanningarna: 1)All existens är lidande, psykiskt eller fysiskt.2)Lidandet har sitt ursprung i begäret, eller livstörsten. 3) Genom att begäret upphävs kan även lidandet upphävas. 4) Det finns ett sätt att upphäva lidandet: den ädla åttafaldiga vägen. Den visar oss "rätt" beteende och "rätt" tankar. Den åttafaldiga vägen är ett slags moralisk kompass som leder till ett liv präglat av visdom (rätt åskådning, rätt tanke), dygd(rätt tal, rätt handlande, rätt yrke) och mental disciplin( rätt strävan, rätt uppmärksamhet, rätt koncentration).
Även om jag själv är ateist sprider jag gärna kunskaper om världens mest fredliga religion Buddhismen. De är inte så många eftersom man inte ägnar sig åt att skaffa sig proselyter i samma utsträckning som islam och kristendomen. Det gör den sympatisk i mina ögon. Man kan undra hur folket i Kina hade sett på världen om de hade övergått till buddhismen under Tangdynastin på 800-talet som de höll på att göra. I stället blev det konfucianismen och kommunismen som har format dagens Kina.
Hur tänker Burmas buddhistiska munkar när de demonstrerar mot militärregimen? Hur stark är det buddhistiska tänkandet ibland befolkningen? En insändare i Financial Times den 24 okt. 2007 om Burmas förflutna har jag lagt in i kommentarerna till min artikel Om Indien och Burma. Jag kom i kontakt med det indiska tänkandet i Harri Krishna men det var den hinduiska formen av religion antar jag. Jag har inte funderat på skillnaderna mellan hinduism och buddhism.