måndag 7 januari 2008

Om människans dårskap, del 2

När jag nu läst Anne Applebaums bok Gulag har jag samtidigt haft i tankarna världens kanske mest meningslösa krig, Första världskriget. Det kriget var liksom Koreakriget en 1900-talstragedi av stora mått.
Om kriget i Korea skriver Paul Johnson i Moderna tider följande:" Koreakriget var en typisk 1900-talstragedi. Det inleddes av ideologiska skäl utan minsta skymt av moraliskt berättigande eller något folkligt stöd. Det dödade 34 000 amerikaner, en miljon koreaner och en kvarts miljon kineser. Det uppnådde inga syften. Alla dess konsekvenser var oavsiktliga. Förloppet utmärktes av den ena grova misstaget efter det andra."
Om första världskriget skriver Paul Johnson följande:" Naturligtvis var det krig ungdomen ville ha. Den första bortskämda "ungdomsgenerationen" gick villigt ut i ett krig som den äldre generationen nästan utan undantag betraktade med skräck eller fatalistisk förtvivlan. Bland den artikulerade medelklassungdomen var detta krig, åtminstone i början, det mest populära i historien. Det kastade ifrån sig gitarrerna och grep i stället efter gevär./-/ Unga tyska författare som Walther Flex, Ernst Wurche och Ernst Jünger firade vad Jünger kallade "det heliga ögonblicket" som inträffade i augusti 1914./-/
Vintern 1916-17 hade krigslusten försvunnit. Allteftersom striderna fortsatte utan slut i sikte vände sig den blodbesudlade och desillusionerade ungdomen mot den äldre generationen med förakt och stigande vrede. Överallt i skyttegravarna talades det om en uppgörelse med de "skyldiga politikerna" och det "gamla gänget""
De här två citaten visar hur dåraktiga krigen är. Någon liknande dårskap måste Stalin ha drabbats av när han organiserade Gulag men varje sak måste bedömas efter sin tid. När det gäller 1920-talet är det inte säkert att politiska fångar behandlades så mycket bättre i andra länder med diktatur men då var det minoriteter, kommunister och vänstermän som satt i deras fängelser och läger av olika slag. I och med Hitlers makttillträde 30 januari 1933 brutaliserades Europa i politiskt hänseende i hög grad. Nu leddes Tyskland av till 100 procent övertygade nazister. Endast kommunisterna kunde leva upp till samma förmåga att ingjuta övertygelse hos partimedlemmarna. Båda rörelserna var totalitära och bara ett annat totalitärt land kunde besegra Tyskland. Ont kan i vissa fall bara med ont förgås. Häri ligger Stalins och Sovjets roll i världshistorien.
Jag har inte så mycket att invända mot Applebaums beskrivning av Sovjet fram till 1960 då jag blev politiskt intresserad och en vänsterman. Jag upplevde tövädret, Solzjenisyn och de övriga dissidentenas förehavanden. Efterhand blev jag mer och mer upprörd över hur ensidig nyhetsrapporteringen var på den tiden. År 1965 inträffade ett massmord på kommunister i Indonesien som general Suharto senare president var ansvarig för. Kommunisterna var också dissidenter i en mening men eftersom de var kommunister så de hade inte något som helst människovärde i den s.k."fria" världen. Ingen av människorättskämparna har föreslagit att det inrättas en kommission som utreder huruvida det var bara medlemmar i indonesiska kommunistpartiet eller det också var fruar, barn och föräldrar som avrättades. Vissa som inte var kommunister avrättades sannolikt också. Det var nog inte bara medlemskapet i ett parti som innebar en dödsdom.
När det gäller Kambodja eller Kampuchea som det hette då, går jag till Bonniers uppslagsbok där det står följande:" Kung Sihanouk råkade under Vietnamkriget i motsättning till USA, som 1969 inledde bombningar av FNL-baser i Kambodja och 1970 invaderade landet. Sihanouk störtades och den konservative Lon Nol proklamerade med USA:s stöd
Khmer-republiken. Efter ett blodigt inbördeskrig erövrades 1975 huvudstaden Phnom Penh av den kommunistiska gerillan." Resten av historien är känd och behöver inte upprepas. De röda
Khmererna har nu ställts inför rätta men inte Nixon som bombade och invaderade Kambodja och som gjorde att de fick makten i landet och det var Vietnam som störtade dem från makten 1979 och tillsatte Heng Sam-rin som fortfarande är Kambodjas president. Av övriga kommunister betraktas inte de röda khmererna inte som kommunister utan var en rörelse som spårade ur, bort från sin ursprungliga ideologi.
När jag kom fram till 1973 och 1976 blev jag ännu mer upprörd. I Internationalen 36/07 under rubriken Den odiplomatiske diplomaten behandlas Harald Edelstams insatser för att rädda människoliv i kuppens Chile. Wallenberg räddade judar i Ungern. Åsa Faringer:" I Chile gällde det fackföreningsledare och aktivister – hela spektrat av vänsterpacket! Edelstam kände med hela hjärtat och fattade egna beslut hela tiden./-/ Men svenska företag belägna i Sydamerika skämdes för honom. Som Bofors till exempel. Vad Edelstam gjorde var inte bra för dem ur utrikespolitisk synvinkel. Tiden i Chile var varken Edelstams första eller sista hjältedåd. Under andra världskriget hjälpte han till att rädda livet på judar och oppositionella i ockupationens Norge. Det var där han fick smeknamnet den svarta nejlikan."
I Argentina skedde ännu mer upprörande händelser år 1976. I Internationalen 33/07 under rubriken Bekänn! – så de slutar tortera dig! behandlas massakern på 30 000 vänstermän. En katolsk präst, Christian Von Wernich, sade så till tortyroffren och är åtalad för brott mot mänskligheten. Marie Trigona:" Totalt har 256 tidigare militärer och medlemmar av militärregeringen anklagats för brott mot de mänskliga rättigheterna och väntar på rättegång. Men det betyder mindre än en före detta officer för vart och ett av de 375 hemliga interneringslägren som användes för försvinnanden och tortyr." Argentina hade inget Gulag utan det var förintelseläger där fångarna skulle mördas.
Hon skriver vidare:" Kvällen före kuppen 24 mars 1976 besökte de militära ledarna Jorge Videla och Ramon Agosti ärkebiskopen Paraná Adolfo Tortolo och monsignor Victorio Bonamín på katoska kyrkans huvudkontor. En vecka senare meddelade Tortolo att "general Videla följer de moraliska principerna för kristet uppförande."/-/ Men det var först under intervjuerna 1995 med före detta örlogskaptenen Adolfo Scilingo, då Scilingo erkände att han hade lett "vuelos de muerte", dödsflygningarna som Verbitsky(har skrivit boken El Silencio-Tystnaden) insåg hela vidden av katolska kyrkans delaktighet i militärens brott mot de mänskliga rättigheterna. Scilingo/-/ berättade att den katolska hierarkin godkände att politiska motståndare drogades och släpptes från flygplan ner i Atlanten, som en kristlig död."
Jag kommer ihåg när jag läste en liten notis om dödsflygningarna och det var allt som skrevs om det. Det gällde ju bara "vänsterpacket" så det var ingen nyhet av intresse. Applebaum baklagar att det inte har blivit några rättegångar mot de ansvariga. Hon skriver:" I början av 1990-talet levde fortfarande en av dem som utförde massakern på polska officerare i Katynskogen. Innan han dog blev han utfrågad av KGB, som ville veta hur morden gått till rent tekniskt. Som en gest av tillmötesgående överlämnades en bandinspelning av samtalen till den polske kulturattachén i Moskva. Ingen föreslog att mannen skulle ställas inför rätta i Moskva, Warszawa eller någon annanstans."
I Sovjet är nästan alla mördarna döda men i Argentina lever de och mördar fortfarande för att försöka undgå rättvisan. Enligt Trigona har följande hänt:" Julio Lopez, ett nyckelvittne som bidrog till att döma en tidigare högre polis till livstid försvann den 18 september 2006, kvällen innan domen skulle falla mot Miguel Etchecolatz som var den förste officer som stod inför rätta för brott mot mänskligheten och folkmord – en dom som skulle innebära en avgörande vändning."
Hur många dog i Gulag från 1929 till 1953? Applebaum återger med en viss tvekan antalet till 2 479 163 personer. Dessutom avrättades från 1934 till 1953 786 098 personer. Man kan jämföra med en miljon avrättade 1965 i Indonesien vilket är fler än dem som avrättades under hela Stalintiden. Ändå är det helt tyst om dessa avrättningar i världssamfundets domstolar. Om offren tillhör "vänsterpacket" behöver man inte åtala och döma förövarna. Så tänker förmodligen höga vederbörande bland världens jurister.

Inga kommentarer: