I artikeln Om högern hade vunnit kriget (Sourze Yngve Karlsson sidan 11) har jag beskrivit hur Europa hade sett ut om högern bestående av konservativa, fascister och nazister hade vunnit kriget.
Samtidigt som jag läste om artikeln på Sourze fick jag syn på en artikel i DN med rubriken Churchills bunker 70 år skriven av Dan Lucas. Han skriver följande :” I bunkern debatterade kabinettet hetsigt om de trots allt skulle förhandla med Hitler. Den debatten upphörde när Churchill drev igenom beslutet, just i bunkern, att kriget skulle föras till dess att Tyskland villkorslöst kapitulerade.”
Om flygvapnets roll i segern har Lucas följande att förtälja :” Sir Alan Brooke, generalstabschef, var sensommaren 1940 övertygad om att Storbritannien skulle invaderas. Den brittiska armén hade kastats ut ur Frankrike och endast 1100 unga piloter stod mellan Hitler och seger.”
Av ovanstående citat framgår med all önskvärd tydlighet hur nära det var att Hitler hade vunnit kriget. Alla framsteg när det galler människors lika värde, antingen det gäller ras, kön och sexuell läggning, skulle ha omintetgjorts. Den vita rasen skulle fortfarande
ha haft kolonier i Afrika och Asien och rasåtskillnadspolitiken i USA skulle nog ha bedrivit ytterligare ett halvsekel..
tisdag 15 september 2009
fredag 11 september 2009
Bra och dåliga diktatorer.
Jag har nu läst Alan Bullocks bok Hitler and Stalin – parallel lives och Jung Chang och Jon Hallidays bok Mao – den sanna historien.
Både Hitler, Stalin och Mao hade en oerhört stor betydelse för världsutvecklingen. Hitler hade ett enbart negativt inflytande. Han övertog 1933 en högt utvecklad ekonomi och en demokratisk stat där det fanns en allmän rösträtt. Det var bara därför att de borgerliga och socialdemokraterna hade misskött ekonomin i hela den utvecklade världen till den milda grad att det blev en depression som gjorde det möjligt för Hitler att införa diktatur i Tyskland. Att avsätta honom skulle ta 12 år och cirka 40 miljoner döda. Att det tog 5 års krig innan han hade besegrats visar hur stark hans ställning var. Det kunde ha betytt att han regerat över Europa under en mansålder och de slaviska folken i Östeuropa hade blivit helt förslavade liksom att alla judarna hade förintats. Efter kriget infördes i Tyskland regler som skulle omöjliggöra ett nytt införande av diktatur.
Helt olika var Stalins roll i historien. Han övertog inte ett land som var högutvecklat utan ett land full med analfabeter och en underutvecklad ekonomi som dessutom hade förstörts av första världskriget och efterföljande inbördeskrig. Först 1928 hade man uppnått förkrigsnivån. Det året höll Stalin ett tal där han talade om att Sovjet hade 15 år på sig att rusta upp landets försvarsmakt och industri för att möta hot västerifrån. Ingen kunde då ana att Tyskland skulle bli ett sådant hot mot Sovjets hela existens bara tio år senare. Genom femårsplaner som gynnade krigsindustrin framför civil produktion skulle man rusta sig för yttre hot. Traktorfabriker kunde över en natt börja producera stridsvagnar. Det går inte att frånkänna Stalin den största anledningen till segern i kriget och uppbyggnaden efter kriget.
Också Mao övertog 1949 ett land fullt av analfabeter och en ekonomi förstörd av krig och japansk ockupation. Den 1 okt. 2009 år det sjuttio år sedan dess. Kina har på dessa år haft en makalös utveckling. Nu säger man kanske att detta inte är Maos förtjänst utan Deng Xiaopings när han 1978 startade den marknadsekonomiska utvecklingen. Det är enligt min mening inte sant. Utan den uppbyggnad av landets ekonomi som skedde under Maos styre (1949-76) hade den efterföljande utvecklingen inte varit möjlig.
Hitler var till hundra procent dålig för Tyskland. Mao och Stalin var till sjuttio procent bra och trettio procent dålig för Kina och Sovjet.
Både Hitler, Stalin och Mao hade en oerhört stor betydelse för världsutvecklingen. Hitler hade ett enbart negativt inflytande. Han övertog 1933 en högt utvecklad ekonomi och en demokratisk stat där det fanns en allmän rösträtt. Det var bara därför att de borgerliga och socialdemokraterna hade misskött ekonomin i hela den utvecklade världen till den milda grad att det blev en depression som gjorde det möjligt för Hitler att införa diktatur i Tyskland. Att avsätta honom skulle ta 12 år och cirka 40 miljoner döda. Att det tog 5 års krig innan han hade besegrats visar hur stark hans ställning var. Det kunde ha betytt att han regerat över Europa under en mansålder och de slaviska folken i Östeuropa hade blivit helt förslavade liksom att alla judarna hade förintats. Efter kriget infördes i Tyskland regler som skulle omöjliggöra ett nytt införande av diktatur.
Helt olika var Stalins roll i historien. Han övertog inte ett land som var högutvecklat utan ett land full med analfabeter och en underutvecklad ekonomi som dessutom hade förstörts av första världskriget och efterföljande inbördeskrig. Först 1928 hade man uppnått förkrigsnivån. Det året höll Stalin ett tal där han talade om att Sovjet hade 15 år på sig att rusta upp landets försvarsmakt och industri för att möta hot västerifrån. Ingen kunde då ana att Tyskland skulle bli ett sådant hot mot Sovjets hela existens bara tio år senare. Genom femårsplaner som gynnade krigsindustrin framför civil produktion skulle man rusta sig för yttre hot. Traktorfabriker kunde över en natt börja producera stridsvagnar. Det går inte att frånkänna Stalin den största anledningen till segern i kriget och uppbyggnaden efter kriget.
Också Mao övertog 1949 ett land fullt av analfabeter och en ekonomi förstörd av krig och japansk ockupation. Den 1 okt. 2009 år det sjuttio år sedan dess. Kina har på dessa år haft en makalös utveckling. Nu säger man kanske att detta inte är Maos förtjänst utan Deng Xiaopings när han 1978 startade den marknadsekonomiska utvecklingen. Det är enligt min mening inte sant. Utan den uppbyggnad av landets ekonomi som skedde under Maos styre (1949-76) hade den efterföljande utvecklingen inte varit möjlig.
Hitler var till hundra procent dålig för Tyskland. Mao och Stalin var till sjuttio procent bra och trettio procent dålig för Kina och Sovjet.
måndag 7 september 2009
Ny syn på Molotov-Ribbentroppakten
I en insändare i Financial Times den 5 sept. under rubriken German-Soviet pact was brilliant strategic coup omvärderar George Hallam Molotov-Ribbentrop-pakten.
Enligt den engelska regeringens och Lord Lloyds rättfärdigande av krigsförklaringen, trots att Hitlers politik var avskyvärd och hur bedräglig hans politik än var, var det möjligt med en uppgörelse med honom. Han förklarar detta med att Hitler tjänade ett gemensamt intresse när det gällde att skydda traditionella intressen och vanor från kommunismen.
Hallam ger följande förklaring till att pakten gynnade Stalin:” Genom att sluta pakten med Tyskland kunde Stalin förstöra Hitlers trovärdighet som ett bålverk mot bolshevismen. Över en natt gjorde Stalin mer att underminera Hitlers inflytande i de regerande cirklarna än åratal av föredrag och mässande om nazismens ondska.” Efter pakten sade Lord Lloyd följande:” Slutandet av den tysk-sovjetiska pakten avlägsnade den mest avlägsna möjlighet till en hederlig fred (med Hitler). Utan pakten kanske Sovjet hade funnit sig i krig med Tyskland tidigare än som blev fallet och med England och Frankrike som neutrala, samma sak som blev fallet i Spanien. Då skulle Tyskland ha tillgång till hela världsmarknaden. Hur mycket Stalin än beklagade britternas tvekan att öppna en andra front, kunde han vara tacksam för Royal Navys blokad av Tyskland. Så Molotov-Ribbentrop-pakten var inte bara ett taktiskt drag. Det var också en brilliant strategisk kupp och borde firas som en sådan.”
Polen har beklagat sig över det tysksovjetiska non-agressionsavtalet 1939 men glömmer att man själva slöt ett sådant avtal 1934 med det nazistiska Tyskland. Man kan också nog tacka Stalin för att man fick så förmånliga gränser efter kriget.
Enligt den engelska regeringens och Lord Lloyds rättfärdigande av krigsförklaringen, trots att Hitlers politik var avskyvärd och hur bedräglig hans politik än var, var det möjligt med en uppgörelse med honom. Han förklarar detta med att Hitler tjänade ett gemensamt intresse när det gällde att skydda traditionella intressen och vanor från kommunismen.
Hallam ger följande förklaring till att pakten gynnade Stalin:” Genom att sluta pakten med Tyskland kunde Stalin förstöra Hitlers trovärdighet som ett bålverk mot bolshevismen. Över en natt gjorde Stalin mer att underminera Hitlers inflytande i de regerande cirklarna än åratal av föredrag och mässande om nazismens ondska.” Efter pakten sade Lord Lloyd följande:” Slutandet av den tysk-sovjetiska pakten avlägsnade den mest avlägsna möjlighet till en hederlig fred (med Hitler). Utan pakten kanske Sovjet hade funnit sig i krig med Tyskland tidigare än som blev fallet och med England och Frankrike som neutrala, samma sak som blev fallet i Spanien. Då skulle Tyskland ha tillgång till hela världsmarknaden. Hur mycket Stalin än beklagade britternas tvekan att öppna en andra front, kunde han vara tacksam för Royal Navys blokad av Tyskland. Så Molotov-Ribbentrop-pakten var inte bara ett taktiskt drag. Det var också en brilliant strategisk kupp och borde firas som en sådan.”
Polen har beklagat sig över det tysksovjetiska non-agressionsavtalet 1939 men glömmer att man själva slöt ett sådant avtal 1934 med det nazistiska Tyskland. Man kan också nog tacka Stalin för att man fick så förmånliga gränser efter kriget.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
