Vårt behov av ledarskap.

I denna artikel hänvisar jag till två artiklar i DN skrivna av Peter Wolodarski och Philip Ramqvist, Wolodarskis artikel var inne i DN den 26 juli 2011 och hade följande rubrik ” Terrordåden. Vårt behov av ledarskap” Ramqvists artikel var inne i DN den 28 juli 2011 och hade följande rubrik ” En ledare måste visa sorg och empati”

Vad Wolodarski menar med ledarskap framgår av följande citat. ” Att det dröjde 16 timmar innan Fredrik Reinfeldt i TV kort och påtagligt svalt kommenterade terrordåden i Norge. Att han sedan dess konsekvent tackat nej till alla förfrågningar från Sveriges Television när SVT arrangerat extrasändningar om Oslo och Utöja. Att han inte deltog under söndagens minnesgudstjänster , vare sig i norska kyrkan i Stockholm eller i domkyrkan i Oslo.”

Wolodarski kommer till följande slutsats :” Norge är vår granne. Det är ett broderland som står oss mycket nära, ett land vars ungdomar har mycket gemensamt med våra egna. Den smärta som norrmännen känt sedan i fredags är också vår. I ett sådant läge får statsministern inte dra sig undan.”.

Reinfeldts långsamma agerande jämförs med Göran Perssons och Laila Freivalds under tsunamikatastrofen. Att göra som dåvarande utrikesministern Laila Freivalds, gå på teater efter larm om tsunamikatastrof, är otänkbart.

Från Ramqvists artikel har tagit följande citat :” Fredrik Reinfeldt kommenterade inte det som hände i Norge på flera timmar. Det går inte att sitta på sin kammare och tänka och sedan komma med ett uttalande. Förmågan att agera likställs med ledarskap säger Jenny Madestam och tillägger att en seg start inte går att reparera i efterhand.” (Jenny Madestam är lektor på statsvetenskapliga institutionen på Stockholms universitet.)

Knappast någon förväntar sig att en statsminister ska sitta inne med alla svar eller förklaringar när en kris uppstår, men han eller hon måste visa närvaro, medkänsla och förmåga till inlevelse.