Åtstramningen är katastrofal.

I en artikel i SvD den 2 maj 2013 med rubriken ” Åtstramningen är katastrofal” redogör Per Lindvall för hur katastrofal utvecklingen är för världsekonomin.

Artikeln har följande inledning : ” Politiska företrädare och ledande ekonomer har föreskrivit både åt sig själva och andra den sämsta ekonomiska medicinen i rådande tider. Nu är det dags att lägga åtstramningsgiftet åt sidan….Den mest bokstavstrogna eleven i den rådande åtstramningsyran är ändå Sverige”.

Det första misstaget var att tillväxten i ekonomin skulle upphöra om skulderna översteg 90 procent av BNP. I själva verket är det så att om en ekonomi växer med tre procent så kan statsskulden öka med tre procent utan den statsfinansiella hälsan urholkas.

Enligt stabilitets- och tillväxtpakten fick inte EU-ländernas budgetunderskott överstiga mer än tre procent och statsskulden inte överstiga 60 procent av BNP. När såväl Tyskland som Frankrike underlät att följa kriterierna följde andra länder med svagare ekonomier efter. För Sveriges del är åtstramningen onödig eftersom vi har bara 34 procent av BNP i statsskuld. Trots detta följer regeringen ett överskottsmål på en procent över en konjunkturcykel. Detta infördes på 1990-talet efter den stora krisen för svensk ekonomi. Tack vare en förmånlig växelkurs kunde Sverige återhämta sig och de senaste åren har det varit reallöneökningar på 10 procent.

Nu kan man undra vem som blir först med att överge överskottsmålet. Blir det borgarna eller socialdemokraterna?