Studier i kinesiska slöseri?

I en artikel i DN debatt den 12 juli 2013 med rubriken ” Studier i kinesiska språket ofta slöseri med resurser” redogör professorn i Shanghai Erik Ringmar för sin syn på studier i kinesiska.

Artikeln har följande inledning : ” Kinesiska är inget världsspråk, trots att det talas av 1,3 miljarder i Kina. När kineser gör internationella affärer gör de det på engelska. Att låta svenska elever lära sig kinesiska är därför i det närmaste meningslöst – det är viktigare att lära sig bättre engelska.”

Rubrik och inledning säger det mesta om artikelns innehåll. Jag har själv studerat kinesiska vid Göteborgs universitet så jag vet att det är ett svårt språk att lära sig. Jag lärde mig som mest 500 tecken men för att behärska kinesiska behöver man kunna 2000 tecken. Eftersom jag inte har använt språket sedan dess har jag glömt det mesta. Jag borde i stället ha studerat franska eller italienska. Då hade jag kunnat använda dessa språk. Som det nu är behärskar jag bara engelska och tyska och dessa språk har jag lärt mig genom att jag arbetat tillsammans med engelsmän och tyskar. Engelska lärde jag mig 1957 när jag arbetade i en handelsträdgård i åtta månader i London och tyska när jag arbetade med tyskar i Bergianska trädgården 1954. Tyska var det första språk jag lärde mig och det upplevde jag som lätt att lära sig eftersom många ord liknade de svenska och att man uttalade orden likadant som man skrev dem. Det kan gå tio år sedan jag talade tyska sist men efter att ha talat det någon timme flyter det ganska bra. Det upplevde jag när jag åkte genom Tyskland och jag talade med en studentska. I kupén satt en svensk som förstod vad vi sade men inte kunde tala tyska. Därefter talade vi engelska med varandra.