Vad kommer efter Mursi?

När jag studerar gamla artiklar på Sourze tittar jag närmare på en artikel den 12 febr.2011 med rubriken Vad kommer efter Mubarak?(länk) och som bygger på en artikel av Per T Ohlsson med rubriken Att rida på tigern.

Min artikel hade följande inledning :” Av Egyptens befolkning är 85 procent positiva till att islam spelar en roll i det politiska livet, 77 procent är positiva till spöstraff och 54 procent vill ha ett könssegregerat arbetsliv.”

Alla farhågor om ett demokratiskt underskott i Egypten har nu besannats i och med den senaste utvecklingen i landet. Per T Ohlsson jämför utvecklingen i Östeuropa mot ökad demokrati efter murens fall med vad som kunde hända i Egypten efter Mubarak. Vad som inte nämns är att det fanns ett parlament med val av representanter. Partier kunde inte ställa upp men enskilda individer var valbara. På detta sätt kunde Brödraskapet få en femtedel av platserna i parlamentet under Mubaraks tid vid makten. Mubaraks styre var nog inte så diktatorisk som framkommit i media. Det är nog i stället så att Mursis regim kunde ha blivit totalitär i en framtid.

Vi kan kanske vara tacksamma att militären har gripit makten i Egypten. En religiös diktatur vore en långt sämre utveckling.  

Ökat intresse för Marx verk.

I en artikel i SvD den 29 juli 2013 under rubriken ” Borgarnas stöd Marx räddning” behandlar Anders Burman Karl Marx liv och verk. Jag har själv här på Sourze den 7 febr.2007 kommenterat Marx Kapitalet under rubriken ”Jag har läst Marx Kapitalet på nytt”

Burmans artikel har följande inledning :” Karl Marx har fått ny aktualitet i och med den djupa ekonomiska krisen. En av flera nya böcker är skriven av historikern Jonathan Sperber, som försöker förstå personen och tänkaren Marx utifrån hans egen tid.”

Marx skrev med utgångspunkt från det tioåriga kretsloppet av stagnation, uppsving, överproduktion och kriser som under tiden 1825 – 1867 ständigt upprepades. Dessutom hade man den långa depressionen som varade mellan 1873 och 1889. Senare depressioner och lågkonjunkturer är den på 1930-talet (1929-1939), oljekrisen 1973, krisen i början av 1990-talet och den senaste krisen 2008.

Den främste kritikern av Marx kom från de egna leden genom Eduard Bernstein som kallades för revisionist eftersom han ville revidera Marx läror. Han hävdade gentemot Marx att kapitalet inte koncentrerades på allt färre händer, att medelklassen inte försvann och att arbetarklassen inte utarmades.

Eftervärlden har inte intresserat sig för revisionisternas åsikter och de har fel när det gäller att kapitalet inte koncentreras på färre händer.

Marx föddes 1818 och dog 1883 och var av judisk börd men föräldrarna blev protestanter. Efter studenten började han studera juridik men övergick till att studera filosofi. Hans doktorsavhandling behandlade Demokritos och Epikuros atomteorier. På universitet i Berlin blev Marx en anhängare till den 1831 döde Hegel. De vänsterhegelianer eller unghegelianer som Marx lierade sig med tolkade Hegels filosofi på ett ateistiskt och materialistiskt sätt.

Efter krisen 2008 har det kommit en rad verk som försöker tolka den ekonomiska utvecklingen med hjälp av Marx teorier. Det är ofta fråga om en nyläsning av ” Kapitalet” åtminstone delvis i ljuset av vår tids ekonomiska kris. Det är enastående att så många skarpa hjärnor har gett sig i kast med att tolka Marx utomordentligt svårtolkade verk. Att verket blivit så omfattande beror i viss utsträckning på att vännen Friedrich Engels kunde vidareutveckla hans verk efter Marx död 1883. Första delen av ”Kapitalet” utkom under Marx livstid men den andra och tredje delen fullbordades av Engels.

Marx teorier har tillämpats i Sovjet och övriga öststater och intresset för Marx nådde sin lägsta punkt när muren föll i Berlin. Om Sovjets sammanbrott har jag skrivit följande :” Jag har just läst en artikel i International Heraeld Tribune den 3-4 febr. 2007 om orsaken till Sovjets sammanbrott. Journalisten frågar Vladimir Mau the president of Russia´s Academy of National Economy följande :´Jag nämnde för honom att förvisso dog Sovjetunionen på grund att oljepriset föll till 10 dollar per fat strax efter att Gorbatjov kom till makten, inte på grund av vad Ronald Reagan gjorde. Mau svarade att det var `high oil prices´ som dödade Sovjetunionen. Det stigande oljepriset under 1970-talet lurade Sovjet att öka subsidierna hemma och invadera Afghanistan och när sedan oljepriset sjönk under 1980-talet hjälpte det till att störta ett överansträngt imperium.”

Jag tror att det var på ovanstående sätt som Marx efterföljare i Sovjetunionen förlorade makten, inte på grund av marxismens svagheter.