Hur avskaffas fattigdomen?

Jag har läst i mina gamla artiklar och fastnat för de som behandlar ekonomisk historia. Särskilt viktiga anser jag två artiklar vara. Dessa är ” Frihandel eller protektionism del 4 ” och ” Hur avskaffas fattigdomen”.

Frihandel eller protektionism har följande inledning : ” Fattigdomen mitt i överflödet har utgjort kapitalismens paradox sedan den begynnande massproduktionen på 1800-talet förde det västerländska samhället ur knapphetens tidsålder.”

Liberalerna ansåg att lönerna måste marknadsanpassas efter marknadens behov.

Den kanske mest lyckade anpassning av lönerna skedde i USA under Hardings presidentskap år 1920. Han behandlade en konjunkturnedgång med klassiska laissez-faire-metoder när han lät lönerna falla till sina naturliga nivåer. Benjamin Anderson vid Chase Manhattan Bank skulle senare kalla det ” vår sista naturliga återgång till full sysselsättning.”

Nationalekonomen Gustav Cassel ansåg liksom de flesta nationalekonomer under mellankrigstiden att om bara lönerna sänktes till sin naturliga nivå skulle full sysselsättning åstadkommas. Han tog också avstånd från vad han kallade fackföreningsprotektionism. Med detta utryck menade Cassel att fackföreningarna genom att höja lönerna för mycket åstadkommer arbetslöshet eller/och inflation.

Under första världskriget löstes fattigdomsproblemet genom att soldaterna avlägsnades från arbetsmarknaden och försörjdes av staten. De kvarvarande kunde sedan höja sina löner över fattigdomslinjen. Efter kriget krävde och fick de hemvändande soldaterna antingen arbete eller understöd. Som ett resultat av detta steg såväl arbetslösheten som lönerna . I och med detta hade marknadspolitiken med rörliga löner som går upp och ned efter behovet avskaffats för gott i Storbritannien. Nu hamnade lönerna över jämviktsnivån och skulle hamna ännu mera över denna nivå efter andra världskriget på grund av ett generösare arbetslöshetsunderstöd.