. Jag har bott i Stockholm vid ett antal tillfällen från att jag arbetade i Bergianska trädgården till att jag gick på Lärarhögskolan.
År 1949 var jag för första gången i Stockholm. Att jag kom dit berodde på att jag hade blivit länssegrare för Kronobergs län i något som kallades för Ungdomsberedskapen. Det startades under kriget för att öka insamlingen av olika slags skrot (gummi,järn,kottar) odla trädgårdsland, samla medicinalväxter och annat som kunde stärka landets försvarskraft. Min bror Ivar blev rikssegrare år 1947 och fick hämta Gustav V:s porträtt i silverram. Han fick det från kungens hand på Drottningholms slott. Han blev intervjuad i radion men jag hörde det inte. Länssegrarna från hela landet samlades i Stockholm den 20 dec.1949 först i Stadshuset:s stora sal. Sedan det hållits tal och andra ceremonier, fick vi mat i vad jag tror kallades Gyllene salen.
Tidigare på dagen hade jag varit på Skansen och fått en nationaldräkt så jag var klädd i nationaldräkt under ceremonin. Dagen efter samlades vi i konserthuset för att mottaga våra priser från dåvarande kronprinsen Gustav Adolfs ( Gustav VI Adolf)hand. Jag var mycket nervös när jag stod och väntade att det skulle bli min tur att hämta priset och ta kronprinsen i hand och sedan buga mot publiken. Vi bodde på Af Chapman. En kväll var vi på Oskarsteatern och såg "Annie get your gun". Det är vad jag kommer ihåg av det Stockholmsbesöket. Jag var 13 år då.
I april 1954 började jag arbeta på Bergianska trädgården först i dess plantskola i Danderyd. Där var det 1954 ren landsbygd. De som arbetade på plantskolan var tyskar, finnar och sen jag. Jag delade rum med två finnar och en husmor lagade mat till oss. Vi var mest sysselsatta med att gräva upp träd vilket kunde vara nog så jobbigt om det var stora träd som skulle ha med en jordklump och säckväv för att hålla kvar jorden. Där lärde jag mig att umgås med personer som inte kunde någon svenska. Jag började lära mig tyska och finska och kunde sedan tala tyska och finska med nykomlingar.
Efter ett par månader blev jag flyttad till Frescati. Där arbetade det många tyskar(7-8 stycken) en del finnar, en skåning och jag. Jag bodde i ett hus vid Brunnsviken. Där bodde så vitt jag kommer ihåg rätt, bara tyskar och jag och jag hade en tysk rumskamrat. Det var som om jag hade arbetat i Tyskland, så mycket tyska talades det. Min bror Ivar arbetade samma år i Tyskland så jag var mycket intresserad att lära mig tyska. Varför det var så populärt bland tyskarna att arbeta i Sverige vet jag inte men det var strax efter kriget och Tyskland var inte återuppbyggt. Sen var det en mycket högre arbetstakt i Tyskland. Det fick min bror uppleva när arbetarna uppmanades att arbeta hårdare på hans arbetsplats. Redan 1954 hade miljöförstörelsen nått Brunnsvikens vatten. Det kändes en lukt av orenade avlopp och vi sade att det nog inte var tillrådligt att bada där. Arbetet bestod på våren i att hämta beställda växter och sedan jag gjort det, för förmannen läsa upp namnen på växterna jag hade hämtat varefter de packades och skickades iväg. Jag fick läsa mycket latin på en dag. På sommaren bestod arbetet mest av att rensa och hacka
År 1959 var jag i Stockholm och på arbetsförmedlingen sade man att det var ett ledigt arbete i Bergianska trädgården så jag arbetade där en andra gång. Det var emellertid i slutet av odlingssäsongen och många sökte efter nya arbeten och det gjorde jag också. Jag fick ett arbete på lagret på PUB. När jag hade sagt upp mig så kom förmannens fru fram till mig och förebrådde mig att jag slutade för det blev så mycket arbete för hennes man. Jag tyckte inte om situationen men jag stod på mig och slutade. På den tiden var det ofta arbetsgivarna som fick bekymmer om någon sade upp sig och de bönade om att man åtminstone borde stanna en månad till så att man kunde få tag i en ersättare. På PUB packade jag upp varor. När jag var där invigdes den nya byggnaden på andra sidan gatan. Nu arbetade jag för första gången med stockholmare. I trädgårdarna arbetade bara utlänningar och landsortsbor.
År 1955 arbetade jag i Rosenbergs Handelsträdgård i Hässelby Villastad. Där arbetade jag i växthus och drivbänkar med speciell inriktning av odling av chrysantemun. Där hade jag eget rum och som grannar hade jag två finska systrar. Arbetskraften bestod av tyskar, finnar, en holländare, en schweiziska och en östgöte och jag. Den ene av förmännen var svensk och den andre finne. Där kunde man laga till sin egen mat. Fortsättningskursen på sex veckor i centralskolan i Broakulla 1950 var en skolkökskurs så jag hade lite hum om hur man lagade mat. En finska sade till mig att jag var en mästerikocki. Jag var på fest hos tyskar och hos schweiziskan. De var mycket för att sjunga.
År 1961 gick jag en preparandkurs för att ta realexamen på Enskilda gymnasiet. Jag var 25 år och resten av eleverna 15-16 år. Jag hade redan lärt mig att tala tyska och engelska och nu lärde jag mig grammatiken. Trots att jag var tio år äldre gick det bra att umgås med de andra eleverna. Jag var inneboende hos en familj i Spånga.
Åren 1982-83 gick jag på lärarhögskolan. Jag var inneboende hos en före detta polis och jag var som en familjemedlem och tittade på TV och drack kaffe på kvällarna. Jag bodde på Sankt Eriksgatan på Kungsholmen. Jag tyckte om att promenera omkring där och i Gamla stan. Förhållandena i skolan var i början av 1980-talet precis som Ulrika Kärnborg skriver i DN den 11 juni 2007. Hon skriver:" När jag gick i grundskolan – på den tiden då rektorer inte hade börjat kalla sig "skolledare"- rådde närhetsprincipen. Man gick i den skola som låg närmast och det gjorde alla kompisarna. Oftast kunde man promenera dit för egen maskin. Det var före skjutsandet och barnfetmans tid. Nu känns det plötsligt som väldigt länge sedan."
För mig är det också mycket länge sedan. Min första tanke som kom för mig var hur snälla eleverna var trots min bristande pedagogiska förmåga. Jag behövde bara tala om vad jag hade sysslat med så kände jag att jag inte hade några problem med den klassen. När jag slutade i en skola fick jag blommor. På lärarhögskolan rådde delade meningar om min förmåga att undervisa och sista veckan jag gick där fick jag beskedet att jag inte skulle få lärarbehörighet.
Mina år i Stockholm var mycket betydelsefulla för min personliga utveckling och jag skulle inte vilja vara dem förutan. Från en avsides belägen landsända kom jag rakt in i en storstad men jag hade ingen förmåga att tillgodogöra mig det kulturella livet. Jag var på Nalen men jag var fullständigt oberörd av besöket. Det var först när jag kom till Göteborg 1962 som jag försökte att bilda mig lite genom gå på teater, konserter och konstutställningar.