I Financial Times den 24 aug. 2009 med rubriken ” The risk of a double-dip recession is rising” skriver Nouriel Roubini om risken att världsekonomin genomgår en W –kurva.
Roubini skriver: ”I många utvecklade länder ( USA, Storbritannien, Spanien, Italien och andra euro-zone länder och andra ” emerging markets” mestadels i Europa är inte recessen över före årets slut. I andra utvecklade länder ( Australien, Tyskland, Frankrike, Japan) och de flesta ”emerging markets” (Kina,Indien, Brasilien och andra delar av Asien och Latinamerika ) har återhämtningen redan börjat.”
Artikeln har följande slutsats:” Det är två orsaker till en ökande risk för en ”double-dip” W-formad recession. De som formar politiken är dömda vilket man än gör. Om man tar underskotten på allvar och höjer skatten och skär i utgifterna kommer man att underminera återhämtningen och göra att ekonomin tippar över i stagdeflation. ( recession och deflation) ”
Det är just den situationen som Sverige befinner sig i. Man måste både gasa och bromsa. Hur man än gör blir det fel. Sverige befinner sig i samma grupp som Tyskland och Kina d.v.s. är relativt gynnad av situationen. Det beror knappast på den nuvarande regeringen att så är fallet. Det var i stället Göran Perssons regering som såg till att den svenska staten hade stora överskott i ekonomin. Det kunde ha varit bra att ha i dessa tider. I stället sänkte man skatterna för att det som man sade skulle löna sig bättre att arbeta. Nu måste man sätta in ams-åtgärder och utbildning av arbetslösa. Det var just denna politik man kritiserade den socialdemokratiska regeringen för att föra.
torsdag 27 augusti 2009
lördag 22 augusti 2009
Kunde jag ha blivit nazist?
Många har fördömt sådana som under 1920- och 1930-talen närmade sig nazismen. Ett av de mest kända exemplen var Sven Hedin som vid Berlinolympiaden 1936 talade till världens ungdom som de hette på den tiden. Denna olympiad var en propagandatriumf för de nazistiska makthavarna. Detta fick mig att tänka på hur jag själv skulle ha handlat om jag levat på den tiden.
Jag har just läst Hitlers Mein kampf och redogjort för detta på Sourze. Jag är inte säker på att jag inte skulle kunna bli nazistsympatisör efter den läsningen om jag levat på 1930-talet. Det hade jag sedan fått leva med resten av livet som något skamligt förflutet. Man kunde ha försvarat sig med att man då inte kunde tänka sig att Hitler skulle ta död på sex miljoner judar.
Många opportunister anslöt sig till nazisterna i de ockuperade länderna i Västeuropa och fick sedan höga poster i förvaltningen av länderna. Jag kunde ha varit en av dem. När man kritiserar dessa gäller det inte sätta sig på för höga hästar för att man inte kan veta hur man själv hade handlat i en liknande situation.
För en vänsterman var namnet på nazistpartiet särskilt förrädiskt. Det hette på tyska Nationalsozialistische deutsche Arbeiterpartei (NSDAP). På svenska :Nationalsocialistiska tyska arbetarpartiet. Hur många socialistiska arbetare har inte lurats in i partiet bara av namnet? Man kunde lätt bli nationell i stället för internationell och bortse från det odemokratiska i partiprogrammet Den borgerliga högern tog inte heller det odemokratiska på allvar och lät sig luras in i en koalitionsregering med nazisterna.
Endast kommunisterna var jämförbara med nazisterna när det gällde fanatism för sakens skull. Det var Sovjetunionen som bar huvudbördan när nazismen slutligen besegrades.
Jag har just läst Hitlers Mein kampf och redogjort för detta på Sourze. Jag är inte säker på att jag inte skulle kunna bli nazistsympatisör efter den läsningen om jag levat på 1930-talet. Det hade jag sedan fått leva med resten av livet som något skamligt förflutet. Man kunde ha försvarat sig med att man då inte kunde tänka sig att Hitler skulle ta död på sex miljoner judar.
Många opportunister anslöt sig till nazisterna i de ockuperade länderna i Västeuropa och fick sedan höga poster i förvaltningen av länderna. Jag kunde ha varit en av dem. När man kritiserar dessa gäller det inte sätta sig på för höga hästar för att man inte kan veta hur man själv hade handlat i en liknande situation.
För en vänsterman var namnet på nazistpartiet särskilt förrädiskt. Det hette på tyska Nationalsozialistische deutsche Arbeiterpartei (NSDAP). På svenska :Nationalsocialistiska tyska arbetarpartiet. Hur många socialistiska arbetare har inte lurats in i partiet bara av namnet? Man kunde lätt bli nationell i stället för internationell och bortse från det odemokratiska i partiprogrammet Den borgerliga högern tog inte heller det odemokratiska på allvar och lät sig luras in i en koalitionsregering med nazisterna.
Endast kommunisterna var jämförbara med nazisterna när det gällde fanatism för sakens skull. Det var Sovjetunionen som bar huvudbördan när nazismen slutligen besegrades.
tisdag 18 augusti 2009
Fall framåt för de svarta i VM.
När jag såg på 100 metersfinalen i VM i olympiastadion i Berlin förvånades jag över att man inte med ett ord nämnde Jesse Owens segrar i fyra grenar nämligen 100 och 200 meter löpning, längdhopp och stafett 4 gånger 100 meter i samma stadion 1936. Olympiaden blev en propagandatriumf för nazisterna men den grumlades en hel del av Jesse Owens segrar.
Nazisterna kunde medge att de svarta var fysiskt starkare än de vita men stod på en låg nivå civilisatoriskt. Om detta skriver Cege Berglund med rubriken "Fusk, sa Hitler om USA:s medaljer"i Göteborgsposten den 17 aug. 2009 följande :" Nasisterna hade svårt att förklara de svartas framgångar under OS. I ett "vetenskapligt" påstående hävdades att de svarta var snabbast tack vare ett abnormbt stort, "djuriskt" hälben. De svarta var alltså inte människor utan djur och USA kunde lika gärna ha anmält kapplöpningshästar till loppen."
Hitler vägrade att ta Owens i hand av detta skäl och ansåg att de svarta inte borde få tillåtas att deltaga i spelen. Inte ens presidenterna Roosewelt och Truman tog emot honom i Vita huset antagligen med tanke på rasisterna i Sydstaterna som då röstade på demokraterna.
Owens sprang 100 meter på den förnämliga tiden 10.3 sek När jag såg att det var bara svarta löpare i finalfältet tänkte jag på vilka oerhörda framsteg som gjorts i rashänseende sedan Hitlers dagar. Nu sker en rasblandning som skulle ha förskräckt nazisterna Många av de svarta idrottsmännen och kvinnorna kommer från Västindien och detta fick mig att tänka på att det var de starkaste individerna som överlevde slavtransporterna över Atlanten. Det skedde kanske ett positivt urval. Förmågan att organisera stater ingick dock inte i det genetiska urvalet Det utgör inte minst Jamaica ett exempel på. Trots en femtioårig självständighet har man en mycket stor fattigdom. Efter självständigheten kunde man skylla på kolonialmakten England men det kan man inte längre.
När jag var barn sade man att USA ansåg att negrerna var bra att ha i krig och olympiader. I övrigt hade de inget människovärde. Hitler skall enligt artikeln i GP ha gjort följande yttrande:" Amerikanarna borde skämmas som låter negrer vinna medaljer åt dem. Jag skall inte skaka hand med en neger."
Nazisterna kunde medge att de svarta var fysiskt starkare än de vita men stod på en låg nivå civilisatoriskt. Om detta skriver Cege Berglund med rubriken "Fusk, sa Hitler om USA:s medaljer"i Göteborgsposten den 17 aug. 2009 följande :" Nasisterna hade svårt att förklara de svartas framgångar under OS. I ett "vetenskapligt" påstående hävdades att de svarta var snabbast tack vare ett abnormbt stort, "djuriskt" hälben. De svarta var alltså inte människor utan djur och USA kunde lika gärna ha anmält kapplöpningshästar till loppen."
Hitler vägrade att ta Owens i hand av detta skäl och ansåg att de svarta inte borde få tillåtas att deltaga i spelen. Inte ens presidenterna Roosewelt och Truman tog emot honom i Vita huset antagligen med tanke på rasisterna i Sydstaterna som då röstade på demokraterna.
Owens sprang 100 meter på den förnämliga tiden 10.3 sek När jag såg att det var bara svarta löpare i finalfältet tänkte jag på vilka oerhörda framsteg som gjorts i rashänseende sedan Hitlers dagar. Nu sker en rasblandning som skulle ha förskräckt nazisterna Många av de svarta idrottsmännen och kvinnorna kommer från Västindien och detta fick mig att tänka på att det var de starkaste individerna som överlevde slavtransporterna över Atlanten. Det skedde kanske ett positivt urval. Förmågan att organisera stater ingick dock inte i det genetiska urvalet Det utgör inte minst Jamaica ett exempel på. Trots en femtioårig självständighet har man en mycket stor fattigdom. Efter självständigheten kunde man skylla på kolonialmakten England men det kan man inte längre.
När jag var barn sade man att USA ansåg att negrerna var bra att ha i krig och olympiader. I övrigt hade de inget människovärde. Hitler skall enligt artikeln i GP ha gjort följande yttrande:" Amerikanarna borde skämmas som låter negrer vinna medaljer åt dem. Jag skall inte skaka hand med en neger."
fredag 14 augusti 2009
Jobbiks förhistoria.
Den senaste tiden har förföljelserna av romer i Ungern uppmärksammats i pressen när det högerextrema partiet Jobbik fått 15 procent i EU-valet. Det har en förhistoria som inte är allmänt bekant.
Österrike – Ungern tillhörde en av förlorarmakterna i första världskriget. Genom att Ungern förminskades kom stora mängder ungrare bli medborgare i grannländerna då särskilt i Rumänien som har en stor ungersk befolkning.
I förhoppningen om att åter få tillbaka förlorade områden gick Ungern med Tyskland i kriget mot Sovjetunionen 1941. När Tyskland såg ut att förlora kriget 1944 ville den ungerska regeringen dra sig ur kriget. Då ockuperade Tyskland landet och började samarbeta med det nazistiska partiet pilkorsarna. Dessa hjälpte tyskarna att samla in judar för transport till koncentrationslägren i Polen. Raul Wallenbergs verksamhet för att rädda människoliv i Ungern är välbekant men pilkorsarnas är i det närmaste okänd.
Finland deltog också på Tysklands sida i kriget mot Sovjet men lyckades att ta sig ur det för Finland generande samarbetet 1944. Det uppstod då ett krig mot kvarvarande tyska förband i norra Finland. Som hämnd förstörde tyskarna Rovaniemi.
När ungrarna gjorde uppror 1956 sades det från vänsterhåll att det var pilkorsarna som var " frihetskämpar" i kriget mot Sovjet. Det var ju bara 12 år sedan dessa jagade judar i Budapest och Wallenberg försökte hjälpa judarna.
Jag undrar om det är pilkorsrnas barnbarn som fyller de extrema partiernas led. Ungern har inte kommit över landöverlåtelsen av ungerskbefolkade områden i Trianon 1921. Särskilt förlusten av Transsylvanien till Rumänien är smärtsam för ungrarna.
Österrike – Ungern tillhörde en av förlorarmakterna i första världskriget. Genom att Ungern förminskades kom stora mängder ungrare bli medborgare i grannländerna då särskilt i Rumänien som har en stor ungersk befolkning.
I förhoppningen om att åter få tillbaka förlorade områden gick Ungern med Tyskland i kriget mot Sovjetunionen 1941. När Tyskland såg ut att förlora kriget 1944 ville den ungerska regeringen dra sig ur kriget. Då ockuperade Tyskland landet och började samarbeta med det nazistiska partiet pilkorsarna. Dessa hjälpte tyskarna att samla in judar för transport till koncentrationslägren i Polen. Raul Wallenbergs verksamhet för att rädda människoliv i Ungern är välbekant men pilkorsarnas är i det närmaste okänd.
Finland deltog också på Tysklands sida i kriget mot Sovjet men lyckades att ta sig ur det för Finland generande samarbetet 1944. Det uppstod då ett krig mot kvarvarande tyska förband i norra Finland. Som hämnd förstörde tyskarna Rovaniemi.
När ungrarna gjorde uppror 1956 sades det från vänsterhåll att det var pilkorsarna som var " frihetskämpar" i kriget mot Sovjet. Det var ju bara 12 år sedan dessa jagade judar i Budapest och Wallenberg försökte hjälpa judarna.
Jag undrar om det är pilkorsrnas barnbarn som fyller de extrema partiernas led. Ungern har inte kommit över landöverlåtelsen av ungerskbefolkade områden i Trianon 1921. Särskilt förlusten av Transsylvanien till Rumänien är smärtsam för ungrarna.
torsdag 13 augusti 2009
Vem hjälpte Hitler till makten?
I Henry Bamford Parkes bok Marxismen obducerad har jag funnit de bästa exemplen på hur fascismen och nazismen kunde vinna sådana framgångar under 1930-talet. I min artikel "Vem hjälpte Hitler till makten? (Sourze Yngve Karlsson sidan 5) har jag beskrivit förspelet till Hitlers makttillträde.
Parkes gör en bra beskrivning av kommunism och fascism. Han skriver följande:" Kommunismen var internationell, jämlikhetssträvande, antireligiös, antimystisk och kallt rationell. Fascismen spelade på nationalitet-, ras- och traditionmedvetandet, vädjade till människors längtan efter mystik, deras kärlek till känslosamhet och deras behov av att tillbedja och bjöd dem en förfalskad och barbarisk ritualens, ceremonins och mytens poesi."
Parkes beskriver hur nazisterna fick hela fjorton miljoner röster i valet i juli 1932. Man började då förhandla med borgerligheten om samarbete vilket fick till följd att man i det sista demokratiska valet förlorade röster till kommunisterna. Vad som hände sedan beskriver Parkes på följande sätt:" Under hela 1932 kunde den gamla tyska härskande klassen – industriidkare, godsägare, generaler, och byråkrater – genom sitt inflytande hos president Hindenburg behålla herraväldet över situationen, och då nazisterna förlorade i styrka, beslöt de att släppa dem in i regeringen som skydd mot det ännu större onda, som kommunismen utgjorde. Sedan Hitler och den nazistiska byråkratin väl en gång kommit i besittning av ämbeten, fortsatte de med att tillvälla sig makten och deras aristokratiska beskyddare drevs ut i obemärkthet. Under den tyska civilisationens hela debacle tävlade de båda marxistiska partierna med varandra om att genom svagheten i sitt uppträdande komma den marxistiska trosbekännelsens förutsägelser på skam. Socialdemokraterna, som hade räddat republiken 1920 men vilkas organisationer var försvagade på grund av den ökande arbetslösheten och kommunisternas ständiga angrepp, gjorde ingenting. Kommunisterna koncentrerade all sin ondska mot socialdemokraterna och röstade sida vid sida med nazisterna mot center- socialdemokratstyre. Under mera än ett år efter Hitlers seger fortsatte den internationella kommunismen att proklamera att nazismens seger inte var ett nederlag utan ett steg mot en kommunistisk seger, den hade gjort slut på socialdemokratins inflytande och berövat massorna deras illusioner.
Bara två år efter Hitlers makttillträde var det ett annat ljud i skällan från Stalin och kommunisterna. Om detta skriver Parkes följande:" Världskongressen 1935 antog ett program som upptog samarbete med liberalerna och socialdemokraterna i en folkfront till demokratins försvar och krävde att fascismens anlopp skulle hejdas genom ett kollektivt säkerhetssystem. Kommunisterna i hela världen befunnos plötsligt förkasta varenda teori, som de bekänt sig till före 1934 klandrat som verktyg åt kapitalistklassen och fascisterna. I stället för att i realiteten vara kapitalistisk diktatur var den borgerliga demokratin något som måste försvaras."
Åsa Linderborg recenserar i en artikel i Aftonbladet den 11 aug. 2009 under rubriken Kulturens dödgrävare en bok av Eric D. Weitz med titeln Weimartyskland – Löfte och tragedi. I underrubriken " Åsa Linderborg om Göran Hägglund – och slutet för Weimarrepubliken går Linderborg till hårt angrepp på Hägglunds kritik av kulturradikalerna. Mycket kan borgerligheten kritiseras för men att de skulle vilja införa diktatur är ett steg för långt. Som vänsterman ser jag gärna att borgerligheten kritiseras men det får vara någon måtta med kritiken.
Som framgår av ovanstående citat var både de båda marxistiska partierna och den demokratiska borgerligheten skyldiga till Hitlers makttillträde. Särskilt skyldiga var nog kommunisterna som helt missbedömde den politiska situationen i Tyskland. Det var kanske Stalins okunskap om förhållandena i Tyskland som gjorde att nazisterna kunde ta makten i landet.
Parkes gör en bra beskrivning av kommunism och fascism. Han skriver följande:" Kommunismen var internationell, jämlikhetssträvande, antireligiös, antimystisk och kallt rationell. Fascismen spelade på nationalitet-, ras- och traditionmedvetandet, vädjade till människors längtan efter mystik, deras kärlek till känslosamhet och deras behov av att tillbedja och bjöd dem en förfalskad och barbarisk ritualens, ceremonins och mytens poesi."
Parkes beskriver hur nazisterna fick hela fjorton miljoner röster i valet i juli 1932. Man började då förhandla med borgerligheten om samarbete vilket fick till följd att man i det sista demokratiska valet förlorade röster till kommunisterna. Vad som hände sedan beskriver Parkes på följande sätt:" Under hela 1932 kunde den gamla tyska härskande klassen – industriidkare, godsägare, generaler, och byråkrater – genom sitt inflytande hos president Hindenburg behålla herraväldet över situationen, och då nazisterna förlorade i styrka, beslöt de att släppa dem in i regeringen som skydd mot det ännu större onda, som kommunismen utgjorde. Sedan Hitler och den nazistiska byråkratin väl en gång kommit i besittning av ämbeten, fortsatte de med att tillvälla sig makten och deras aristokratiska beskyddare drevs ut i obemärkthet. Under den tyska civilisationens hela debacle tävlade de båda marxistiska partierna med varandra om att genom svagheten i sitt uppträdande komma den marxistiska trosbekännelsens förutsägelser på skam. Socialdemokraterna, som hade räddat republiken 1920 men vilkas organisationer var försvagade på grund av den ökande arbetslösheten och kommunisternas ständiga angrepp, gjorde ingenting. Kommunisterna koncentrerade all sin ondska mot socialdemokraterna och röstade sida vid sida med nazisterna mot center- socialdemokratstyre. Under mera än ett år efter Hitlers seger fortsatte den internationella kommunismen att proklamera att nazismens seger inte var ett nederlag utan ett steg mot en kommunistisk seger, den hade gjort slut på socialdemokratins inflytande och berövat massorna deras illusioner.
Bara två år efter Hitlers makttillträde var det ett annat ljud i skällan från Stalin och kommunisterna. Om detta skriver Parkes följande:" Världskongressen 1935 antog ett program som upptog samarbete med liberalerna och socialdemokraterna i en folkfront till demokratins försvar och krävde att fascismens anlopp skulle hejdas genom ett kollektivt säkerhetssystem. Kommunisterna i hela världen befunnos plötsligt förkasta varenda teori, som de bekänt sig till före 1934 klandrat som verktyg åt kapitalistklassen och fascisterna. I stället för att i realiteten vara kapitalistisk diktatur var den borgerliga demokratin något som måste försvaras."
Åsa Linderborg recenserar i en artikel i Aftonbladet den 11 aug. 2009 under rubriken Kulturens dödgrävare en bok av Eric D. Weitz med titeln Weimartyskland – Löfte och tragedi. I underrubriken " Åsa Linderborg om Göran Hägglund – och slutet för Weimarrepubliken går Linderborg till hårt angrepp på Hägglunds kritik av kulturradikalerna. Mycket kan borgerligheten kritiseras för men att de skulle vilja införa diktatur är ett steg för långt. Som vänsterman ser jag gärna att borgerligheten kritiseras men det får vara någon måtta med kritiken.
Som framgår av ovanstående citat var både de båda marxistiska partierna och den demokratiska borgerligheten skyldiga till Hitlers makttillträde. Särskilt skyldiga var nog kommunisterna som helt missbedömde den politiska situationen i Tyskland. Det var kanske Stalins okunskap om förhållandena i Tyskland som gjorde att nazisterna kunde ta makten i landet.
söndag 2 augusti 2009
Nordiska lektioner för resten av världen.
En ledarartikel i Financial Times den 31 juli 2009 prisas den nordiska modellen under rubriken "Nordic lessens for rest of the world."
Det är vad som benämndes den solidariska lönepolitiken som uppskattas i artikeln. Den gick ut på att man höjde de lägsta lönerna och att företag som inte kunde betala lönen slogs ut och arbetskraften gick till bättre betalda arbeten. Det blev då en sammanpressad lönestruktur vilken var gynnsam för den sociala sammanhållningen och produktiviteten i ett land. Det kan jämföras med nationalekonomen Schumpeters kreativa förstörelse.
Enligt FT har den" nordiska modellen haft växlande framgång i den senaste krisen. Norge och Danmark klarar sig bra medan Sverige och Finland har en arbetslöshet på 9 procent och tillväxten är sämre än resten av Europa. Men modellen är med rätta beundrad för sin långsiktiga framgång : ett generöst välfärdssystem och en låg ojämlikhet och samtidigt upprätthållande av en hög produktivitet."
" Generösa men kostsamma välfärdsstater som ger låglönegrupper en starkare förhandlingssituation går lättare att försvara i homogena samhällen med stark solidaritet. Hög öppenhet för handel tvingar fackföreningar i exportsektorn att gå med på konkurrenskraftiga löner i vad som ekonomer kallar exportlett lönesättande."
Artikeln slutar "med att peka på Danmarks "flexicurity vilket kombinerar ett socialt skyddsnät med arbetsgivarens rätt att avskeda övertaliga. Vidare så vill den center-högerregeringen i Sverige lätta på socialdemokratiska restriktioner De nordiska länderna kan titta söderut för mer inspiration."
Den sista meningen " Nordics can look south for more inspiration" förstår jag inte riktigt. Skall vi åka till Tyskland eller Frankrike för mera inspiration?
Det är vad som benämndes den solidariska lönepolitiken som uppskattas i artikeln. Den gick ut på att man höjde de lägsta lönerna och att företag som inte kunde betala lönen slogs ut och arbetskraften gick till bättre betalda arbeten. Det blev då en sammanpressad lönestruktur vilken var gynnsam för den sociala sammanhållningen och produktiviteten i ett land. Det kan jämföras med nationalekonomen Schumpeters kreativa förstörelse.
Enligt FT har den" nordiska modellen haft växlande framgång i den senaste krisen. Norge och Danmark klarar sig bra medan Sverige och Finland har en arbetslöshet på 9 procent och tillväxten är sämre än resten av Europa. Men modellen är med rätta beundrad för sin långsiktiga framgång : ett generöst välfärdssystem och en låg ojämlikhet och samtidigt upprätthållande av en hög produktivitet."
" Generösa men kostsamma välfärdsstater som ger låglönegrupper en starkare förhandlingssituation går lättare att försvara i homogena samhällen med stark solidaritet. Hög öppenhet för handel tvingar fackföreningar i exportsektorn att gå med på konkurrenskraftiga löner i vad som ekonomer kallar exportlett lönesättande."
Artikeln slutar "med att peka på Danmarks "flexicurity vilket kombinerar ett socialt skyddsnät med arbetsgivarens rätt att avskeda övertaliga. Vidare så vill den center-högerregeringen i Sverige lätta på socialdemokratiska restriktioner De nordiska länderna kan titta söderut för mer inspiration."
Den sista meningen " Nordics can look south for more inspiration" förstår jag inte riktigt. Skall vi åka till Tyskland eller Frankrike för mera inspiration?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
