söndag 22 november 2009

För och emot ECT-behandling.

Jag såg Uppdrag gransknings program om ECT-behandling eller som det annars kallas elchockbehandling. Jag har egen erfarenhet med sex behandlingar i början av året. Jag frågade läkaren om anledningen till behandlingen var svaret att man ville upphäva min depression.

I tv-programmet framhävdes biverkningarna i form av minnesförlust. Natten innan första behandlingen sov jag inte på grund av min rädsla att tappa minnet. Mina farhågor var dock i stort sett ogrundade om jag bedömer min nuvarande minnesförmåga med den jag hade före behandlingen. Frånsett att jag råkar ut för tillfälliga hjärnsläpp som kanske snarare har med min ålder att göra, har jag inte märkt någon större förändring av minneskapaciteten. Jag kan fortfarande rabbla de latinska verbböjningarna och årtalen för de historiska händelserna. Jag har recenserat ett antal tidningsartiklar och böcker. Jag läser fortfarande engelska tidningar utan svårighet.

Efter att ha sett programmet går mina tankar till läkarna som nu får det svårare att rekommendera ECT trots att det kanske räddar livet på patienten som annars kanske skulle begå självmord. Före behandlingen var jag mycket självmordsbenägen men är det inte längre. Jag kan därför inte avråda någon att genomgå behandlingen.

Inga kommentarer: