Kina och Indien viktiga för svensk ekonomi.

I en artikel i SvD den 19 mars 2010 gör Leif Petersen under rubriken Kina ger världen styrfart en bra beskrivning av den framtida ekonomiska utvecklingen.

Underrubrikerna säger mycket om utvecklingen. Petersen skriver:” Den globala återhämtningen” inte så förtroendegivande”, enligt Swedbank” och ” Återhämtningen i den globala ekonomin blir långsam och den kommer att slå mot svensk exportekonomi. I nuläget är det utvecklingsländer som Kina som ser till att det är styrfart i ekonomin.”

Europa kommer att få nöja sig med 1 till 2 procent tillväxt, USA mellan 2 och 3 och Brasilien och Ryssland växer med ungefär 5 procent årligen mellan 2010 till 2012. Högst blir tillväxten i Indien med 8 procent och Kina med bortåt 10 procent. Orsaken till den långsamma tillväxten är att många länder måste påbörja konsolidering av budget och statsskulder. Räntorna måste kanske höjas på grund av rädsla för inflation. Hos en del länder börjar statsskulden bli så hög som över 90 procent av BNP. Japan har högst skuld med 200 procent sedan kommer Grekland med 125 och Italien med 117 procent. Studier visar att om skulden överstiger 90 procent påverkas tillväxten negativt.

Det mest sannolika scenariet är enligt Petersen en ”långsam och knagglig” tillväxt. Det tar tid för ekonomierna att växa och arbetsmarknaden fortsätter att vara svag. Det är 60 procents chans att det blir så. En annan mindre trolig utveckling är att stimulanserna dras tillbaka för tidigt och ekonomin sjunker ned i ett djupt hål.

Enligt Petersen finns det ett positivt scenario som består i att ” utvecklingsländerna drar rikare uppåt och vi får en stark och robust återhämtning. Det beror alltså på Kina, Indien, Ryssland och Brasilien om Sverige skall få en god ekonomi och låg arbetslöshet.

Hukou bör avskaffas.

I en artikel i Financial Times den 11 mars 2010 under rubriken China mismanages its rural exodus skriver David Pilling om ett missförhållande i Kina. Det är det s.k. Hukou – systemet som innebär att landsbygdsbefolkningen inte kan mantalsskriva sig i städerna. Förhoppningar om att det skall avskaffas har inte infriats. Även om det avskaffades har de lokala myndigheterna inte pengar till att förse dessa med bostäder, skolor som de nya stadsborna var berättigade till.

Den andra delen av artikeln behandlar hur städerna i Kina kommer att växa. De närmaste tre decennierna kommer stadsbefolkningen att växa med 500 miljoner. Kvar på landsbygden blir det 400 miljoner. 15 superstäder med vardera 25 miljoner invånare kommer att finnas i Kina. Man kan fråga sig vad alla dessa stadsbor skall syssla med, var de skall bo och hur kommunikationerna skall fås att fungera.

Det enda positiva med Hukou som jag kommer att tänka på är att det kanske förhindrar uppkomsten av slumområden som i Afrika och Latinamerika. Kinas premiärminister Wen Jiabao omnämnde vagt Hukou i sitt tal till den samlade Folkkongressen

Indien nästa tigerekonomi?

Indien framstår alltmer som en tigerekonomi när jag läser Financial Times. I denna tidning den 3 mars 2010 skriver David Pilling och Martin Wolf under rubrikerna India´s elephant charges on through the econonic crisis och India minister confident of reaching 10 % growth target mycket optimistiskt om Indiens framtidsutsikter. Dagen efter, den 4 mars 2010, vidareutvecklar Pilling under rubriken Subsidy reform can help India spend better hur Indien bör utvecklas för att nå högsta möjliga tillväxt.

Indien drabbades dubbelt 2009 av både den ekonomiska världskrisen och en dålig monsun. Trots detta växte ekonomin 2009 med 6,7 procent och väntas växa med 8,8 i år. För att bli av med fattigdomen i Indien fordras att man växer med 10 procent om året i flera decennier. Kina har haft en sådan tillväxt i tre decennier.

En sak som försämrar den ekonomiska utvecklingen och skapar budgetunderskott är subsidierna till livsmedel, bensin och konstgödsel.

Wolf skriver att ” Indien och Kina är gamla civilisationer. Men Kinas gamla stat har en kraftfull laglighet. Indien som stat är ung. Politik är en ständig förhandling. Demokrati är inte som en del menar ett hinder för Indiens utveckling utan ett nödvändigt villkor för statens existens. Trots alla besvikelser och misstag fungerar det politiska systemet.”