Kan Kina rädda världsekonomin.

I en artikel i SvD den 24 april 2011 med rubriken ”Skakig livflotte för världsekonomin” har Andreas Cervenka beskrivit ekonomernas nuvarande ståndpunkt om världsekonomin. Underrubriken har följande lydelse :” Galen fastighetsbubbla, låneboom och banker fulla av jäsande problemlån. Nej, det är inte en beskrivning av USA 2007 utan av det land som skall rädda världens tillväxt.”

Ovanstående citat täcker i stor utsträckning de framtidsproblem som världen står inför. Det är ett Kina som har samma problem som USA hade under krisen 2007 och som man hoppas skall rädda världen från en förestående krasch. Kina är USA:s största fordringsägare med 1150 miljarder dollar placerade i amerikanska statspapper. En sak som kan rädda världen från en krasch är att kinesiska staten har 3000 miljarder dollar i en valutareserv, pengar som kan rädda sjuka banker. Kina illustrerar den kluvna bilden av den globala ekonomin, med snabbväxande utvecklingsmarknader och tröga industriländer.

Finansmannen George Soros behandlar liknande frågor i en artikel i Sydsvenskan den 24 mars 2011 under rubriken ”Splittring hotar EU”. Soros skriver :”När euron introducerades förväntades det att den skulle skapa konvergens mellan ekonomierna i euroområdet. I stället blev det tvärtom. Det har lett till ökade klyftor. Den europeiska centralbanken, ECB, behandlade alla euroländernas statsskulder som riskfria och accepterade deras statsobligationer på lika villkor. Det fick bankerna, som var skyldiga att inneha riskfria tillgångar, att köpa på sig svaga länders statsskuld.”

Detta sänkte räntorna och blåste upp fastighetsbubblor i PIIGS-länderna (Portugal, Irland, Italien, Grekland och Spanien) samtidigt som Tyskland måste dra åt svångremmen på grund av kostnaderna för återföreningen. Detta skapade i sin tur skillnader i konkurrenskraft och en bankkris i tyska banker. Det var på grund av åtgärder som Tyskland drivit fram för att skydda bankerna som de mest skuldsatta länderna tvingas bära hela bördan av anpassningen. Tyskland driver fram dessa åtgärder på grund av internt politiskt tryck, men den tyska allmänheten har inte fått veta hela sanningen.

Soros har kommit fram till följande slutsats :” Den här gången kommer risken för ett Europa som går två olika hastigheter att underminera den politiska sammanhållningen och därigenom minska förmågan att, när det behövs, agera samfällt.”