Bildt före Arkelsten.

För att skriva denna artikel har jag använt två artiklar dels Henrik Bredbergs i Sydsvenskan den 27 okt. 2011 med rubriken ” Bildt före Arkelsten” och dels ledaren i Göteborgsposten den 30 okt. 2011 med rubriken ” Rösträtt i blått och rött” med underrubriken ” Hur svensken fick rösträtt för hundra år sedan har satt känslorna i svall.”

Jag börjar med Bildts brist på historieinsikter om föregångaren till Moderaterna. Bredberg skriver :” Minnesbilden från 1986 framstår som tydlig, trots att det var 25 år sedan. Under en studentafton på Akademiska föreningen i Lund lät Bildt förstå att föregångaren till hans parti låg bakom den allmänna rösträtten i Sverige. Då reagerade Lundastatsvetaren Torbjörn Vallinder, expert på rösträttsrörelsen, och gav Carl Bildt och publiken en snabb historielektion.

Jo Arvid Lindman fick som reträtt under galgen, igenom kompromissen 1907-09 som gav rösträtt till andra kammaren åt män över 24 år. Bara 19 procent av den totala befolkningen blev då röstberättigade. Det var liberalen Nils Edén som var statsminister när liberaler och socialdemokraterna 1918-21 genomdrev allmän rösträtt på riktigt utan någon större entusiasm från högerhåll.”

Arkelsten, partisekreterare i Moderaterna, visade också prov på bristande historiekunskaper när hon försvarade skrivningen i Moderaternas nya principprogram där man påstår följande : ” Kampen för rättvisa har också historiskt varit en stark drivkraft för rösträtt, mot apartheid, för jämställdhet, mot diskriminering och för rättsstat.”

Utöver att Moderaterna inte var för allmän och lika rösträtt tillkommer att man inte arbetade mot apartheid i Sydafrika. Att påstå detta var enligt Lena Hjelm-Wallén en historieförfalskning. Alla ”vet” enligt Hjelm-Wallén att Socialdemokraterna fått släpa Högern (Moderaterna) i håret för att uppnå allt vad gott är.

” Riktigt muntert blev det när moderata partisekreteraren Sofia Arkelsten invände att högern minsann var med och drev igenom rösträtt för både män och kvinnor. För denna förlöpning fick hon mycket skäll att hon gjorde en pudel. Varpå Fredrik Reinfeldt antydde att nya principprogrammet kanske behövde förnyas.”