Kan Kina hjälpa Europa?

I denna artikel utgår jag från två artiklar. Dessa är dels från DN debatt den 7 okt. 2011 skriven av Birgitta Swedenborg och Nils Lundgren med rubriken ” Hybris hos EU:s ledare hotar världsekonomin” och dels i Sydsvenskan den 2 okt. 2011 skriven av Minxin Pei med rubriken ” Kina kan hjälpa Europa”

Swedenborgs och Lundgrens artikel har följande inledning :” Det finns två tänkbara scenarier för Greklandskrisen. I den ena skrivs i första hand statsskulden ner med minst 50 procent – men landet är kvar i eurozonen. I det andra scenariet lämnar landet eurosamarbetet. I båda fallen hotar finansiellt kaos och gigantiska stödåtgärder krävs. Det var hybris hos EU:s beslutfattare som ledde till EMU, vars kris nu hotar hela världsekonomin.”

Alla inblandade länder beräknas att göra stora skuldavskrivningar och det kan om fler länder än Grekland måste söka hjälp uppgå till svindlande belopp. Det är möjligt att den finansiella turbulensen blir mycket större om ett eller flera länder lämnar eurosamarbetet. Men det måste i så fall vägas mot en hotande deflationsspiral i krisländerna om de håller fast vid euron och mot de hårda politiska motsättningar som en finanspolitisk union kommer att utlösa.

Minxin Peis artikel har följande inledning :” Även om förhoppningen att Kina kan rädda Europa ur den akuta krisen är orealistisk kan landet bidra till att få igång den europeiska tillväxten. Men då måste Europa göra upp med fördomar om Kina.”

Tillväxtländer som Brasilien, Ryssland, Indien och Kina (Bric-länderna)sitter vid sidlinjen och hoppas att klara sig undan den finansiella malströmmen.

Pei skriver följande :” Men de bör tänka efter en gång till. Med dagens tätt sammanvävda finansiella marknader och handelsnätverk kommer ekonomiska kriser i de utvecklade länderna som fortfarande står för nästan 60 procent av världens samlade BNP ofrånkomligen att underminera tillväxtländernas välstånd. (…) Men kinesiska pengar har betraktats med misstänksamhet i Europa, utifrån antagandet att Kina har en dold agenda. Detta har avskräckt det kinesiska kapitalet från större affärer i Europa. Nu är det dags för Europa att våga satsa på Kina.”

Tillväxtländerna med Kina i spetsen förhindrade världsekonomin 2008 från att gå in i en depression. Det blev en recession i stället mycket beroende på kinesiska investeringar. Detta gynnade framförallt Sverige och Tyskland som exporterade maskiner och varor till den kinesiska infrastrukturen. Om Kina kan förhindra att världen nu går in i en ny recession står skrivet i stjärnorna men det är inte omöjligt.