Statsfinanserna bäddar för rysk tillväxt.

I en artikel i SvD den 24 mars 2012 med rubriken ” Statsfinanserna bäddar för rysk tillväxt” skriver Jan Blomgren att den ryska ekonomin är i förvånansvärt gott skick. ” Medan många länder tyngs av ekonomiska problem visar Ryssland oväntat bra siffror och mycket talar för en ekonomisk tillväxt på minst fyra procent de kommande åren” skriver Blomgren.

EU:s mål när det gäller statsskulden är att den skall vara högst 60 procent av BNP. Här är statsskulden i några europeiska länder: Grekland 165 Italien 120 Frankrike 90 Tyskland 80 Norge 44 och i Sverige 40 procent av BNP. Den ryska statsskulden är – åtta procent. Statsfinanserna i Ryssland är således bra. Budgeten är balanserad och det sker en ekonomisk tillväxt.

Ett orosmoln för den ryska ekonomin är att landets ekonomi i så hög grad är beroende av oljepriset. 50 procent av intäkterna i budgeten kommer från export av olja och gas. Budgeten balanserar på ett oljepris runt 120 dollar/fat och skulle det bli en dramatik sänkning ned mot 70 dollar/fat blir det stora problem

Till de mörka molnen hör flykten av kapital. I fjol handlade det om 84 miljarder dollar. Samtidigt har Ryssland en ovanligt stor valutareserv. 500 miljarder dollar är tredje bäst i världen Bara Kina och Japan har bättre siffror.

Hur går det med euron?

I en artikel i Metro den 21 feb. 2012 med rubriken ”Det förljugna eurodramat” kritiserar Göran Greider eurons uppkomst som gemensam valuta för de europeiska länderna.

Han missar dock den kanske främsta anledningen till eurons nuvarande svårigheter. Den var att de främsta länderna inom eurosamarbetet Tyskland och Frankrike tillät sig att bryta mot den viktigaste principen nämligen att budgetunderskottet inom EU får vara högst 3 procent av BNP och statsskulden högst 60 procent av BNP. När dessa länder ostraffat kunde bryta mot dessa normer blev det lättare för de sydeuropeiska länderna att följa efter. I början av 00-talet genomförde den tyske kanslern Gerhard Schröder ett ekonomiskt sparpaket kallat Agenda 2010 vilket kom att särskilja den tyska ekonomin från övriga EU.

Om detta skriver Greider följande : ” Men Tyskland är i själva verket en obehagligt aggressiv exportekonomi, vars styrka pumpats upp artificiellt av just eurosystemet. I skydd av en billig euro och genom hålla reallönerna tillbaka pumpade Tyskland upp sina muskler. Tyska banker blev stinna och lånade hejvilt ut pengar till exempelvis Grekland där problemen kunde växa i skydd av en ränta som grekerna själva inte hade någon makt över.”

Att kritisera eurosystemet har inte med vänster och höger att göra. Själv är för eurosystemet och jag hoppas att man på något sätt förmår reda ut problemen med valutan.