Den ensamma stormakten.

I en artikel den 23 mars 2013 i SvD under rubriken ”Kina - den ensamma stormakten” redogör Björn Ljunggren, före detta ambassadör i Kina, för hur Kina har utvecklats de senaste årtiondena.

Jag börjar med att förklara varför Ljunggren använder uttrycket den ensamma stormakten om Kina. Han skriver :” Sammanfattningsvis beskriver Shambaugh Kina som ”en ensam strategisk makt” utan allierade och få verkliga vänner.”

Artikelns inledning har följande lydelse :” Den kinesiske presidenten Xi Jinping gör just nu sitt första utlandsbesök i Ryssland. Kina är på väg mot en allt mer omfattande global roll men är ändå en ” partiell makt” ,enligt statsvetaren David Shambaugh.”

Ljunggren skriver följande : ” Ingen ifrågasätter att Kina står inför stora utmaningar. Huvudfrågan är Kinas och kommunistpartiets förmåga att möta dem. Var går gränserna för partistatens anpassningsförmåga? Den nytillträdde Xi Jinping har Kinas förnyelse eller renässans som ett huvudtema. Kina skall återta sin rättmätiga plats i världen, och vad vore lämpligare än att göra det år 2021 då Partiet fyller 100 år.”

Ovanstående citat täcker en del av de problem som Kina och kommunistpartiet står inför. Jag saknar en redogörelse för Kinas stora roll som draglok för världsekonomin. Utan Kina hade västvärldens ekonomier varit i mycket sämre skick. Då hade kanske världen i stället för en recession drabbats av en depression av 1930 – talstyp. Kinas ekonomiska under är en vinn vinnsituation för såväl Kina som västvärlden. Så länge det är fallet kommer det inte vara aktuellt att avveckla samarbetet.

Kina - den partiella stormakten.

Frågan hur omfattande och uthållig Kinas uppgång är har fått ett stort antal olika svar i ett flertal verk, somliga med med status av standardverk på sitt specialområde.

I en artikel på Under strecket i Svenska Dagbladet, den 23 mars 2013 med rubriken ” Kina – den ensamma stormakten” tar Börje Ljunggren, Sveriges ambassadör i Kina 2002-2006, framför allt upp David Shambaugh och hans nya bok China goes global – the partial power. Shambaugh är en amerikansk statsvetare, ansvarig för Kinaprogrammet vid Elliot School of International affairs i Washington D.C. Han har skrivit flera standardverk om Kinas kommunistiska parti och dess försvarsmakt.

Ljunggren säger i artikeln att Shambaugh är ”den som under de senaste drygt tre decennierna mest mångsidigt genomlyst såväl Kinas inre politiska liv som dess internationella roll.” Shambaugh tar ett helhetsgrepp på Kinas föreställningar om sig själv som land och kultur och dess roll och närvaro i världen politiskt, ekonomiskt, kulturellt (”mjuk makt”) och militärt.

Och vad kommer Shambaugh fram till?

Efter att ha konstaterat att Kina är ”the big story of our time” anser Shambaugh att Kina fortfarande är en partiell makt och ”avgjort inte någon stormakt”.

Grunden för Kinas uppgång är att dess ekonomi är världens näst största, och snart den största mätt i köpkraft, samtidigt som  landets export, utrikeshandel och valutareserven är de största i världen, den sista närmare en tredjedel av de globala reserverna.

Exporten bestar främst av konsumtionsvaror, finanssektorn och kunskapsindustrin är på en relativ låg nivå och Kina har till exempel få varumärken med verkligt global närvaro. Det gör Kina till en partiell ekonomisk makt, är Shambaughs slutsats.

För eller emot ECT

I fyra artiklar på Sourze går Peter Larsson till storms mot elchockbehandling (ECT) .Artiklarna har följande rubriker ” Elchocker allt vanligare”, ”Varför ger man fortfarande elchockbehandling?” , ” Drottning Silvias modiga uttalande om elchocker” , ”Levander säger inte sanningen om elchockbehandlingar ”.

Jag har själv genomgått sex elchockbehandlingar för cirka 3 – 4 år sedan. Man omtalade för mig att behandlingen gjordes för att häva min depression och att korttidsminnet kunde påverkas. Jag bekymrade mig mest för minnesförlusten men efter ett tags dividerande gick jag med på att genomgå behandlingen. Man sade att man hade lång erfarenhet av behandlingen och att resultaten var goda.

Efter elchockbehandlingen skrev jag en artikel i veckan och hade 2011 192 000 läsare. Det var som professorn i psykiatri Sten Levander skriver detsamma som reset på datorn för att göra en omstart. Jag är inte helt negativ till elchockterapi och tror att det förkortar vårdtiderna på sjukhusen. Att göra alltför många behandlingar är nog inte tillrådligt. Uppdrag gransknings behandling av ämnet var alltför negativ enligt min mening och förorsakar nog att en del som kunde ha mått bra av en elchockbehandling , avstår från behandlingen. Det är ju frivilligt.

Utifrån mina erfarenheter av ECT kan jag varken avråda eller tillråda behandlingen. De minnesluckor som jag har kan mycket väl ha med åldern att göra. Jag är 77 år gammal