Sex timmars arbetsdag är realistiskt.

I en ledare i Internationalen den 15 mars 2013 med rubriken ” Vi vill ha sex timmars arbetsdag!” behandlar man frågan om en sänkning av arbetstiden.

Liksom kvinnlig rösträtt beslutades 1919 kom också åtta timmars arbetsdag och 48 timmars arbetsvecka till stånd detta år. År 2019 finns det därför mycket att fira. Jag har tidigare skrivit om kvinnors rösträtt i artikeln ”Demokratins genombrott i Sverige” ( Sourze Yngve Karlsson sidan 1 )

Artikeln har följande inledning : ” Den dagliga arbetstiden har inte sänkts sedan 1919. Lönerna har fått stå tillbaka i trettio år. Ta ut ökad produktivitet och vinster som ledig tid.

I en Svt dokumentär ” Lönesänkarna” som jag tyvärr inte såg, framhålls att ”lönernas andel av de totala inkomsterna i landet har minskat dramatiskt sedan början av 1980–talet. Vi behöver gå tillbaka till 1910-talet för att hitta en så låg andel av inkomsterna tillfaller löntagarna.”

Jag anser att en övergång till sex timmars arbetsdag är fullt möjligt. Om man arbetar i tvåskift med ett första skift mellan 6 och 12 och ett andra skift mellan 12 och 18. Det skulle minska arbetslösheten. Maskinparken skulle kunna användas under 12 timmar istället för som nu 8 timmar. Trots fördelarna med 6 timmars arbetsdag har det för närvarande låg prioritet hos både socialdemokraterna och vänsterpartiet. Hos socialdemokraterna finner man förslaget ” orealistiskt ” och ledarskapet i vänsterpartiet ser förslaget som ” långsiktigt”.

Artikeln har följande slutsats som jag instämmer i : ” Så kan sextimmarsdagen bli en väg till bättre livskvalitet för vanligt folk och samtidigt ett mera hållbart samhälle. Det står inte på något sätt i motsättning till att vi samtidigt kämpar för ett vettigt innehåll i arbetslivet och att vi som lönearbetare får mera att säga till om på jobbet. I förlängningen kan detta bara lösas genom att de som arbetar också tar över produktionsmedlen och får bestämma över vad som skall produceras och hur det skall fördelas.”