Mao behövs i Kina.

Jag har nu läst Jung Changs och Jon Hallidays bok "Mao – den sanna historien" Tidigare har jag skrivit en Mao-positiv artikel där jag ansåg att Mao borde vara en ledstjärna snarare än en tyrann (Mao – ledstjärna eller tyrann, Sourze, Yngve Karlsson sidan 7 och Deng och kommunismen sidan 7). När jag tänker igenom vad jag tidigare läst om kommer jag att tänka på Stalin när det gäller maktlystnad och hänsynslöshet. Det är det tyranniska hos Mao. Någon ledstjärna kan han inte vara för närvarande men kanske någon gång i framtiden.
Någon avmaoisering liknande avstaliniseringen i Sovjet av Krusjtjev år 1956 blir det knappast. Varje land behöver sina hjältar och Mao kommer att vara Kinas hjälte för lång tid framåt. Detta oberoende allt negativt som man skriver om honom. Hans attityd till fruar, barn och vänner liknar en psykopats beteendemönster. Något liknande var det nog med Stalin och en anledning till avstaliniseringen var att Krusjtjev drabbades under Stalins välde. Också Deng Xiaoping drabbades av Maos nyckfullhet men ville trots detta inte veta av någon avmaoisering. Den höga form av likriktning av befolkningen som ägde rum i Sovjet gjorde det möjligt för röda armén att segra i andra världskriget. Samma form av likriktning stärkte kommunisterna i Maos Kina. Likriktning fanns också i Sverige när man propagerade för det fosterländska under min barndom på 1940-talet. Jag anser i likhet med Deng att Mao och Stalin var 70 procent bra och 30 procent dåliga.
När jag tänker vidare på den tiden kring i början av 1960-talet och vad man i alla antikommunistiska kretsar förebrådde Sovjet var att man avskaffade demokratin efter makttillträdet 1917. Det fanns en riksdag (duma) vald och det hölls ett val där kommunisterna bara fick en handfull röster. Då beslöt Lenin att avskaffa demokratin.
Den andra saken som man förebrådde kommunisterna var att man stimulerade högersinnade kretsar att göra samma sak. I Italien gjorde Mussolini detsamma 1922 och Hitler kuppade till sig makten 1933 även om det såg demokratiskt ut när Hindenburg utsåg Hitler till rikskansler. Allt detta var kommunisternas fel enligt vissa personer.
I Henry Bamford Parkes bok "Marxismen obducerad" framhåller han marxismens (socialdemokraternas och kommunismens) skuld. Genom sin klasskampsretorik skrämde man många högersinnade personer att stödja diktaturen framför demokratin på 1930-talet.
Alltså hade det bara varit demokratiska stater i Europa efter första världskriget om inte marxistisk och kommunistisk propaganda hade fått högern att stödja att stödja diktaturen i Italien och Tyskland.
Det senaste inslaget i propagandan mot kommunismen är att den inte var en revolution i Ryssland utan en statskupp mot den begynnande demokratin.
Efter första världskriget bildades Nationernas förbund (NF) för att avstyra alla krig. Den första staten som bröt mot förbundets stadgar var Japan när man utan vidare tog Manchuriet från Kina år 1931. Lydstaten fick namnet Manchukuo. Nästa brott mot stadgarna gjorde sig Mussolini sig skyldig till när han erövrade Abissinien (Etiopien) år 1936.
Under 1940-talet fanns det tre utpräglade högerdiktaturer. Det var axelmakterna Tyskland, Italien och Japan och två vänsterdiktaturer nämligen Stalins Sovjet och Maos Kina. Det var tur för världen att vänstern avgick med segern.